Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sturlungarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen blef han af sina öfvermäktige fiender
tvingad att lemna Island och reste 1263 till Norge. Då
han hade motsatt sig norske konungen Håkan
Håkanssons planer på herraväldet öfver Island, var det
med en viss farhåga som han begaf sig till Norge. Vid
hans ankomst dit var emellertid konung Håkan borta på
ett härnadståg till Skotland, och Håkans son, konung
Magnus Lagaböte, inför hvilken S. fick tillfälle att
framföra ett par äredikter om Håkan och Magnus, tog
vänligt emot honom samt gjorde honom sedan till sin
hirdman och skutilsven. S. författade såväl konung
Håkans saga, ännu bevarad, som ock hans son konung
Magnus’ historia, hvaraf endast fragment finnas. Af
Sturlungasagan (se d. o.) har han ock författat en
betydlig del. Om konung Håkan diktade han flere
äreqväden, som till stor del ännu äro i behåll;
deremot har man intet qvar af hans äredikter om
konung Magnus och om den svenske jarlen Birger. År
1271 återvände han till Island, medförande en ny
lagbok (se Járnsiða) för ön, och blef landets förste
lagman. S. är den siste hirdskalden och den siste
forntida tecknaren af norska konungasagor; han dog
på Island den 30 Juli 1284. Th. W.
Sturlungarna, isländsk storbondeslägt i 12:te och
13:de årh., härstammade från Egil Skallagrimsson och
Snorre Gåde. Slägtens maktperiod börjar med Sturla
Tordsson på Hvamm, äfven kallad Hvammsturla, död
1182. Af denne inleddes den af ättestrider uppfyllda
ofredstid, som blifvit kallad »sturlungaåldern»
(Sturlunga-öld). Sturlas söner voro de i Islands
historia så bekante männen Tord (1165–1237), Sighvat
(1170–1238) och historieskrifvaren Snorre
(1178–1241), hvilka genom att förena en mängd godord
tillvällade sig stor makt, särskildt i vestra delen
af ön. Öfriga framstående män af ätten voro Tord
Kakali (död 1257), Sighvats son, den äldre Tords
son Sturla (se Sturla Thordsson) och dennes brorson,
Torildsskardi (död 1258). Om slägtens strider
med Ödda- och Haukadals-ätterna m. m. se
Island, sp. 848–49. Jfr Sturlungasagan.
Sturlungasagan l. Stora Isländingasagan är
det omfångsrikaste verket i hela den norröna
literaturen. Sagan, hvilken inledes med en liten
berättelse om landnamsmannen Germund Heljarskinn,
skildrar Islands historia från 1117 till 1284 och har
sin benämning efter Sturlungaätten, som denna tid
var så mäktig och inflytelserik, att dess historia
på samma gång kan sägas vara hela Islands. Sagan
består af flere, på olika tider författade och
till framställningssättet skilda afdelningar;
den vidlyftigaste delen, som innehåller Islands
historia från 1196 till 1262, är författad af
Sturla Thordsson. Sturlungasagans tillkomst är,
som man finner, nästan samtida med de skildrade
tilldragelserna; hennes historiska tillförlitlighet
och noggrannhet är derför större än fallet oftast
är med de äldre sagorna, hvilka upptecknats lång tid
efter de omtalade händelserna; men å andra sidan står
Sturlungasagan, oaktadt sina många och obestridliga
förtjenster, något tillbaka för de äldre ättesagorna
i fråga om komposition och stil.
Sagan utgafs första gången i Köpenhamn
1817–20, andra gången af G. Vigfusson i Oxford 1878.
Th. W.
Sturm, Johannes von, tysk pedagog, född 1507 i
Schleiden, studerade i Leiden, Löwen och Paris. Kallad
till Strassburg för att derstädes leda skolväsendets
omorganisation, grundade han 1540 ett gymnasium
med genomfördt klass-system och lyckades som
rektor för detsamma gifva det ett synnerligen stort
anseende. Såsom reformert invecklades han emellertid i
flere strider med lutheranerna och lemnade i anledning
deraf 1581 sin rektorsbefattning. Död 1589. S.,
som af samtiden betraktades såsom ett mönster för en
humanistisk pedagog, tillfrågades i skolangelägenheter
af furstar och lärde öfver hela Europa.
Sturm, Christoph Christian, tysk andlig författare,
född 1740 i Augsburg, blef 1778 pastor vid Petrikyrkan
i Hamburg. Död 1786. Han skref flere andaktsböcker
(deraf några utgått i en mängd svenska upplagor)
och omkr. 300 andliga sånger, af hvilka tre (ps. 37,
86, 162) äro upptagna i svenska psalmboken.
Sturm, Jacques Charles François, fransk matematiker,
född 1803 i Genève, var först lärare för en son af
m:me de Staël och kom sedan till Paris. Der blef
han 1836 medlem af Franska akademien samt utnämndes
1840 till professor i polytekniken och sedermera till
professor i mekanik vid »Faculté des sciences». Död i
Paris 1855. S. är i synnerhet bekant såsom upptäckare
af det vigtiga, efter honom benämnda teoremet om
bestämmande af antalet reella rötter hos en inom
gifna gränser innesluten numerisk eqvation.
Sturm, Julius Karl Reinhold, tysk skald, född 1816
i Köstritz i Reuss, var under tre år lärare för
arfprinsen Henrik XIV af Reuss och derefter, 1857–85,
pastor i Köstritz samt bär titeln geheimekyrkoråd. S:s
lyrik utmärker sig för en innerlig religiositet och
ett nationelt sinnelag samt för en enkel och vacker
form. Han utgaf Gedichte (1850: 5:te uppl. 1882),
Fromme lieder (1852; 10:de uppl. 1884), Gott grüsse
dich (1876; 3:dje uppl. 1887), Neue gedichte (2:dra
uppl. 1880) m. fl. samlingar.
Sturmia Reich., bot., växtslägte af
nat. fam. Orchideae L., kl. Gynandria L., med en enda
art, S. Loeselii Reich., myggblomster, myggyxe. Det
är en liten, glatt, i djupa torfmossekärr sällsynt
förekommande, blekgrön ört, som har den tvåbladiga
stjelken vid basen lökformigt vidgad. Blommorna
sitta i en fåblommig, gles och axlik klase. De blekt
gulgröna blomkalkarna äro öppna och bildade af fria
blad, bland hvilka »läppen» saknar sporre och är
vänd uppåt, emedan det klubblika fruktämnet icke,
såsom hos orkidéer i allmänhet, är vridet ett halft
hvarf kring sin egen axel. O. T. S.
Sturm und drang. Se Tyska literaturen.
Sturnus. Se Stareslägtet.
Sturt [stö’rt], Sir Charles, engelsk
upptäcktsresande, kom 1825 till Australien som
kapten vid ett infanteriregemente. Han upptäckte
under en expedition 1827–29 Darlingfloden samt under
en andra färd, 1829–31, Murrayfloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
