Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Targowica ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvarade med värme folkets rättigheter, sådana
de hade blifvit fastställda i »La déclaration des
droits de l’homme». Deremot trodde han sig böra vägra
att åtaga sig den lifdömde konungens försvar och
nöjde sig att offentliggöra en skrift mot dödsdomen:
Observations sur le procès de Louis XVI (1792). Senare
blef T. ledamot i kassationsdomstolen samt inlade
stora förtjenster om den kriminella och den civila
lagstiftningen. T. var medlem af Franska akademien
(sedan 1785). J. M-r.
Targowica [-vi’tsa], T. Targowitz, köping i ryska
guvern. Kiev, vid Bugs biflod Sinjucha, bekant
genom den der d. 14 Maj 1792 under Rysslands skydd
ingångna, mot polska författningen af 1791 riktade
konfederationen, som hade Polens andra delning
till följd.
Targum (Aram.-Nyhebr. targum, »tolkning»,
plur. targumim) är namnet på den arameiska
öfversättningen af Gamla test. Då efter
återkomsten från den babylonska fångenskapen (460
f. Kr.) arameiskan småningom blef judarnas folkspråk
med undanträngande af hebreiskan, som knappt förstods
af andra än de skriftlärde, uppkom den seden att de
stycken af bibeltexten, som upplästes vid synagogans
gudstjenst, af en särskild meturgeman (»tolkare»)
öfversattes för församlingen på arameiska. Denna
tolkning var dock mindre en ordagrann öfversättning än
en parafraserande förklaring, hvilken äfven hade till
ändamål att göra folket förtroget med andan i de nya
lagbud, som af de skriftlärde anknötos till textorden,
att motverka den samaritanska sekterismen samt
framförallt att bringa de religiösa lärorna och i all
synnerhet gudsbegreppet i närmare öfverensstämmelse
med en nyare tids, af hellenisk filosofi påverkad,
ideellare uppfattning. Det mest karakteristiska
draget i dessa targumer är också den omsorg,
hvarmed de genom bildlig uppfattning och omskrifning
undvika bibeltextens naiva antropomorfismer och
antropopatismer. Så står alltid »Guds härlighet»,
»Guds makt», »Guds närvarelse» i st. för Gud i de
fall, då Gud vare sig i synlig eller osynlig måtto
införes såsom direkt handlande. »Gud såg», »Gud
hörde» öfversattes med: »det var uppenbart för Gud»
o. dyl. Targumernas värde utom deras stora betydelse
som språkliga minnesmärken är derför hufvudsakligen
religions- och kulturhistoriskt samt exegetiskt, medan
de deremot till följd af sitt fria förhållande till
texten hafva en ringa textkritisk betydelse. Sedan
targumerna länge fortplantats genom muntlig tradition,
började de, tidigast i 1:sta eller 2:dra årh. e. Kr.,
skriftligen upptecknas. Af dem, som bevarats till
vår tid, torde de äldsta dock till sin nu fixerade
form icke vara äldre än från 5:te eller 6:te årh. I
Palestina, der targumerna uppstodo, synas flere
arameiska versioner af samma bibelböcker varit i bruk
samtidigt, men i Babylonien, dit de infördes med de
i början af 3:dje årh. uppkommande plantskolorna för
judisk kultur, bestämdes snart en enda öfversättning
att uteslutande begagnas vid gudstjensten. Targumernas
officiella användning i synagogorna upphörde i
Orienten samtidigt med judiska
kulturens förfall (omkr. år 1000), men bibehölls i
Tyskland och Italien vid trenne högtidsdagar under
påsk, pingst och tabernakelfesten, ända till slutet
af 14:de årh. De till oss komna targumerna äro
följande. 1) Onkelos’ targum, den såväl språkligt
som till innehållet vigtigaste af alla targumerna,
omfattar hela pentatevken och var den i Babylonien
auktoriserade. Sedan Talmuds uppgift att Onkelos
(ombildadt af Aqîlas, hebr. form för Aquila) är
samma person som författaren till en bekant grekisk
öfvers. af Gamla test. (jfr Bibelöfversättningar,
sp. 460) numera visats vara ohållbar, äro betydelsen
af namnet Onkelos och tillvaron af en sådan person
fortfarande omtvistade och ovissa. 2) Jonatan ben
Usiels targum till profeterna omfattar såväl de
»förre profeterna» (Josua–Konungaböckerna) som
»de senare» (Esaias–Malakias) och var likaledes
babylonsk. Till tiden betydligt yngre än Onkelos’
targum (se Kaldeiska språket), kan den icke vara
författad af den uppgifne Jonatan ben Usiel, som
var en bekant lärjunge till Hillel (död omkr. 10
e. Kr.). 3) Jonatans Targum till pentatevken, äfven
kallad Psevdo-Jonatan, omfattar hela pentatevken och
nyttjades i Palestina. Namnet Jonatan (densamme
som den nyss nämnde) har här uppkommit genom
ett misstag. Det riktiga, ursprungliga namnet
var T. Jeruschalmi, ehuru den icke var identisk
med den följande. 4) Targum Jeruschalmi eller
»Fragmenttargumen» omfattar spridda delar af
pentatevken och tillhörde likaledes Palestina. 5)
Slutligen finnas palestinska targumer till alla
hagiograferna (Psaltaren – Krönikeböckerna), utom
till de redan arameiskt skrifna Daniel och Esra,
och till Esters bok tvänne. Den yngste af alla
dessa är psalmtargumen, från 9:de årh. Targumerna
publicerades först i Bombergs rabbinska bibel (1517)
samt med eller utan latinsk öfvers. i Antwerpen-
och London-polyglotterna. De bästa nyare upplagorna
äro Berliner: »Targum Onkelos» (1884), Lagarde:
»Prophetae chaldaice» (1872) och »Hagiographa
chaldaice» (1873). Språket i targumerna, i det
närmaste identiskt med dialekten i bibelns arameiska
delar och förr kalladt »kaldeiska», är den på Kristi
tid i Palestina inhemska (syd)vestarameiska munarten
(se Arameiska språken), men texten, sådan den nu
föreligger, är i ett mycket dåligt skick. Till följd
deraf att den först nedskrefs utan vokaltecken och
att sedan, då dessa infördes, först det babylonska
och sedermera det nu i alla upplagor föreliggande
palestinska eller tiberiensiska punktationssystemet
användes (jfr Massoreter, sp. 1070), befinner
sig vokalismen i ett så regellöst tillstånd, att
en noggrann grammatisk kännedom om denna arameiska
dialekt knappt är möjlig. Emellertid har nyligen
en lofvande förändring till det bättre yppat sig
derigenom att till London förvärfvats en mängd
targumhandskrifter från Jemen med den ursprungliga
babylonska vokalsättningen, hvilken visat sig
vara långt mer konsekvent och pålitlig än den
tiberiensiska (se härom Merx: »Chrestomathia
targumica», 1888). Utom dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
