- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
547-548

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stil ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dramatisk stil, episk stil o. s. v.), dels om det för
hvarje konstnär egendomliga framställningssättet. –
Stil förekommer ock i betydelsen tideräkning,
i hvilken betydelse man talar om gamla och nya
stilen, allteftersom man menar den julianska eller
den gregorianska tidräkningen.

Boktr. Stil är gemensam benämning på alla till en
viss klass hörande boktryckerityper. Så är antiqva en
stil, fraktur en annan. Stilar användas ock synonymt
med typer. Dessa utgöras af aflånga, rätvinkliga
paralellipipeder, i hvilkas ena ände bokstafs- eller
skriftecknet är anbragt upphöjdt och omvändt. Den
typens dimension, som rättar sig efter bokstafvens
höjd, kallas kägel, och den, som bestämmes af bredden
af bokstafven, stilens bredd. Typen består af hufvud,
kropp och fot. Hufvudet utgöres af den öfversta
delen med sjelfva skriftecknet, kroppen af den
långa, paralie] epipediska stommen och foten typens
nedersta del. Med stilhöjden förstår man afståndet
från hufvudet till foten. Å hvarje typs ena långsida
är i närheten af foten anbragt ett litet märke, den
s. k. signaturen, hvilken är till för att sättaren,
utan att se på stilen, skall kunna endast genom att
vädja till känseln rätt insätta den ur kasten upptagna
typen. I allmänhet representerar hvarje typ endast ett
skriftecken, men stundom förekomma s. k. ligaturer,
hvilka utgöras af en typ med tvänne, bredvid hvarandra
ofta förekommande bokstäfver. Annars består hvarje
stil, afsedd för sättning af text (s. k. brödstil)
af stora bokstäfver (versaler), små (gemena),
siffror och skiljetecken. Det gifves äfven typer,
som sakna gravyr, hvilka typer användas för att fylla
tomrummet mellan bokstäfver och ord. Dessa kallas
uteslutning. De finnas af olika storlekar. Den största
är fyrkanten, som utgör stilens kägel i qvadrat. Man
har vidare halffyrkanter, tredjedelar och fjerdedelar
(af en fyrkant) samt spatier, af hvilka det går
åtta på en fyrkant. Större uteslutning, som användes
för att utfylla en icke full rad, kallas qvadrat
([svart]). För att öka eller minska afståndet mellan
raderna begagnas s. k. mellanslag. Stilens former
hafva ursprungligen bildats efter de bokstäfver, som
användes af renskrifvare af böcker. De vanligaste
formerna äro antiqva ([antiqva]), kursiv (kursiv),
fraktur ([fraktur]) – hvilken har afarterna
götisk ([götisk]), anglosachsisk ([Anglosachsisk]),
schwabach ([Schwabach])
m. fl. –, stenstil ([stenstil]) samt skrifstilar
af flere slag. Titelstilar kallas alla utsirade
stilar och sådana, som användas till titlar på
böcker m. m. Rubrikstilar användas för sättning
af rubriker samt för utmärkande af vissa ord
m. m. Deraf förekomma halffet (halffet) och fet
([fet]) samt egyptisk ([egyptisk]), grotesk ([grotesk]),
jonisk ([jonisk]) m. fl. Med hänsyn till storleken äro
stilarna synnerligen skiftande, och de gjutas efter
olika principer i olika land. De benämningar, som
användas, äro vanligen af ganska gammalt datum. Corpus
t. ex., som utgör benämning på en vanlig stilstorlek,
uppkom derigenom att den första bok man tryckte med
denna stil var
»Corpus juris civilis». Petit, som i England kallas
brevier, derför att dermed trycktes katolska
handböcker, var på den tid den först användes den
minsta stilsorten. Missal begagnades först i Frankrike
till andliga böcker o. s. v. Kägelhöjden räknas i
petit, som betraktas som enhet eller i typografiska
punkter, af hvilka hvar och en utgör en sjettedel
af en linie (gammalt parismått). Franska systemet
(system Didot) är det i Sverige numera mest använda,
och inrättas alla nya tryckerier efter detta
system. Den franska stilhöjden är 23,69 mm.

De i Sverige brukligaste stilkäglarna äro:
qvartpetit        typogr. punkt.
Halfpetit (Diamant) 2 = 4
Halfcorpus (Perl) 2 1/2 = 5
Halfcicero (Nonpareille) 3 = 6
Halfmittel (Colonelle, Mignon) 3 1/2 = 7
Petit 4 = 8
Bourgeois 4 1/2 = 9
Corpus 5 = 10
Cicero 6 = 12
Mittel 7 = 14
Tertia 8 = 16
Text (Sekunda) 10 = 20
Dubbelcicero 12 = 24
Dubbelmittel 14 = 28


Utom dessa förekomma (fast mera sällan):
Fin kanon 16 qvartpetit = 32 typogr. punkter.
Grof kanon 20 » = 40 »
Fin missal 26 » = 52 »
Grof missal32 » = 64 »
Fin sabon 38 » = 76 »
Grof sabon 42 » = 84 »


Petit, corpus och Cicero äro de för boktryck
vanligaste käglar. Tydligt är, att inom ett visst
språk icke alla bokstäfver förekomma lika ofta. Det
skulle derför vara onödigt att af hvarje skriftecken
gjuta lika många typer till en stilsats. Erfarenheten
har lärt, hur ofta bokstäfver och skiljetecken
förekomma inom ett visst språk i förhållande till
hvarandra. I svenskan brukas a, n, r och s oftast,
x minst ofta. I tyskan förekommer e oftast, under det
att x och y äro sällsyntast. Man har derför uppgjort
på erfarenhet grundade gjutsedlar, hvilka angifva
hur många af hvarje skriftecken skola förekomma på
en centner stilsats af en viss stilsort.

De första typerna utgjordes af bokstäfver skurna
i trä, men mycket snart öfvergick man till att
gjuta typer (jfr Boktryckarekonst). För gjutning
af typer behöfver man i första rummet typstämplar
eller patriser, medelst hvilka gjutformerna för
typerna eller matriserna framställas. Patriserna
göras af hårdt stål och förfärdigas medelst
gravering. De första stämpelgraverare
kommo från Nürnberg. Matrisen består af ett
parallelepipediskt kopparstycke af 4 cm. längd och 9
mm. tjocklek. Bredden rättar sig efter bokstafvens
storlek. På denna plattas, bredsida, i närheten
af dess ena ände inslås medelst patrisen, som
har bokstafven upphöjd och omvänd, en fördjupning,
hvilken tydligen kommer att utgöra ett skarpt aftryck
af bokstafven rättvänd, och hvilken användes som
gjutform för åstadkommande af gravyren på stilen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free