Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankstreck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
led d. 15 Juli 1410 genom den nästan dubbelt starkare
polsk-litaviska hären under konung Jagello af Polen
och storfurst Vitovd af Litaven. Högmästaren stupade,
ordenshären förlorade 40,000 man, och ordens makt
var för alltid bruten. Den polsk-litaviska hären
förlorade 60,000 man.
Tannhäuser [-höjser] l. Tanhuser. 1. Hufvudpersonen
i en tysk medeltidssaga, en riddare, som på sina
irrfärder, åtföljd af den trogne Eckhart (se denne),
kommer till Venusberget, i hvilket fru Venus (den
antika kärleksgudinnan, hvilken för medeltidens
uppfattning blifvit ett ondt väsende) håller
hof. Sedan T. hos henne länge lefvat i sinnesrus,
anfäktas han af ånger, begifver sig ut i solljuset och
vallfärdas till Rom för att genom bikt och botöfning
söka räddning för sin själ (emellertid har han måst
lofva att, ifall förlåtelsen vägras, återvända till
fru Venus). Påfven, som vid hans ankomst håller en
staf i handen, säger, att förr skall denna grönska,
än T. får Guds nåd. Med förtviflan i hjertat drager då
T. dädan och ingår å nyo i Venusberget; men efter tre
dagar skjuta gröna knoppar från påfvens staf, och han
låter efterspana T. i alla land, dock förgäfves. Denna
saga, som synes härstamma från tyska hednatiden, är
poetiskt behandlad bl. a. af Tieck samt utgör ämnet
för en berömd opera af Richard Wagner, hvilken dock
sammansmälter T. med Heinrich von Ofterdingen. –
2. Tysk minnesångare, som lefde omkr. midten af
1200-talet, var österrikisk riddare, förde ett
lustigt, äfventyrligt lefverne och skref liffulla
dansvisor, i hvilka han på ett tämligen groft sätt
skildrar bondelifvet och landtlig älskog. Möjligt är,
att denne T. sjelf dragits in i folkdiktningen och
flätats in i en myt (se T. 1), som något påminde om
hans personlighet. Jfr Grässe: »Die sage vom ritter
T.» (1846; 2:dra uppl. 1861), och Zander: »Die T.-sage
und der minnesänger T.» (1858).
Tannin (Nylat. tanninum, garfämne, af T. tanne,
gran, i Fornhögt. äfven ek). Se Galläpplegarfsyra
och Garfsyra.
Tannström, Nils Mårten af, lärd, född på Frösön i
Jämtland d. 1 Dec. 1777, blef student i Upsala 1794
och filos. magister med hedersrum 1803 samt egnade
sig sedan åt skolundervisning. Ryktet om hans gåfvor i
detta afseende föranledde hans kallande till Petersburg
såsom lärare för excellensen Stedingks son.
År 1808 återvände han till Sverige med sin elev
och blef 1812, med professors titel, arfprinsen
Oskars lärare. Han erhöll 1815 kansliråds
fullmakt och adlades 1817 (han hette förut blott
T.). Då kronprins Oskar blef kansler för de båda
universiteten, handhades ärendena mestadels af T.,
som 1829 officielt blef kanslerssekreterare för Lunds
universitet, hvilken befattning han innehade till sin
död. Han afled i Stockholm d. 27 Maj 1842. T. var
ledamot af Vitt. hist. och. ant. akademien
samt af Vetenskapsakad. (1827). På
universitetsangelägenheterna utöfvade han i det hela
ett ganska helsosamt inflytande, ehuru känd för att
vilja draga ut på tiden med ärendenas afgörande. -rn.
Tannåker, socken i Jönköpings län, Vestbo härad. Areal
3,092 har. 383 innev. (1890). Annex till Bolmsö,
Vexiö stift, Vestbo kontrakt.
Tanrek, Centetes ecaudatus, zool., en art, tillhörande
Centetes-slägtet, familjen Centetidae och ordningen
Insectivora inom däggdjurens klass. Tanreken liknar
till det yttre ganska mycket vår vanliga igelkott,
enär kroppen är beklädd, förutom med borst och
hår, äfven med taggar; och liksom igelkotten
kan tanreken rulla sig tillsammans, ehuru ej så
fullständigt. Hufvudet är stort, med långt utdragen
nos. Tanreken saknar yttre svans. Den inre byggnaden
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
