Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 587-588 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm, Sveriges hufvudstad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammansatt i fråga om ålders- och
civilstånds-kategorier. Räknas till den ej vuxna
befolkningen män under 20 och qvinnor under 15 år,
samt till den »äldre befolkningen» män öfver 60
och qvinnor öfver 45 år, utgjorde i proc. af hela
folkmängden, enligt 1880 års folkräkning:

	I Stockholm.		I hela Sverige,
Ej vuxen befolkning	27,2	proc.	37,6	proc.
Gift, medelålders d:o	20,6	»	22,9	»
Ej gift d:o d:o	36,2	»	22,3	»
Äldre befolkning	16,0	»	17,2	»
	–––––––––––––––
Summa	100	proc.	100	proc.

Såsom egendomligheter för S. framträda således en
synnerligen fåtalig barnagrupp och en öfvermåttan
talrik vuxen ogift befolkning. Helt naturligt
måste detta sista förhållande utöfva ett betydligt
inflytande å moralstatistikens siffror, hvilka
också i äldre tider visat sig mycket ogynsamma;
under senare tider kan dock i många afseenden spåras
en afgjord förbättring. Särskildt gäller detta om
antalet oäkta födda barn, som från 83 pr hundra äkta,
under 1850-talets förra hälft, sjunkit till f. n.
(1890) omkr. 40, och som numera, om, såsom rimligt är,
jämförelsen göres med antalet ogifta qvinnor inom
medelåldern, visserligen i S. är omkr. hälften högre
än annars i medeltal för Sverige, men dock lägre till
och med än på landsbygden i åtskilliga af våra län och
blott obetydligt högre än t. ex. i Kristiania. Hvad
angår bränvinsförbrukningen har afyttringen af denna
vara, efter försäljningens öfvertagande af ett bolag
i enlighet med Göteborgssystemet (år 1877), sjunkit
från 26 liter pr innev, till endast 14; i sammanhang
härmed har det kända antalet alkoholsjukdomar
nedgått från öfver 50 pr tiotusen innev. till endast
17. Sjelfmordsfreqvensen i S. är hög (inemot
30 pr tiotusen innev., eller ungefär lika som i
Köpenhamn). Den ringa äktenskapsfreqvensen i S. visar
sig bland annat uti talrikheten af den befolkning,
som ej kunnat hänföras till hushåll. Samtliga
personer, hvilka dels, såsom tillhörande allmänna
inrättningar o. d., stälts utom hushållsberäkningen,
dels bilda »hushåll af en person», utgjorde i S. vid
sista folkräkningen 23,2 proc. af hela folkmängden,
mot endast 9,6 proc. i rikets öfriga städer och 4,4
proc. på landsbygden. Under de senaste årtiondena har
emellertid äktenskapsfreqvensen i S. icke obetydligt
ökats.

S:s yttre har under senaste årtionde genomgått en
mycket stor förändring, till följd af den storartade
byggnadsverksamhet, som efter midten af 1870-talet
aflöste en längre tids nära nog stagnation på
detta område. Man beräknar, att vid 1875 års slut
i S. funnos endast 105,260 boningsrum och kök; vid
slutet af 1890 kan antalet skattas till omkr. 188,000,
utvisande alltså en ökning af nära 80 proc. på
endast femton år. Särskildt kökens antal har ökats
från 23,000 till inemot 45,000 och alltså nära nog
fördubblats. Lägenheternas medelstorlek har sjunkit
från 3,58 rum pr kök till 3,20, hvilket visar, att
byggnadsverksamheten i första rummet afsett att bereda
bostäder åt medelklassen och den
mindre bemedlade befolkningen. Också torde det »nya
Stockholms» företräden framför det äldre i fråga
om rymliga och hygieniska bostäder vara alldeles
oomtvisteliga – trots de olägenheter, som medfölja
de nya husens »kasernsystem». Att 1880-talet utvisar
en betydande nedgång uti dödlighetssiffran, är redan
omnämndt.

Taxeringsvärdet af samtliga fastigheter i S.,
inberäknadt de bevillningsfria, uppgick år 1889
till 506 mill. kr.; taxeringsvärdet af de till
bevillning uppförda utgjorde 461 mill. År 1860
utgjorde sistnämnda värde blott 100 mill. och ännu
år 1880 blott 262 mill. kr.

Stadens olika delar. Det nuvarande S. kan sägas bestå
af trenne hufvuddelar: I) den gamla staden (»staden
inom broarna» eller blott »staden»), 37 har med
12,000 innev.; II) stadsdelarna på norra stranden af
Mälaren och Strömmen, 2,501 har, hvaraf 1,071 har inom
stadsplanen, med öfver 160,000 innev.; III) stadsdelen
å södra stranden, 580 har med inemot 70,000 innev.

I) Staden inom broarna, Stockholms »City», består
af tvänne i Mälarens utlopp liggande holmar,
Stadsholmen (32 har, urspr, endast 24 har) i öster
samt Riddarholmen (5,6 har) i vester, åtskilda
genom den s. k. Riddarholmskanalen. Den lilla
Helgeandsholmen skulle också kunna föras hit, men
räknas administrativt till Norrmalm. Riddarholmen
är nästan helt och hållet upptagen af offentliga
byggnader, Riddarholmskyrkan, riksdagshuset,
riksarkivet m. fl., liggande strödda om hvarandra,
utan att bilda reguliera gator; stränderna utåt
Mälaren utgöra vigtiga ångbåtshamnar. Å Stadsholmen
ligga kungl. slottet, Storkyrkan och riddarhuset;
stränderna utgöras på alla sidor, utom på den
norra, der slottet är beläget, af hamnar och
salutorg. Det inre af Stadsholmen, S:s äldsta
del, med utomordentligt smala gator och öfverallt
höga, ålderdomliga och massiva hus, nästan utan
gårdsplatser, torde öfver hufvud höra till de
tätast bebyggda platser på jorden. Alla förslag
till reglering af denna stadsdel hafva hittills
strandat på de stora expropriationskostnaderna. I
sitt nuvarande skick företer Stockholms City ett
imponerande utseende genom sina husmassor; dess inre
lider visserligen af brist på luft och ljus, men
de hygieniska förhållandena äro dock, till följd af
gynsamma vattuaflopp och en omsorgsfull renhållning,
betydligt bättre, än man vanligen föreställer sig. –
Till »staden» räknas äfven den lilla trädbevuxna
holmen Strömsborg i Mälaren.

Från Stadsholmen leda tvänne broar, Norrbro i öster
och Vasabron (sedan 1878) i vester öfver till II)
De norra stadsdelarna, Norrmalm, Östermalm och
Kungsholmen. De båda första pläga ofta sammanfattas
under den gemensamma benämningen »Norr». 1) Norrmalm
(495 har och omkr. 90,000 innev.), fick sin första
gatureglering, ännu till största delen bibehållen,
under Stockholms förste överståthållares, den
utmärkte Klas Flemings dagar (på 1630-talet). Genom
Brunkebergsåsen, en numera betydligt förminskad och
ned emot stranden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>