Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stålglansstaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stålglansstaren, zool. Se Lamprotornithinae.
Stålgräs. Se Molinia.
Stålhammar, Peder, krigare, född 1613 i Svenarums
socken i Jönköpings län, hette egentligen Hammar,
var först trosspojke och inskrefs 1634 som ryttare vid
Smålands regemente. Han blef 1650 kornett, 1663 major
samt 1677 öfverste och chef för Smålands rytteri,
hvilket han kommenderade till 1692. Under danska
kriget deltogo han och hans ryttare med utmärkelse
i slagen vid Landskrona, Lund och Halmstad. Vid
indelningsverkets genomförande lemnade han ett
kraftigt bistånd. Adlad 1650 med namnet S., dog han
1701 på sin gård i Jönköpings län.
Stålhandske, Torsten Torstensson, krigare, föddes
1594 i Borgå socken i Finland. I sin ungdom
följde han öfverste Patrik Ruthwen, som fått i
uppdrag att för svensk räkning i Skotland värfva
trupper. Återkommen till fäderneslandet, utnämndes
han till underofficer vid Lifgardet, följde 1626
Gustaf II Adolf till Preussen samt blef s. å. major
vid Arvid Horns regemente och 1627 vid kavalleriet
under Åke Tott. Han utmärkte sig vid flere tillfällen
och utnämndes 1629 till öfverstelöjtnant vid Nylands
och Tavastehus kavalleri. Under trettioåriga kriget
anförde han ständigt de finske ryttarna, hvilka
blefvo ryktbara under namn af »hakkapäliter». I
slaget vid Breitenfeld d. 7 Sept. 1631 stod han
ytterst på högra flygeln. Sedan han ihärdigt motstått
fiendens upprepade angrepp, deltog han i det afgörande
anfallet, genom hvilket den höjd, der fiendens kanoner
voro uppställda, föll i svenskarnas händer. Under
våren 1632 kämpade S. vid Rhen, förenade sig derefter
med hufvudarmén vid Nürnberg och stod främst i elden
vid det olyckliga försöket att storma Alte Veste d. 24
Aug. 1632. I slaget vid Lützen d. 6 Nov. s. å. befann
S. sig såsom vanligt på högra flygeln i spetsen för
det finska rytteriet, numera endast 500 man. Det är
bekant huru han i stridens början trängde fienden
tillbaka samt efter konungens död gång efter annan
bröt fram mot de fientliga linierna. 1633 kämpade han
med i slaget vid Hameln, der han sårades. Sedermera
hvilade S. vid Weser och ryckte derefter i spetsen
för en truppstyrka holländarna till hjelp. 1635
förenade han sig, numera generalmajor, med hufvudarmén
under Johan Banérs befäl. I slaget vid Wittstock
d. 24 Sept. 1636, der han stod på venstra flygeln,
kastade han sig i det afgörande ögonblicket in i
sachsarnas led, hvarvid de råkade i oordning och
grepo till flykten. Likaså kämpade han ärorikt i
slaget vid Chemnitz d. 4 April 1639 och i andra
träftningar. 1639–42 anförde han i Schlesien och
kringliggande nejder en särskild härafdelning och
behöll der öppna fältet, ehuru hans trupper till
antalet voro fiendens betydligt underlägsna samt
ledo af hunger och sjukdomar. I April 1642 slöt
han sig åter till hufvudhären, som numera anfördes
af Torstensson. I Maj s. å. blef han general öfver
kavalleriet. I det andra slaget vid Breitenfeld,
d. 23 Okt. 1642, sårades han i stridens början,
men höll dock
ut till slutet af bataljen. Återställd från
blessyren, följde han Torstensson 1643 till Böhmen
och mot slutet af året under inmarschen i Holstein. I
Jan. 1644 tillintetgjorde han vid Kolding på
Jylland en fientlig härafdelning, men insjuknade kort
derefter och dog d. 21 April 1644 i Hadersleben. Under
tåget på Jylland bemäktigade S. sig såsom krigsbyte
biskopens i Aarhus, Mårten Matthiae:s boksamling
och beslöt, att denna, omkr. 900 volymer stor,
skulle tillfalla det nya universitetet i Åbo. Hans
enka, Kristina Horn, som fullgjorde detta hans
beslut, lät i ett kor i Åbo domkyrka öfver sin make
uppföra ett dyrbart grafmonument af svart marmor.
M. G. S.
Stålhattar. Se Foderverk.
Stålkulor, med. Se Globuli martiales.
Stålkälla. Se Helsobrunn och Jernvatten.
Stålmalmer. Se Jern, sp. 1121.
Stålpennor kommo, efter de förut nästan uteslutande
begagnade gåspennorna, allmännare i bruk först
på 1820-talet, sedan man redan i början af
århundradet användt pennor af silfver och mässing,
hvilka dock särdeles illa fyllde sitt ändamål. Den
förste, som lyckades framställa stålpennor af fullt
tillfredsställande beskaffenhet, var J. Perry i London
(1830–32). För fabrikation af stålpennor utskäras
först tunna stålplattor af pennans form. Sedan
anbringas medelst en perforeringsmaskin det lilla
hål, hvari klyfningen mellan pennans båda spetsar
utmynnar. Derefter utglödgas stålplattorna för att
blifva mjukare, och på bakre delen af desamma präglas
fabrikantens eller försäljarens märke. Medelst en
press gifves nu den förut plana plattan pennans
böjda form, hvarefter den upphettas och oljehärdas,
slipas och slutligen medelst en skrufpress klyfves
i spetsen. Många sorters pennor blifva till sist
indränkta i en lösning af schellack i alkohol,
hvarigenom de erhålla en viss glans och skyddas mot
rost. Några sorter öfverdragas med koppar, tenn,
aluminium, guld eller silfver för att skyddas mot
inverkan af det sura bläcket.
Stålstick (siderografi). Stålsticket tillhör den
andra hufvudgruppen af de grafiska konsterna,
der bilden framställes fördjupad (se Grafisk
konst). Det var under 1820-talet och derpå följande
årtionden mycket omtyckt, särskildt i England, och
kan anses som en modern tillämpning af den redan på
1500-talets början af A. Dürer och andra nyttjade
jernetsningen. Materialet är dekarboniseradt,
d. v. s. från sin kolhalt befriadt, stål, å hvars
fernissade yta teckningen utföres med en radérnål,
hvarefter plåten underkastas en hastig etsning i
mycket svag syra. Före tryckningen härdas plåten
å nyo. Stålsticket eger en vida större hållbarhet
och mera praktisk användbarhet än kopparsticket,
enär plåten kan tåla tusentals aftryck och sålunda
möjliggör mycket stora upplagor. Det utmärker sig
tillika genom sin sirlighet, som beror dels på sjelfva
teckningsmetoden, dels på möjligheten att skarpt
och tydligt återgifva de mest hårfina streck eller
omärkliga punkter. Men det lider af en hög grad af
stelhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
