Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenografi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så fort som man talar». Den dernäst äldsta
stenografiska publikationen är »Underrättelse om
svartkonstboken och runorna», utgifven 1789 troligen
af lektor J. Törner och hans son, sedermera öfversten
J. P. Törner. Genom bokens titel och ovanliga
trycksätt (de stenografiska tecknen äro framställda
med hvitt på svart botten) ville sannolikt författarna
göra reklam för sitt stenografiska system, en
bearbetning af den ramsay-rålambska »takografien»,
men de lära i stället hafva åstadkommit, att boken
blef konfiskerad.
Af stort inflytande blef den motion, som 1823
väcktes å Riddarhuset af M. von Hohenhausen om
utsättande af ett premium för den adelsman, som
vid påföljande riksdag visade sig ega tillräcklig
kunskap i »snällskrifning» för att kunna fungera
vid ridderskapets och adelns protokoll. Detta
beslut bidrog kraftigt att rikta allmänhetens
uppmärksamhet på stenografien och framkallade
åtskilliga stenografiska publikationer. Den
första var en uppsats af G. Scheutz i »Journal för
manufakturer och hushållning» 1826, hvarest lemnas
en ganska sjelfständig bearbetning för det svenska
språket af J. Leichtlens tyska system. 1829 utkom
i Jönköping af obekant författare en stenografisk
lärobok, utgörande en samarbetning af flere utländska
system. S. å. utdelades det af ridderskapet och
adeln utsatta priset, som tillföll dåv. ryttmästaren,
sedermera ecklesiastikministern F. O. Silfverstolpe
och dåv. notarien, den sedermera ryktbare publicisten
L. J. Hierta. Silfverstolpes system, som
företrädesvis kom till användning, grundade sig
på engelsmannen Taylors och fransmannen Bertins,
Hiertas på fransmännen Aimé-Paris’ och Conen de
Prépéans samt på tysken J. Leichtlens. År 1847 utgaf
P. Götrek (antiqvarisk bokhandlare och privatlärare,
född n 99, död 1878) ett på sjelfständiga forskningar
grundadt stenografiskt system, hvilket särskildt vid
universitetet i Upsala vann åtskillig spridning. Det
lär äfven hafva blifvit lämpadt för norskan och
användt vid norska stortinget. 1867 utgafs af
grefve G. Taube ett nytt system, likaledes fullt
sjelfständigt och grundadt på mycket omfattande
undersökningar af de äldre. Äfven detta system blef
rätt mycket användt och torde ännu ega en och annan
anhängare. Samtliga dessa system voro emellertid
grundade på den geometriska principen samt för den
skull svårskrifna och svårläsliga. Den första svenska
bearbetningen af ett grafiskt system utkom 1855,
genom A. Hubers öfversättning af Gabelsbergers
stenografi. 1856 vunno de förste gabelsbergarna
inträde i ridderskapet och adelns kansli. Då efter
representationsförändringen stenografer anställdes
hos båda kamrarna, voro de till en början samtliga
gabelsbergare. Det stolzeska systemet, som i början af
1870-talet öfversattes af jur. kand. C. F. Amnell,
vann snart en rätt stor användning inom Andra
kammarens kansli, men dess spridning för öfrigt var
tämligen obetydlig. Den förste, som på ett kraftigare
sätt verkade för stenografiens spridning bland den
svenska allmänheten var finnen
Karl Borgenström, som 1872 började sina rundresor
till Sveriges städer, hvilka han med kortare
afbrott fortsatte till sin död, 1885. Af honom
bildades äfven de första stenografiska föreningarna
i Sverige, näml. i Upsala 1875 och i Göteborg
1876. Genom det arendsska systemets framträdande
och den deraf följande konkurrensen framkallades
en mera framgångsrik verksamhet för stenografiens
spridning. Det arendsska systemet öfversattes
till svenska 1880 af dåv. seminarieläraren
E. Bergsten. Redan 1881 bildades den första
arendsska stenografföreningen (i Upsala), och
1882 fick systemet ett eget organ i tidningen
»Hermes». En för det arendsska systemets framgång
särdeles betydelsefull tilldragelse var stiftandet
af Svenska stenografförbundet 1885, hvarigenom
en del lokalföreningar och enskilda stenografer
sammanslöto sig till ett helt. Alla försök att inom
den gabelsbergerska skolan i Sverige åstadkomma en
dylik sammanslutning hafva hittills strandat. Detta
system har dock haft egna organ i tidningarna
»Referenten» (1883–85, i Göteborg) och »Sleipner»
(från 1886, i Vestervik), hvartill kommer »Tidning
för stenografi» (i Helsingfors). De arendsska
organen äro f. n. »Hermes» (sedan 1882, Upsala)
och »Arends-bladet» (sedan 1888, Linköping). De
f. n. allmännast använda arendsska läroböckerna äro
E. Bergstens (3:dje uppl. 1887) och C. Lundgrens
(7:de uppl. 1890); af de gabelsbergerska användas
vanligen Fabritius’ lärobok, »Sleipners» lärokurs
(4:de uppl. 1888) och E. V. Dahlgrens tabeller. Hvad
de olika systemens spridning angår, må nämnas,
att enligt tillgängliga statistiska uppgifter den
gabelsbergerska skolan i Sverige vid slutet af
1889 räknade 18 föreningar med 269 medlemmar, medan
vid samma tid den arendsska hufvudkorporationen,
Svenska stenografförbundet, omfattade sammanlagdt 469
medlemmar. Utanför förbundet torde emellertid omkring
20 arendsska föreningar med öfver 200 medlemmar vid
den tiden hafva existerat, hvadan antalet medlemmar
af arendsska föreningar i Sverige då sammanlagdt
torde hafva uppgått till närmare 700. Då flertalet
stenografer, såväl arendsianer som gabelsbergare,
icke tillhör någon förening, är emellertid det
verkliga antalet stenografer å båda sidor vida högre,
än dessa siffror angifva. Till slut må nämnas, att ett
par öfversättningar af Rollers och Faulmanns system,
som under 1880-talet blifvit verkställda, icke fått
någon utbredning, samt att det nya system, som 1888
under namnet »takygrafi» utgafs af B. Hansson, endast
i Göteborg vunnit någon afsevärd anslutning.
Stenografiens nuvarande utbredning. I Norge och
Danmark är stenografien icke mycket spridd. I dessa
land, liksom i Finland, der arbetet för kortskriftens
spridning krönts med större framgång, är Gabelsbergers
system det hufvudsakligen använda. I Tyskland är
likaledes den gabelsbergerska stenografi en genom
sitt försprång i tid och det understöd, som den
från början erhållit från flere sydtyska regeringar,
ännu den dominerande. Dernäst följer det stolzeska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
