Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tatius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i floddalen. Bergets föga slutna hufvudkam har en
medelhöjd af 450 m.; högsta punkten (880 m.) når
Grosser Feldberg vid Königstein. Dess hufvudmassa
består af försteningsfri lerskiffer, här och der
öfvergående i talkskiffer och på höjderna öfverlagrad
af qvartsit. Derjämte förekomma gångar af basalt,
i synnerhet n. ö. om Wiesbaden, med olika slags
mineralkällor, af hvilka 40 äro bekanta, bland
dem flere med europeiskt rykte, såsom Wiesbaden,
Schlangenbad, Selters, Homburg. Malmrika äro
trakterna vid Lahn. Skogarna bestå mest af bok och,
högre upp, tall. Öfverallt, der det är möjligt,
är bergstrakten väl odlad och har på södra sidan
vingårdar och fruktträdsplanteringar af alla slag,
der t. o. m. mandelträdens frukt mognar.
Taupadel (Dewbatel, Tubalt, Tupadelius), Georg
Kristoph von, tysk krigare, tjenade under hertig
Bernhard af Weimar i dansk tjenst, men öfvergick
sommaren 1631 såsom öfverste i svensk. Tillfångatagen
vid Neumark 1632, lösgafs han snart af Wallenstein,
som sände honom med fredsanbud till svenskarna. I
striderna omkring Nürnberg Juli–Aug. 1632 utmärkte
han sig mycket och erhöll för sitt lyckade försvar
af Koburg generalmajors grad och kommendantsplatsen
i Erfurt. Under de derpå följande åren vann han
flere träffningar, såsom vid Weisstadt (d. 16 Maj
1633) och Bamberg. Han följde hertig Bernhard, då
denne lemnade Sveriges tjenst, och bidrog till hans
seger vid Rheinfelden (1638) samt intog Hüningen
m. fl. städer i Elsass. Han skall mycket hafva
medverkat till att »weimarianerna» efter Bernhards
död (1639) gingo i fransk tjenst och att de på
återtåget från Regensburg (1641) skilde sig från
svenskarna. T:s öden efter slaget vid Tuttlingen
(1643), hvari han deltog, äro okända. Han var
allmänt ansedd såsom en af protestanternas
yppersta generaler i det s. k. lilla kriget.
C. H. T.
Taupo, sjö på Nya Zeeland (se d. o.).
Taurellus, Nicolaus, tysk filosof, f. 1547,
d. 1606 såsom professor i medicin och filosofi i
Altorf, intog en oppositionel ställning till den i
konkordieformeln fastställda ortodoxien och till
Aristoteles’ skolastiska utläggare. T. arbetade,
ehuru förgäfves, på att skapa en filosofi, som skulle
stå i samklang med hans af stark mystik färgade
kristendomsuppfattning. Hans vigtigaste arbete är
Philosophiae triumphus (1573).
Taurerna (Grek. tauroi, Lat. tauri), de forne
skytiske innevånarna i Tauriska Chersonesos
(se Chersonesus), nu Krim, voro ett krigiskt och
rofgirigt, delvis nomadiserande folk med råa och
vilda seder. De dyrkade en jungfrulig gudinna vid
namn Orsiloche l. Orsilochia, åt hvilken de offrade
krigsfångar och skeppsbrutna främlingar. Af grekerna
betraktades denna tauriska gudinna såsom en särskild
typ af den grekiska Artemis, åt hvilken de gåfvo
tillnamnet Tauropolos (»den i Taurien boende»). Det
är till dessa förhållanden, som Euripides anknutit
händelserna i sitt drama »Ifigeneia hos taurerna».
A. M. A.
Taurien, guvernement i södra Ryssland, omfattar
halfön Krim och en del af fastlandet, mellan
nedre Dnjepr samt Svarta hafvets och Azovska sjöns
kuster, samt gränsar i n. till guv. Cherson och
Jekaterinoslav. Areal 63,560 qvkm., af hvilka
25,727 qvkm. komma på Krim (se d. o.). Fastlandsdelen
består af en vågig stepp af »svartjord» (Nogaiska
steppen), endast på några ställen bestående af
salthaltig lera, såsom vid Sivasj-viken (»ruttna
sjön»), eller af sand, vid Dnjeprs nedre lopp. Den
vattnas af Dnjepr, som flyter längs nordvestra
gränsen, och af tvänne mindre floder, Molotjnaja
och Berda. En mängd små sjöar och dammar förekommer
i n., särskildt i sandstepperna vid Dnjepr, der
salt produceras. Skogar saknas, med undantag af
planteringar i mennoniternas kolonier. Åkerbruk
och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Hvete
är hufvudsädet. 1882 funnos inom guvernementet
omkr. 356,000 hästar, 486,000 nötkreatur och nära 4
mill. får (deraf nära 3 mill. merinos). Industrien är
obetydlig, men exporthandeln med spanmal, salt, fisk,
ull och talg är mycket liflig. Handelns hufvudcentra
äro Kachovka vid Dnjepr, Berdjansk vid Azovska sjön
samt sjöhamnarna Eupatoria, Sevastopol, Sudak och
Feodosia. Befolkningen, hvilkens antal uppgår till
omkr. 1,100,000 pers., består till större delen af
ryssar (öfver 400,000) och tatarer (omkr. 100,000)
samt för öfrigt af armenier, judar, zigenare,
greker och andra européer, i synnerhet tyskar,
i det sedan längre tid tillbaka nybyggare från
Tyskland och Schweiz, (mennoniter från Preussen) af
ryska regeringen inbjudits såväl till Krim som till
fastlandsdelen och der anlagt kolonier, de största
i kretsen Berdjansk, kring Molotjnaja. Guvernementet
indelas i 8 kretsar. Hufvudstad Simferopol.
Tauriern, hedersnamn för Potemkin (se denne).
Taurii ludi kallades spel, som firades i Rom såsom
offer åt underjordens gudar. De voro ungefärligen
likartade med de s. k. Tarentini ludi (se d. o.).
R. Tdh.
Taurin. Se Gallämnen.
Taurinerna (Lat. taurini) voro sannolikt en ligurisk
folkstam. Enligt somliga författare var den bosatt vid
Pos öfre lopp. Hufvudstad var Augusta Taurinorum (det
nuv. Turin). R. Tdh.
Tauris. Se Tebris.
Tauriska halfön. Se Chersonesus och Krim.
Tauriskerna (Lat. taurisci), forntida keltisk
folkstam. Se Galler, sp. 815.
Tauriskos (Lat. Tauriscus), grekisk bildhuggare. Se
Farnesiska konstverk.
Taurogen (Tauroggen), köping i
ryska guvern. Kovno, vid Memels biflod Jura, 7
km. från preussiska gränsen. Omkr. 5,000 innev. Der
undertecknade d. 21 Juni 1807 kejsar Alexander
öfverenskommelsen om den vapenhvila, som föregick
freden i Tilsit, och i närheten, vid en qvarn i
byn Poscherum, slöt d. 30 Dec. 1812 den preussiske
generalen York med ryske generalen Diebitsch
vapenstillestånds- och neutralitetskonvention,
vanligen kallad konventionen i T.
Taurokolsyra. Se Galla och Gallämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
