Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
st. f. skepp; onda tungor; Höga porten
i st. f. turkiska regeringen; de dödlige i
st. f. menniskorna; viking sofve å skepp i st. f.
vikingarna).
Synemän, kamer., personer, som hafva att
förrätta laga syn. Se Byggnadsskyldighet och Husesyn.
Syneresis (Lat. synaeresis, Grek. synairesis), gramm.,
två i ett ord förekommande vokalers sammandragning
till ett enda ljud.
Synergism (af Grek. synergos, medverkande)
kallas i kyrkohistorien den åsigt, enligt hvilken
vid omvändelsen den menskliga viljan i viss mån
medverkar med den gudomliga nåden. Den omfattades
i reformationstiden väsentligen af Melanchthon och
hans skola, under det att den stränga lutherdomens
anhängare förfäktade läran om den naturliga viljans
absoluta oförmåga i andliga ting. Redan i sina »Loci
theologici» (1535) fordrade Melanchthon af den fria
viljan, att hon icke skulle förhålla sig overksam
med hänsyn till menniskans salighetssak. Men den
synergistiska striden började dock först år 1555,
då tvänne teologer, dr Pfeffinger i Leipzig och dr
Strigel, försvarade åsigten om den menskliga viljans
medverkan gent emot Flacius (se d. o.). Den fortgick,
till dess den melanchthonska riktningen undertrycktes
genom konkordieformeln 1577.
Den moderna teologien (särskildt Schleiermacher och
hans skola) har åter närmat sig synergismen, dock
så, att det, som medverkar, icke är den naturliga
menniskans vilja, utan endast det, »som redan genom
den förberedande nåden är satt uti henne, men detta
är sjelft en del af den gudomliga nådeverkningen
och tillhör henne icke såsom hennes eget görande».
A. F. Å.
Synergistiska striden. Se Lutherska läran och
Synergism.
Synfält, fys., benämnes den rymd, som ögat vid
oförändrad ställning på en gång kan tydligt
öfverskåda. Ett optiskt instrument är vid en och
samma förstoring dess bättre, ju större synfält
det har, d. v. s. ju större den rymd är, som
derigenom kan öfverskådas. Starkt förstorande lupper
hafva liten öppning och derför ock litet synfält;
detta minskas också i den mån ögat aflägsnas från
glaset. I det sammansatta mikroskopet (se Mikroskop)
är synfältet större, ju större öppning okularet
besitter och ju mindre instrumentets förstorande
verkan är. Det är i allmänhet icke förknippadt med
någon synnerlig svårighet att å det sammansatta
mikroskopet anbringa starka förstoringar, men
kräfver deremot en ovanlig skicklighet hos fabrikanten
att vid dessa starka förstoringar åstadkomma stort
synfält och derjämte fullt tydliga bilder. Synfältets
förökande åstadkommes till en del genom införandet af
kollektivlinser mellan objektivet och okularet. I
galileiska kikaren (teaterkikaren) är synfältet
alltid litet. Det minskas, när förstoringen ökas,
och derför tager man denna icke gerna mer än
2–4 gånger. Äfven när ögat aflägsnas från okularet,
aftager denna kikares synfält. Den astronomiska tubens
synfält beror, liksom det sammansatta mikroskopets,
på okularets öppning
och instrumentets förstorande kraft, men som denna
senare här icke betingas af objektivets öppning,
är synfältets storlek i en astronomisk tub helt
och hållet oberoende af objektivöppningen, hvars
förstorande endast medför en förökning i ljusstyrkan.
R. R.
Syngenesia l. Syngenesia L. (af grek. syn,
tillsammans, och genesis, ursprung), bot., är namnet
på den 19:de klassen i Linnés sexualsystem, omfattande
de växter, hvilkas 5 ståndare hafva knapparna
förenade till ett rör omkring pistillens stift. Linné
förde till denna klass icke blott de växter, som
nu utgöra nat. fam. Compositae l. Synanthereae,
hvilken grupp eller ordning han benämnde Polygamia
med flere underafdelningar, utan äfven i en
särskild afdelning, Monogamia, åtskilliga andra
växter, hvilka väl icke hafva blomkorgar eller
»sammansatta» blommor, men ståndareknapparna
förenade, såsom Solanum, Viola, Lobelia, Impatiens
m. fl., hvilka numera ställas inom kl. Pentandria.
O. T. S.
Syngnathus, zool. Se Kantnål.
Synhögarna, synnervsbäddarna, Lat.
thalami nervorum opticorum,
anat., de bilaterala, inuti grå massor i hjernan,
mot hvilka synnervernas begynnelsedelar hvila och
ur hvilka de delvis utgå. Belägna central-mediant
i stora hjernan, hysa synhögarna mellan sig 3:dje
hjernventrikeln och öfver sig hjernbalken, under
hvilken de bakåt välla ut öfver mellanhjernan;
i öfrigt äro de sammanvuxna med omgifvande
hjernsubstans, i hvilken de öfvergå utan skarp
gräns. Deras hufvudmassa utgöres af grå (cellhaltig)
nervsubstans, hvilken utomkring delvis täckes af
hvit och af sådan äfven genomdrages, så att hon
delas i tre, mer eller mindre tydliga, grå klumpar
(kärnor). Funktionerna äro ännu icke rätt kända.
G. v. D.
Synistata, zool. Se Florvingar.
Synizesis, Grek., gramm. Se Krasis.
Synklin l. synklinal (af Grek. syn, tillsammans, och
klinein, luta), geol., lutande tillsammans,
säges om skiktställningen hos berglager, som
från två eller flere motsatta håll luta ned emot
en och samma punkt eller linie, så att en skål-
eller trågformig försänkning derigenom bildats.
– Motsatsen är antiklin (se d. o.).
E. E.
Synkondros, anat. Se Symfys.
Synkope (Grek. synkope, af syn, tillsammans, och kope,
huggning). 1. Språkv., ett ords förkortning
medelst utstötning af en vokal eller hel
stafvelse i dess inre, t. ex. det latinska
saeclum för saeculum och det svenska himlen för
himmelen. Motsatsen är epenthesis l. epentes. –
2. (Synkop) Musikt., sammandragningen af en obetonad
taktdel med nästföljande betonade till en enda not,
hvarigenom accenten synes flyttad från den senare till
den förra. – 3. Med., svimning, vanmakt. Se Svimning.
1. A. M. A. 2. A. L.
Synkrati (af Grek. syn, med, tillsammans, och
krateia, välde), medregering, samvälde. Ordet
användes i synnerhet om folkets deltagande i styrelsen
genom sin representation.
Synkretism (af Grek. syn, tillsammans, och
kretizein, tala kretiska, d. v. s. lefva, i kif),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
