Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Targowica ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eröfrings- och storpolitik, sedan fullföljd af hans
måg och son. Efter en regering af 38 år skall han
blifvit mördad på tillskyndan af sin företrädare
Ancus’ söner. Berättelserna om T. äro emellertid så
osäkra, att man svårligen kan betrakta honom såsom
en verklig, historisk personlighet. Vid hans namn kan
dock knytas begynnelsen till Roms hegemoni i Latium
och måhända äfven någon förbindelse med Grekland,
men om kronologi och händelseföljd vet man intet med
säkerhet. Tanaquil gällde i Rom såsom idealet af en
husmoder och var i det hänseendet identisk med den
romerska Gaia Caecilia. – 2. Lucius T. Superbus
(»tyrannen») var enligt den vanliga sagouppgiften
den föregåendes son. Servius Tullius, som efter sin
svärfader, den äldre Tarquinius, uppsteg på tronen,
sökte afvända sina två svågrars missnöje genom att
bortgifta dem med sina båda döttrar, men den ena
af dessa blef konungahusets onda ande. Hon eggade
sin man, T. d. y., att stämpla mot konungen och
till sist låta mörda honom. T. regerade derefter
visserligen med klokhet och kraft, men hänsynslöst. I
det yttre fortsatte han faderns verk och underlade
Rom en stor del af Latium; staden bebyggde och
förskönade han ytterligare. För öfrigt ville han
bryta senatens makt och uppträdde såsom en grekisk
våldskonung. Härigenom framkallade han ett missnöje,
som bröt ut i revolution. Genom Brutus och andra
fördrefs han år 509 f. Kr. från Rom, närmast med
anledning af hans son Sextus’ våldsdåd mot Tarquinius
Collatinus’ maka, Lucretia (se denna). Han påstås
haf va sökt återvinna tronen med hjelp af den mäktige
konung Porsena i Etrurien, men efter all sannolikhet
hade Porsena (se denne) ett annat syfte med sitt
tåg mot Rom. Sagorna låta T. jämte sin måg, Octavius
Mamilius i Tusculum, kämpa mot romarna vid Regillus
(499 l. 496 f. Kr.); efter riktig beräkning af
tidsföljden skulle han dock vid det tillfället hafva
varit öfver 100 år gammal. Att T. varit en historisk
person bör man dock kunna antaga. Af den tarquiniska
slägten fick endast den ofvannämnde T. Collatinus
stanna i Rom, der han jämte Brutus valdes att leda
den nya fristaten. Äfven han gick dock sedermera i
landsflykt, emedan folket hyste misstroende till honom
på grund af hans börd. R. Tdh.
Tarragona. 1. Provins
i nordöstra Spanien, fordom en del af landskapet
Katalonien, vid Medelhafvet. Areal 6,490 qvkm. 348,579
innev. (1887). Ebro flyter genom södra delen af prov.;
de andra hufvudfloderna äro Gaya och Francoli. Ehuru
bergig, är prov. den rikaste i Katalonien. Kullarna
äro kladda med vinrankor, hvilka lemna ett
förträffligt vin. I dalarna odlas alla slags säd, och
sydfrukterna nå en hög grad af fulländning. Bergen
hafva yppiga betesmarker, värdefulla skogar och
flere slags malmer. Äfven industrien är ganska
högt utvecklad. – 2. Hufvudstad i nämnda provins,
vid Francolis mynning. 23,152 innev. (1886). Den
pittoreska, men illa byggda äldre delen af staden
ligger på sluttningen af ett berg och omgifves
med murar af romerskt ursprung (till en del
cyklopiska). Nedanför muren går
en bred gata, Rambla, som skiljer den öfre staden
från den nedre, hvilken är mera regelbundet byggd
i nyare tid på en låg, i Medelhafvet utskjutande
udde. T. är säte för en ärkebiskop, med furstetitel,
samt eger en storartad katedral (från 12:te och
13:de årh., med rikt smyckad portal i v., vackra
glasmålningar, dyrbara monument och konstskatter),
flere andra kyrkor och kloster, ett lärareseminarium,
ett prestseminarium och en teknisk skola. T. är
företrädesvis en handelsstad. Den på romarnas
tid berömda, af kejsar Augustus anlagda hamnen är
längesedan försvunnen. Först genom det 1846 påbörjade
byggandet af en väldig molo bildades den nya hamnen,
som har 10–13 m. djup. Staden och hamnen försvaras
af flere fort. Handeln är i jämn tillväxt. De år 1885
utgående fartygen hade ett tontal af 377,250 (deraf
42,617 kommo på svenska och norska), och exporten
värderades till mer än 23 mill. kr. (deraf vin för
18,5 mill.). Jernvägar utgå till Barcelona, Valencia
och Lerida. – Under namnet Tarrakon (Lat. Tarraco)
anlades staden af greker från Massilia, befästes
starkt af Scipionerna och gjordes af dem till en
vigtig vapenplats. Såsom romersk koloni hette den
sedan Caesars tid Colonia Julia Victrix Tarraconensis
och gaf namn åt provinsen (Hispania Tarraconensis),
hvars hufvudstad den blef under Augustus. Om romerska
tiden (då staden enligt somliga uppgifter skall
hafva egt öfver 1 mill. innev.) erinra, utom delar
af stadsmuren, inskrifter, pelarefragment m. m., i
synnerhet den jättelika aqvedukten af 284 m. längd och
31 m. höjd, rester af en i klippan huggen amfiteater,
en vacker triumfbåge samt Carcel de Pilatos,
hvilket säges hafva varit Augustus’ palats, delvis
förstördes af Suchet och nu är fängelse. Staden blef
467 ett byte för vestgoterna och 713 för morerna,
hvilka förstörde den i grund. Efter 1089, då morerna
fördrefvos af Raimond af Barcelona, synes den hafva
återfått ett visst välstånd, ty ärkebiskopssätet,
som varit förlagdt till Vich, återflyttades då till
T. 1705 intogs och brändes staden af engelsmännen,
och d. 28 Juni 1811 eröfrades den af fransmännen under
general Suchet, som derför erhöll marskalksstafven.
Tarrasa, stad i spanska prov. Barcelona, 23
km. n. n. v. om staden Barcelona, vid jernvägslinien
Barcelona–Lerida–Zaragoza. 11,193 innev. (1877).
Tarro. Se Taro.
Tars (Lat. tarsus), vrist, anat. Enklast och mest
ursprunglig, hvad beträffar såväl de särskilda
benens form som ock deras anordning, är tarsen hos
stjertamfibierna (se fig. 1). Omkring ett (stundom
två) centralben (C) äro åtta andra så anordnade,
att tre af dem bilda en öfre rad (1–3), hvilken
står i förbindelse med sken- och vadbenet, och de
öfriga fem (I–V) en undre rad, som bär tårna. Hos
de lägre stjertamfibierna äro de broskiga, hos alla
af likartad form. Ledgångar äro ej utbildade. Hos
grod-djuren uppträder i så måtto en specialisering,
som de tre öfre styckena ombildats till två långa ben
(det ena motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
