Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strömvändare, fysisk apparat. Se Kommutator.
Strömö, den största af Färöarna. 385 qvkm. 3,400
innev. (1890). Ön utgör tillsammans med ett par små
öar ett eget »syssel». På S. ligger en liten stad,
Thorshavn, och den berömda ruinen Kirkebö, den förra
biskopsgården. E. Ebg.
Ströpulver, farmak., kallas de fint pulveriserade
ämnen, hvilka begagnas att strö på och emellan piller,
på det att dessa icke skola klibba samman. Till
sådana ströpulver begagnas vanligen nickt,
magnesia, socker, pulver af kanel, lakritsrot o. d.
O. T. S.
Strörote, krigsv. Se Indelta armén.
Stuart, Stewart l. Steuart, gammal skotsk slägt,
af hvilken en gren blef regerande först i Skotland,
sedan äfven i England. Slägten härstammar från en
normannisk baron Alan, hvars son Walter i 12:te
årh. kom till Skotland. Ättens namn uppkom deraf
att värdigheten af »steward», rikshofmästare,
blef ärftlig bland dess medlemmar. Alexander S.,
slägtens fjerde steward, bekant som segervinnare
vid Largs 1263 öfver den norske konungen Hakon,
efterlemnade tvänne söner, James och John S. Den
äldres son, Walter S., död 1326, äktade Mariora,
Robert Bruces dotter, och erhöll derigenom för sina
afkomlingar arfsrätt till Skotlands krona vid den
kungliga mansstammens utslocknande. Då konung David II
afled 1371 utan manliga arfvingar, blef derför Walter
S:s son konung under namn af Robert II och stamfader
för den i historien tragiskt ryktbara stuartska
dynastien (se Skotland sp. 1322). Genom Jakob
IV:s (1488–1513) gifte med Henrik VII:s af England
dotter Margareta erhöll denna dynasti äfven anspråk
på den engelska kronan. Dess siste manlige ättling
i rätt nedstigande led, Jakob V, efterträddes vid
sin död (1542) af dottern Maria. Genom sina anspråk
på den engelska kronan, sin katolska politik och
sitt giftermål med Henry Darnley, hufvudman för en
andra gren af slägten S., störtade hon riket i djup
förvirring samt förlorade krona och frihet. Hennes son
Jakob VI blef vid drottning Elisabets död 1603 såsom
närmaste arfvinge, under namnet Jakob I, äfven konung
af England, der sedan huset Stuarts manliga linie,
med undantag af tiden 1645–60, regerade, till 1688 (se
England sp. 552–557). År 1689 öfverflyttades kronan
till den qvinliga liniens närmaste representanter,
Maria, den fördrifne Jakob II:s äldsta dotter, och
hennes gemål Vilhelm af Oranien. Den senare följdes
1702 af den förras syster Anna, och efter hennes
död 1714 bestegs tronen af Georg I, en dotterson
af Jakob I:s dotter Elisabet och stamfader för det
ännu regerande huset Hannover. Försök att återvinna
makten gjordes, ehuru förgäfves, af den manliga
liniens ättlingar, nämligen 1715 af Jakob Edvard,
Jakob II:s son, kallad den äldre pretendenten, och
1745 af dennes son Karl Edvard, hertig af Albany,
den s. k. yngre pretendenten. Linien utslocknade
1807 med Karl Edvards yngre broder Henrik Benedikt,
vanligen benämnd kardinalen af York.
Ättlingar på sidolinien voro bl. a. Karl
II:s naturlige söner, hertigarna af Monmouth och
Grafton, samt hertigen af Berwick, naturlig son af
Jakob II.
En annan i historien bekant gren af slägten S. var
den, som härstammade från den ofvannämnde Alexander
S:s yngre son John S. Dennes söner blefvo stamfäder
för husen Lennox, Galloway och Buchan. Till det
första af dessa hörde Maria S:s gemål Henry Darnley,
såsom dotterdottersson af Henrik VII af England äfven
arfsberättigad till engelska kronan. Hans brorsdotter,
den sköna Arabella S., sattes 1611 i Tower, emedan
hon i hemlighet förmält sig med William Seymour,
af huset Tudors Suffolkgren, och derigenom stärkt
sina egna anspråk på Englands krona, hvilka redan
förut, ehuru henne omedvetet, gifvit anledning till en
komplott med afsigt att upphöja, henne på tronen. Hon
dog vansinnig i fängelset 1615.
Stuart, Karl Magnus, friherre, fortifikationsofficer,
född omkr. 1650, begaf sig 1668 till sjös som simpel
båtsman, men tog snart tjenst som pikenerare vid
konungens af England garde. Hemkommen år 1671,
blef han först hofjunkare, men utnämndes 1675 till
löjtnant vid Fortifikationen, sedan han genomgått Erik
Dahlbergs skola. Han erhöll derefter flere vigtiga
uppdrag och ledde under Dahlbergs och Wachtmeisters
öfverinseende arbetet vid Karlskronas anläggning
och befästande. År 1682 utnämndes han till
generalqvartermästarelöjtnant, företog 1685–87 en
utrikes studieresa, hvarunder han någon tid bevistade
fälttåget i Ungern mot turkarna, samt förordnades
vid sin återkomst till prins Karls lärare i
befästningskonst och till hans kammarherre, hvarjämte
han 1697 befordrades till generalqvartermästare. Efter
att hafva ordnat försvarsverken i Pommern, Bremen,
Karelen, Ingermanland och Livland samt 1698 hafva
uppgjort en plan till en 8 år senare verkställd
ombyggnad af Vaxholms fästning, ledde han d. 25 Juli
1700 med stor skicklighet landstigningen på Själland,
ehuru han redan vid början af densamma blef svårt
sårad. Följande år dirigerade han äfven svenska
hären vid dess öfvergång öfver Düna, men måste
sedan för sjuklighet lemna armén och som guvernör
dröja i Kurland, hvars förvaltning och försvar
han nitiskt ordnade. Generalmajor från år 1700,
blef han 1703 generallöjtnant och direktör öfver
Fortifikationen. Sistnämnda år upphöjdes han tillika
i friherrligt stånd. Död i Stockholm d. 6 Dec. 1705.
Stuart [stju’art], John M’Douall, engelsk
upptäcktsresande, född 1818, begaf sig 1839 till
Australien och åtföljde 1844–45 Sturt på dennes
inlandsexpedition. Under åren 1858–62 företog
S. sjelf icke mindre än 6 expeditioner till det
inre af den australiska kontinenten. Efter att hafva
gjort tvänne fåfänga försök lyckades han 1862 att,
först af alla européer, genomvandra densamma i
riktning från s. till n., från Adelaide till Port
Darwin vid Indiska oceanen. Död i England d. 5 Juni
1866. S. skref Explorations in Australia (2:dra uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
