Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söndrum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t. = tara; timme, tid.
tab. = tabell.
tang. (i matem.) = tangenten.
T. D. = teologie doktor.
t. ex. = till exempel.
T. F. = Tryckfrihetsförordningen.
t. f. = tillförordnad, tjenstförrättande.
tg. (i matem.) = tangenten.
t. h. = till höger.
tillf. = tillförordnad.
Tit. = Titulus (i bref).
T. K. = teologie kandidat.
T. L. = teologie licentiat.
t. o. m. = till och med.
tr. (trans.) = transitiv.
tr. = tryckt.
t. v. = till venster; tills vidare.
Taaffe [tafe], Eduard von, grefve, österrikisk
statsman, f. 1833, uppfostrades tillsammans med
ärkehertig Frans Josef. Då denne 1848 uppsteg på
Österrikes kejsaretron, var dermed grunden till T:s
lycka lagd. Efter att hafva innehaft åtskilliga
högre ämbeten utnämndes han d. 7 Mars 1867 till
inrikesminister och i Dec. s. å. till minister för
landtförsvaret och polisen samt i April 1869 till
ministerpresident. Han afgick emellertid d. 15
Jan. 1870, men återinträdde redan i April s. å. i
regeringen såsom inrikesminister och minister för
landtförsvaret. Då kabinettet Potocki föll, d. 7
Febr. 1871, afgick äfven T. samt blef ståthållare i
Tyrolen och Vorarlberg. Sedan kabinettet Auersperg
fallit, i Febr. 1879, blef T. för tredje gången
inrikesminister och d. 12 Aug. s. å. tillika
ministerpresident. Stark genom sin personliga,
alltsedan ungdomen fortfarande vänskap med kejsar
Frans Josef, har han i mer än ett årtionde lyckats
bibehålla ledningen af Österrikes inre politik. Han
är moderat-konservativ och har framförallt sträfvat
efter att åstadkomma en försoning mellan de många
olika, sins emellan afundsjuka nationaliteterna i den
habsburgska monarkien. Han stöder sig på riksdagens
slaviska och klerikala element, utan att likväl
gå till några alltför stora eftergifter för deras
fordringar. I afseende på utrikespolitiken anses
T. vara mindre tyskvänlig än grefve Kalnoky, hvilken
sedan 1881 är Österrike-Ungerns utrikesminister.
E. W.
Taasinge [tåsinge] l. Thorseng, dansk ö s. om Fyen
och skild derifrån genom Svendborgs sund, omfattar
71 qvkm. och räknar 4,344 innev. (1890). T. hör till
Svendborgs amt, bildar ett eget »birk» och innefattar
3 socknar. Ön är bekant för sin fruktbarhet och sin
naturskönhet. På dess högsta punkt ligger Bregninge
kyrka, med en berömd utsigt (öfver 750 qvkm.). Större
delen af ön bildar stamhuset T., hvilket upprättades
1711 och tillhör Niels Juels slägt. Till detsamma höra
i allt 1,528 tunnor hartkorn, hvaraf 145 ligga under
hufvudgården och resten är utarrenderad. Hufvudsätet
är Valdemars slott, som år 1629 byggdes af Kristian
IV. På öns nordöstra sida ligger lastageplatsen
Troense, med omkr. 900 innev., som idka sjöfart, fiske och
skeppsbyggeri. Ön, som under medeltiden hette
Thorsland, tillhörde 1395–1536 Fyens biskopsstol
samt från 1616 Ellen Marsvin och hennes arfvingar,
till dess den efter Korfitz Ulfelds flykt (1651)
indrogs till kronan. 1678 såldes den till N. Juel.
E. Ebg.
Tabacchi [-ba’kki], Odoardo, italiensk
bildhuggare, f. i Milano, vann rykte genom utförande
af minnesstoder, såsom Cavours staty i Milano
(1865; med Tantardinis »Italia» på fotställningen),
Dantes i Galleria Vittorio Emanuele och minnesvården
öfver ingeniören Paleocapa vid Mont-Cenis-tunnelns
invigning. På senare tiden har T. hufvudsakligen
egnat sig åt framställning af pikanta qvinliga
figurer, utförda med raffinerad teknik, t. ex. den
allmänt bekanta dykerskan (»Tuffolina»), som,
klädd i åtsittande simdrägt, står färdig att hoppa
på hufvudet i vattnet.
Tabago. Se Tobago.
Tabanus. Se Broms, zool.
Tabari, arabisk historieskrifvare. Se Arabisk
literatur, sp. 944.
Tabarije. Se Tiberias.
Tabarin [-rä’ng], fransk komiker (han hette egentligen
Jean Salomon), f. i senare hälften af 1500-talet,
d. före 1635, flackade länge franska landsbygden
rundt såsom medhjelpare åt qvacksalvaren Mondor
(egentl. Philippe Girard) och uppträdde med honom
1618–28 på Place Dauphine i Paris. T. vann ofantlig
framgång hos den stora hopen genom sitt aldrig
sinande flöde af qvicka infall, roliga åtbörder
och upptåg. En samling af hans dialoger, fantasier,
skämtgåtor, farser o. s. v. utgafs i fyra uppl. 1622
(två nya editioner 1858). Hans farser visa slägttycke
med den italienska »commedia dell’ arte». Molière
har af honom tagit en hel scen i »Les fourberies de
Scapin». T. är hufvudpersonen i P. Ferriers komedi
»Tabarin» (1874; uppf. äfven i Stockholm).
Tabaristan (Taberistan) är hos österländska författare
namnet på än sydöstra delen af, än hela den persiska
provinsen Masenderan. Det härledes af folknamnet
tapurer i det forna Hyrkanien.
Tabasco. 1. Stat i förbundsrepubliken Mejico, vid
södra kusten af Mejikanska viken (Campêchebukten),
mellan Veracruz i v. och Campêche i ö. Areal 25,500
qvkm. Omkr. 105,000 innev., till större delen indianer
och mestiser. Södra delen är bergig, med angenämt
klimat; norra och större delen är ett slättland, i
hög grad osundt, till följd af den stora fuktigheten
och den tropiska värmen. Huvudfloden är Gijalva
l. Tabasco med bifloden Usumacinta. D)e vigtigaste
produkterna äro bomull, sockerrör, kakao, kaffe och
tobak samt olika slags färgträ. – 2. (Villa Hermosa
de T. l. Villa de San Juan Bautista) Hufvudtad
i nämnda stat, i en osund, för öfversvämningar
utsatt trakt vid floden Grijalva, 100 km. ofvanför
mynningen. Omkr. 7,000 innev. Nära
flodens mynning ligger byn San Fernando på den plats,
der indianerna förr hade en hufvudort, hvilken
eröfrades af Cortez efter hans seger öfver dem
d. 25 Mars 1519.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
