Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tavel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skatter beräknas. Taxeringsvärdet afser att vara
ett uttryck för fastighetens verkliga värde och
bestämmes med ledning af lemnade uppgifter om
arrende- och hyresaftal, köp och värdering för
arfskifte, brandförsäkring, belåning o. s. v.
Kbg.
Taxhund, tax (T. dachshund, af dachs, gräfsvin,
Meles taxus). Se Hunden, sp. 71.
Taxidermi (af Grek. taxis, uppställning, och derma,
hud). Se Uppstoppning.
Taxineae Rich. (Taxaceae Lindl.), bot., en
afdelning af nat. fam. Coniferae L., sidostående
med Cupressineae, Abietineae o. s. v. Blommorna äro
dioika. I underkanten på ståndarefjällen finnas
5–8 knapprum kransvis. Honblommorna sitta ensamma
på en liten fjällbeklädd dvärggren ur vinkeln mellan
axeln och de något mjuka, platta barren. Honblomman
består af en otydlig, ringformig kalk, som under
fruktmognaden utväxer till form af ett bär omkring
det slutligen stora, nötlika fröet, hvilket vid
groningen utvecklar 2 hjertblad. Till Taxineae
föras slägtena Gingko (Ginkgo), Phyllocladus,
Podocarpus, Dacrydium m. fl., hvilka dock mer
eller mindre afvika från Taxus-typen (se Idegran).
O. T. S.
Taxinge, socken i Södermanlands län, Selebo
härad. Areal 4,421 har. 535 innev. (1890). Annex till
Mariefreds stad, Strengnäs stift, domprosteriet.
Taxis (Grek. »iordningställande»), med., ett bråcks
införande. Se Bråck, sp. 1238.
Taxodium. Se Sump-cypressen.
Taxus baccata. Se Idegran.
Tay [te], Skotlands längsta och de britiska öarnas
vattenrikaste flod, har sina källor på norra sidan
af Ben Lui på gränsen mellan grefskapen Argyle och
Perth, kallas i sitt öfversta lopp Fillan. Efter
bildandet af Loch Dochart heter den Dochart, tills
den på 168 m. höjd, 40 km. från sina källor inträder
i Loch Tay, hvarefter den bär namnet Tay. Under sitt
nedre lopp upptager den fr. v. Lyon, Tummel och Isla,
fr. h. Almond och Earn. Nedanför Perth vidgar floden
sig till ett 40 km. långt sestuarium, Firth of Tay,
hvilket s. om udden Buddon Ness (med fyr) faller ut
i Nordsjön. Flodens längd till Perth, dit fartyg om
100 tons kunna gå upp, är 153 km., dess flodområde
omkr. 6,200 qvkm. Vid Dundee går en 1882–87 byggd
3,171 m. lång jernvägsbro öfver sestuariet. En äldre
bro på samma ställe öppnades för trafik d. 31 Maj
1878, men instörtade d. 28 Dec. 1879, hvarvid ett helt
jernvägståg begrofs i vågorna. Omkr. 22 km. utanför
mynningen ligger Bell Rocks ryktbara fyrtorn.
Taygetos l. Taygeton, i folkspråket
Pentedaktylo (»femfingersberget»), en vild, till större
delen skogbevuxen bergskedja på Peloponnesos
(Grekland). Den utgrenar sig från det i norr
liggande Arkadiska höglandet och utlöper mot
söder i Kap Matapan (fordom Tainaron). Dess
kam bildar gränsen mellan landskapen Lakonien
i ö. och Messenien i v. Största höjden
öfver hafvet är 2,409 m. (Hagios Elias).
A. M. A.
Tayler [telör], Frederick, engelsk målare, f. 1804,
var först lärjunge af akademien i London, reste
sedan till Italien och kom på hemfärden till
Paris, der han studerade efter Géricault. Han blef
jagtmålare i aqvarell och har mestadels tagit motiven
till sina taflor från de skotska höglanden. Af
hans arbeten må nämnas Utterjagt i Höglanden,
Falkjagt, Måltid i skogen och Jagt under Georg
II:s tid. Han utmärker sig för stor natursanning i
uppfattningen af djuren och kraftig färg. 1858–71
var han president för aqvarellisternas societet i
London. – Äfven hans son Norman T. är aqvarellmålare.
C. R. N.
Taylor [telör], Jeremy, engelsk teolog, f. i
Cambridge 1613, var först vikarierande predikant
vid S:t Paulskyrkan i London samt utnämndes 1636
till fellow vid All souls college i Oxford och
1638 till kyrkoherde i Uppingham. Såsom Karl
I:s hofpredikant åtföljde han konungen under det
borgerliga kriget. Tiden under och närmast efter
detta krig blef för T. högst bekymmersam till följd af
hans hängifvenhet för konungens och episkopalkyrkans
sak. Inkomsterna af hans, liksom af öfriga lojala
presters pastorat seqvestrerades af parlamentet,
och han satt tre gånger i fängelse. En tid måste han
förvärfva sitt uppehälle genom att hålla privatskola
i Wales. Der gifte han sig, för andra gången,
med en, som det allmänt ansågs, naturlig dotter
till Karl I. År 1658 tog lord Conway honom med sig
till sina gods i norra Irland och gaf honom der ett
litet pastorat. Genom Stuartarnas återinsättande
förändrades hans ställning helt och hållet. 1660
utnämnde honom Karl II till biskop i Down och Connor
(Irland). 1661 blef han vicekansler för universitetet
i Dublin och medlem af Irlands privy council. Han
dog 1667. – Såsom teolog väckte T. mycket uppseende,
och särskildt rönte han gensägelse genom sin från
det protestantiska lärobegreppet afvikande och till
katolicismen sig närmande åsigt om arfsynden. Hans
rykte hvilar emellertid på hans verksamhet såsom
predikant och författare af uppbyggelseskrifter. Den
mellan puritanism och rationalism förmedlande
riktning inom episkopalkyrkan, som han och hans skola
(Cambridge-skolan) representerar, har blifvit jämförd
med vår tids liberala riktning inom samma kyrka
(Broad-church). Likasom sin förebild Chrysostomus var
han mera en helgelse- än en tros- och botpredikant och
betonade företrädesvis utvecklingen af gudsbelätet
hos menniskan. Hvad som i synnerhet utmärker hans
skrifter är den anda af menniskokärlek, som genomgår
dem. Hans tro på menniskoandens förmåga att utforska
sanningen var deremot tämligen begränsad, och hans
hufvudargument för toleransen var omöjligheten
att göra teologien till en vetenskap, som kan
demonstreras. – T:s förnämsta uppbyggelseskrifter
äro The rule and exercises for holy living (1650)
och The rule and exercises for holy dying (1651). Den
första upplagan af hans samlade skrifter utgafs
af biskop Heber 1822; en ny upplaga ombesörjdes af
Ch. P. Eden 1852–61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
