Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stotgarn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skildringar af de olika landens karakter och naturprodukter
fogar han äfven värdefulla upplysningar om
etnologi, handel m. m. S:s auktoriteter voro,
utom de redan nämnda, förnämligast Artemidoros,
Polybios, Poseidonios, Aristoteles, Apollonios,
Eudoxos och i främsta rummet Homeros, till
hvilkens geografiska upplysningar han sätter ett
odeladt förtroende. Dessutom stödde han sig på egna
iakttagelser, gjorda under resor och, ehuru i mindre
grad, på de nya uppgifter, som genom de romerska
eröfringarna stälts till hans förfogande. S:s geografi
trycktes 1516 i Venezia af Aldus Manutius. Den bästa
kritiska upplagan är utgifven af Kramer (1844–52),
den bästa handupplagan af Meineke (1851–52; ny
uppl. 1877).
Strack, Johann Heinrich, tysk arkitekt, född i
Bückeburg 1805, en af Schinkels mest framstående
lärjungar, blef 1839 lärare vid konstakademien
och senare vid byggnadsakademien i Berlin. Död
som öfverhofbyggnadsråd 1880. Af hans byggnadsverk
må nämnas Petrikyrkan, Villa Borsig och
Nationalgalleriet, alla i Berlin, samt slottet Babelsberg vid
Potsdam. Af honom är äfven segermonumentet framför
Brandenburger thor i Berlin. Under en vistelse i Athen
år 1862 upptäckte han Dionysosteatern på Akropolis.
Stradano l. Stradanus, Giovanni. Se Straet.
Stradella, Alessandro, italiensk tonsättare och
sångare, f. omkr. år 1645 i Neapel, var – enligt
Bonnet-Bourdelots för öfrigt föga tillförlitliga
berättelse – engagerad att komponera en opera
för Venezia, gjorde der bekantskap med en förnäm
venezians älskarinna och flydde med henne, men blef på
grund deraf utsatt för upprepade mordförsök af lejda
banditer, än i Rom, der hans sång räddade honom, än i
Turin, der han farligt sårades, och än i Genua, der
han lär hafva mördats, säkerligen ej förr än 1681,
enär man har i behåll ett af honom komponeradt
oratorium, Susanna, tillegnadt hertig Frans af
Modena sistnämnda år. Bland hans öfriga kompositioner
finnas oratoriet San Giovanni Battista (5-stämmigt
med instrument), ett antal operor och andra verk,
förvarade i biblioteket i Modena, äfvensom ett
flertal kantater, fördelade på bibliotek i Venezia,
Paris, London och Oxford samt enskilda samlingar. 10
kantater med klavérledsagning finnas utgifna från
trycket. De under S:s namn offentliggjorda och mycket
sjungna ariorna »O del mio dolce» (»Pietà signore»)
och »Se i miei sospiri» (»Helga madonna») äro icke
af honom. Hans romantiska kärleksäfventyr utgör
ämnet för texten till en opera, hvartill Flotow
satt musiken.
Stradivari, Antonio, italiensk instrumentmakare,
den störste mästaren i violintillverkning, f. 1644
i Cremona, d. derstädes 1737, var elev till Niccolò
Amati och började antagligen omkring 1667, då han
gifte sig, att arbeta för egen räkning. Han var
två gånger gift och hade elfva barn, af hvilka
tvänne egnade sig åt faderns yrke, nämligen
Francesco (f. 1671, d. 1743) och Omobono (f. 1679,
d. 1742),
hvilka arbetade tillsammans med fadern. S. sjelf
förfärdigade ett stort antal utmärkta violonceller,
violiner, altvioler, lutor, guitarrer, mandoliner
m. m. Hans son Francesco började 1725 teckna sitt
eget namn på de af honom förfärdigade instrumenten;
Omobono sysslade mest med materialets anskaffande
och försäljningen. Öfver denna cremonesiska
patricierfamilj utgafs 1872 en utförlig monografi
af P. Lombardini. En annan monografi har skrifvits af
Fétis. Cremonas violinfabrikanter, och i all synnerhet
S., hafva fullkomnat violinens byggnad till en grad,
som sedermera ej kunnat öfverträffas eller ens uppnås,
hvadan deras instrument på nutida konstauktioner ofta
betinga ofantliga pris.
Straet [strat], Jan van der, vanligen kallad
Giovanni Stradano l. Giovanni della Strada,
nederländsk målare, född i Brügge 1523, död i
Florens 1605, studerade först under ledning af
sin fader och Pieter Aertsen, men blef i Florens
elev af sin vän Vasari, den bekante målaren och
konsthistorikern. Han kallades derifrån till Neapel,
för att med penseln föreviga don Juans af Österrike
bragder, men bosatte sig sedan för alltid i Florens,
der han arbetade för det toskanska hofvet och för
åtskilliga af Florens’ kyrkor, bl. a. S. Annunziata,
i hvilken han ligger begrafven och der man af hans
hand ännu ser en Kristus på korset. Hufvudsakligen
upptogs dock hans tid med att teckna mönster
till väfnader för medicéernas räkning. I likhet
med sin samtida och kamrat Volterra imiterade han
Michelangelos svulstigaste teckning och blef derför
en utpräglad manierist. Taflor af honom finnas i
Augsburgs museum, i kyrkan S. Spirito i Florens,
i ärkebiskopliga palatset derstädes m. fl. st.
O. G-g.
Straff, jur., betecknar i rättslig mening den
inskränkning i eller förlust af rättigheter,
som någon underkastas på den grund att han
öfverträdt samhällets lagar. Den svenska
rättens vigtigaste straffarter äro dödsstraff,
frihetsstraff (straffarbete och fängelse)
och böter. Särskilda straff för ämbetsmän äro
afsättning och suspension (mistning af ämbete
på viss tid). Dessutom förekomma åtskilliga
s. k. bistraff (afven kallade »straffpåföljder»),
hvilka, åtminstone i regeln, åläggas endast i
förening med annat straff. Vigtigast af dessa
är förlust af medborgerligt förtroende (se d. o.).
J. H-r.
Straffafdelning, krigsv., truppafdelning, hvars
manskap utgöres af soldater, som blifvit ådömda eller
undergått stränga straff eller visat sig opålitliga
i sitt uppförande. Inom alla arméer finnas dylika
afdelningar, i Sverige det s. k. disciplinkompaniet
(se d. o.), hvilket är afsedt för de värfvade
trupperna. C. O. N.
Straffarbete. Se Frihetsstraff.
Straffbalken, den sjunde af balkarna i 1734
års lag, utgörande jämte Missgerningsbalken
brottmålsafdelningen i denna lagbok. Genom införandet
af den nya strafflagen af d. 16 Febr. 1864
upphörde bägge dessa balkar att vara gällande.
Straff-fängelse. Se Fängelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
