Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sågstekel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tättingar (Passeres) hörande grupp af foglar, som
utmärker sig derigenom att vingarna hafva medelmåttig
längd samt att tarsens baksida, från hälen till
tre fjerdedelar af längden, är beklädd med två
långa, baktill längs efter genom en söm förenade
och alldeles hela plåtar. Till denna grupp plägar
man räkna familjerna Trastfoglar (Turdidae),
Sångare (Sylvidae), Mesfoglar (Paridae), Ärlor
(Motacillidea), Kråkfoglar (Corvidae) samt Fink-
l. Sparffoglar (Fringillidae).
Sånggudinna. Se Muser.
Sånglärka, zool. Se Lärkorna.
Sångrid, Nord. mytol., en af valkyrjorna.
Sångspel. Se Opera.
Sångstritar, zool. Se Stritar.
Sångsvan, zool. Se Svanslägtet.
Såning, såningsmaskiner. Såning utföres antingen
för hand eller med maskiner på tre olika sätt såsom
bredsåning, radsåning eller dibbelsåning (se
Dibbla). Vid bredsåningen fördelas säden i tillräcklig
mängd och så likformigt som möjligt öfver jordens
yta, hvarefter den med dertill särskildt egnade
redskap nedmyllas. Vid radsåning bildar man fåror
i jorden till det djup, vid hvilket säden visat ega
största grobarheten, och låter utsädet nedfalla i
dessa fåror, hvilka sedan antingen af sig sjelfva
hopfalla eller igenfyllas medelst ett särskildt
redskap. Vid dibbelsåning, som i stort utföres med
maskiner likartade med radsåningsmaskinerna, bildar
man också parallella fåror i marken, men utsädet får
icke oafbrutet nedfalla i dessa fåror, utan endast
på vissa afstånd i små mängder. Vid bredsånings
utförande för hand begagnar man sig icke af några
särskilda redskap. Dertill fordras endast särskild
skicklighet. Radsåning utföres nästan enbart med
maskin. Dibbelsåning utföres ofta för hand. Dervid
jämnas först jordytan och indelas sedan, så att de
punkter utsättas, i hvilka utsädet skall nedföras.
Såningsmaskiner utgöras vanligen af en på
hjul uppburen förrådskista, hvari utsädet nedlägges,
och hvarifrån det genom särskilda inrättningar
utslungas och föres ned på jordytan. För att
utslunga säden ur kasten användas hjul eller
borstar, som rotera ofvanför eller på sidan
om hål, anbragta i bottnen på sädeslådan. Dock
brukas stundom äfven, att säden får utfalla af
sin egen tyngd. Vid bredsåningsmaskiner låter man
sädesströmmen falla öfver trekantiga prismer eller
runda valsar för att jämnt fördela utsädet. Vid
radsåningsmaskiner nedledes säden genom enskilda
hål i rör, hvilka utmynna straxt ofvanom jordytan,
och hvilka framtill äro förbundna med billar, som,
då maskinen drages fram, uppskära fåror i jorden,
i hvilka utsädet nedfaller, innan dessa fåror hinna
att igenfalla. Billarna äro rörliga, så att de kunna
vika undan för stenar o. d. samt upplyftas vid färden
till och från såningsfältet. Dibbelmaskinerna äro
lika med radsåningsmaskinerna, men hafva en särskild
anordning, med hvars tillhjelp sädens utlopp med
vissa mellanrum åstadkommes.
Såningsmaskiner. Se Såning.
Såpa (Lat. sapo), tekn., består af feta syrors
kalisalter och utgör en gul- eller grönaktig, mjuk,
slemmig massa, löslig i varmt vatten och alkohol.
Såpa tillverkas genom inkokning af kalilut och olika
slags oljor, såsom hamp-, lin- och rofolja och tran,
stundom med tillsats af talg eller palmolja. Kokningen
fortsättes, tills ett prof efter afsvalning på
en glasskifva visar, att massan erhållit passande
konsistens. Såpans färg och lukt bero af råämnena. Af
hampolja erhålles grön såpa; svart såpa är, liksom
mången grön såpa, färgad. Jfr Tvål.
Såpnötter, nuces l. fructus saponariae,
farmak. tekn., äro frukterna af Sapindus
saponaria L., ett tropiskt träd, som är typen
för nat. fam. Sapindaceae Juss., kl. Octandria
L. Frukterna äro runda, hasselnötstora stenfrukter,
hvilka sitta 3 och 3 tillsammans efter hvar
blomma. Derigenom får det för öfrigt klotformiga
skalet två plana ytor, med hvilka grannarna äro
vidhäftade. Det ensamma fröet i hvarje frukt är
svart med en matt glans. Dessa frukter innehålla
glykosiden saponin i betydlig mängd. Jfr Såprot.
O. T. S.
Såprot, radix saponariae, farmak. med., är den i
Sverige officinella roten af Saponaria officinalis
L., en mångårig ört, som hör till nat. fam. Silenaceae
Lindl., kl. Decandria L. Drogen såprot består af
de torkade, unga, enkla, cylindriska, afsmalnande
pålrötterna, hvilka på ytan äro rödbruna och genom
torkningen längsfårade med sparsamt förekommande,
mycket små ärr efter rottrådar. Inuti är den tunna
barken hvit och genom ett brunaktigt kambium
skild från den ljusgula, märglösa veden. –
En icke officinel såprot, s. k. orientalisk
l. levantisk, r. saponariae levanticae, består af
4–5 cm. tjocka och till 30 cm. länga stycken af
roten till Gypsophila struthium L., som tillhör
medelhafsfloran. Såprötterna innehålla i tämligen
betydlig mängd (mer än 30 proc.) en glykosid,
saponin, som anses identisk med senegin och har
stor utbredning i naturen samt begagnas såsom medel
i katarrala lunglidanden och till silketvättning.
O. T. S.
Såpsten. Se Saponit.
Såpträd, Sapindus, bot. Se Sapindaceae.
Såpört, bot. Se Saponaria.
Sår. Hvarje upphäfvande af sammanhanget i eller
mellan kroppens organiskt förbundna delar är, i
vidsträcktaste mening taget, ett sår – alltså äfven
ett benbrott, en bristning af muskeltrådar eller
senor m. m. Men vanligen använder man benämningen sår
endast om sådana upphäfvanden af sambandet, hvilka
träffa kroppens yttre beklädnad eller med slemhinnor
o. d. beklädda inre organ. Man finner således verkliga
sår i näsan, svalget, struparna, luftrören, lungorna,
tarmkanalen, urinvägarna o. s. v. Man kan urskilja
två stora hufvudgrupper: sår, som uppkomma hastigt,
genom inverkan af våld, och sår, som orsakas af någon
lokal eller allmän sjukdom samt merendels hafva ett
mera kroniskt förlopp. Oftast, men långt ifrån alltid,
drabba de förra kroppens yttre delar, de senare de
inre organen. Ett yttre våld kan nämligen mycket väl
ej allenast genomtränga huden, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
