Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Syene. Se Assuan.
Syenit, petrogr., en kristalliniskt kornig,
granitliknande, grå eller röd, eruptiv bergart,
bestående, då den är typiskt utbildad, af endast
ortoklas och hornblende; men i de allra flesta fall
ingå äfven mineralen qvarts, oligoklas och glimmer i
sammansättningen. Stundom intager mineralet augit
hornblendets ställe, augitsyeniten. I Norge
förekommer syenit i ganska stor utsträckning,
t. ex. kring Kristiania; inom Sverige är bergarten
föga utbredd och träffas knappast någonstädes med rent
typisk sammansättning. Jfr Granit.
E. E.
Syenitgranit. Se Granit.
Syfilidofobi (af Grek. syfilis, ett slags venerisk
sjukdom, och fobos, fruktan), syfilis-skräck. Se
Hypokondri och Melancholia.
Syfilidologi l. Syfilologi (af Grek. syfilis,
och logos, lära), läran om syfilis. Ordet tages
ofta i vidsträcktare betydelse och omfattar
läran om de veneriska sjukdomarna i allmänhet.
E. Ö-n.
Syfilis (Grek. syfilis, Lat. Morbus galliens l. Lues
venerea, T. Lustseuche, Eng. Venereal disease,
Fr. Vérole) är en kronisk infektionssjukdom, som genom
sin stora utbredning och den fara, som den medför för
individen och slägtet, är af högsta betydelse för
menskligheten. Härledningen af ordet syfilis, som
först användes af Fracastorius omkr. 1530, har icke
kunnat nöjaktigt förklaras. Sjukdomen iakttogs först
med säkerhet i Italien i slutet af 15:de årh., 1494
eller 1495. De fleste af då lefvande läkare ansågo den
för en ny och hitintills okänd samt på grund af dess
hastiga spridning för en pestartad sjukdom (scorra
pestilentialis). Enskilda stämmor höjde sig redan
då för den åsigten att sjukdomen vore gammal, och
denna mening har sedermera blifvit förherskande. Man
har dock ej kunnat afgöra huruvida sjukdomen redan i
äldre tider funnits här i Europa, i hvilket fall den
blifvit förvexlad med andra sjukdomar, särskildt
med spetälskan, och under okända inflytelser i
slutet af 15:de årh. vunnit en stor extensitet,
eller om den blifvit hit importerad, hvarvid man
antagit åtskilliga utgångspunkter. Särskildt vann
den åsigten att Columbus’ följeslagare medfört den
från Amerika mycken tilltro, utan att dess riktighet
kunnat ådagaläggas. Från Italien spred sjukdomen
sig så hastigt, att den redan under de närmaste åren
förefanns i större delen af Europa.
Om det nu hvilar ett visst dunkel öfver syfilis’
ursprung och tiden för dess första uppträdande i
Europa, är det deremot stäldt utom tvifvel, att
de tvänne sjukdomar, gonorré och enkel schanker,
hvilka med syfilis sammanfattas under benämningen
veneriska sjukdomar, existerade i den grekisk-romerska
verlden. Då dessa bägge sjukdomar mycket ofta
träffades tillsammans med syfilis hos samma individ,
dröjde det icke länge efter syfilis’ uppträdande,
förrän de dermed sammanblandades och ansågos såsom
symtom af denna sjukdom. Först under detta årh. har
den förra af dem åter blifvit definitivt skild från
syfilis, medan i
afseende å den enkla schankern, det enkla veneriska
såret, fullständig enighet ännu ej blifvit vunnen,
om också det stora flertalet uppfattar densamma såsom
en från syfilis till sitt väsende skild sjukdom.
För att närmare studera syfilis’ natur har man gjort
experiment å vissa djur, hvarvid flere anse sig hafva
hos dessa framkallat sjukdomenr men allmänna meningen
är den att något säkert, positivt resultat ej blifvit
vunnet, hvadan man tillsvidare måste antaga, att
syfilis förekommer ensamt hos menniskan. Den uppstår
ej på nytt i våra dagar, utan förutsätter alltid en
förut smittad individ. Den uppträder icke mer än en
gång hos samma person; dock känner man säkra, om också
få, undantag från denna regel. Det utan all jämförelse
vanligaste sättet för sjukdomens fortplantning är
könsumgänget, men denna kan äfven ega rum på många
andra, sätt, antingen omedelbart genom beröring
eller medelbart genom andra föremål. Sjukdomens
smittbarhet är störst i dess början och aftager
efterhand, tilldess densamma i den gamla sjukdomen
kan anses utslocknad. Det syfilitiska giftet är
icke flyktigt, utan fixt och kan inplantas endast
derigenom att det deponeras på någon del af huden
eller vissa slemhinnor, som blifvit beröfvade
åtminstone det ytligaste lagret af den skyddande
epitelialbeklädnaden. Med säkerhet känner man ännu
ej det syfilitiska giftets beskaffenhet, men har på
senare tiden mer och mer kommit till den öfvertygelsen
att detsamma är af bakteriel natur. Flere forskare
tro sig redan hafva funnit den syfilitiska mikroben,
men saken kan ännu ej anses utredd.
Den från individ till individ öfverförda sjukdomen har
man kallat förvärfvad syfilis, till skilnad från den,
som blifvit fortplantad genom arf, eller hereditär
syfilis. I fråga om den senare äro meningarna i
åtskilliga stycken ännu ej fullt eniga, såsom i
fråga om moderns och faderns olika inflytande samt
om möjligheten af moderns infektion genom fostret
m. m. Oomtvistadt ar, att, ju friskare föräldrarnas
syfilis är, dess säkrare blir fostret smittadt,
medan detta har så mycket större utsigt att blifva
förskonadt, ju äldre sjukdomen är hos föräldrarna;
i sitt sista stadium kan sjukdomen sägas hafva upphört
att gå i arf.
Vid förvärfvad syfilis uppstår i 3:dje eller 4:de
veckan, stundom något förr eller senare, efter
infektionen och å den punkt af kroppen, der giftet
blifvit deponeradt, en lokal sjukdomsprocess,
vanligen i form af en ytlig sårnad hvilande
å ett hårdt underlag. Detta är den syfilitiska
primäraffektionen. Dertill kommer snart och vanligen
inom första veckans slut en hård ansvällning af en
eller flere bland de närbelägna lymfkörtlarna. Dessa
bägge sjukdomsfenomen tillsammans kallar man ofta
primär syfilis. Efter primäraffektionens uppkomst
följer en tid af ungefår sex veckor, hvarunder med
frånseende af körtelaffektionen i många fall ingenting
häntyder på hvad komma skall, medan i andra framemot
slutet af denna tid kraftnedsättning, blekhet och
svaga smärtor häntyda på hela systemets lidande;
stundom uppträder en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
