- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
461-462

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steinamanger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med utlopp i Stora oceanen). Landet är uppfyldt af
Klippiga bergens förgreningar. Den rika tillgången
på guld och koppar har under senare år framkallat
en betydande invandring till S., som förut endast
genomströfvades af pelsjägare. Antalet der boende
indianer, af kolosjernas stam, är i ständigt
aftagande.

Steklar, Hymenoptera, zool., ordning tillhörande
insekternas klass. Vingarna äro hinnartade, saknas
stundom (t. ex. hos myrornas arbetare). Mundelarna
bestå af öfverläppen och af de stora, tydliga
öfverkäkarna, hvilka likna samma delar hos
skalbaggarna och äro bitredskap, samt af underkäkarna
och underläppen, hvilka äro starkt förlängda och
tjena till sugning. Sålunda kan flertalet steklar
sägas hafva bitande och sugande mundelar på samma
gång. Mellan kroppens tre ringar äro sinsemellan
fast förenade. Bakkroppen är antingen med hela sin
bredd sammanhängande med mellankroppen eller också
endast med ett mer eller mindre smalt skaft fäst
vid densamma. Honorna af bin, humlor och getingar
bära i spetsen af bakkroppen en gadd, honorna
af hornsteklar ett borr, af sågsteklar en såg
o. s. v. Gadden, som kan indragas inom bakkroppen,
och som står i förbindelse med en giftblåsa,
utgör ett kraftigt försvarsvapen. Sågen begagnas
för att vid äggläggningen uppskära trädens bark och
blad. Parasitsteklarna genomsticka med sitt långa och
fina äggläggningsrör huden på insektlarver, puppor
o. s. v. för att i dem lägga sina ägg. Ordningen har
tvänne underordningar:

I. Terebrantia. Honorna äro försedda
med ett äggläggningsrör (ofta ett slags såg),
hvilket skjuter fritt ut utanför bakkroppen; larverna
hafva ben. Dit höra blad- och barrsteklarna
(Tenthredinidae), gallsteklarna (Cynipidae) och
parasitsteklarna (Ichneumonidae).

II. Aculeata. Honorna hafva en retraktil
gadd med giftkörtel; larverna sakna ben. Dit
höra myror (Formicidae), getingar (Vespidae), bin
(Apida). L-e.

Stele, plur. steler (Grek. stele, af stenai, stå),
byygnadsk., fristående pelare, särskildt grafpelare. –
Stelografi, pelareinskrift.

Stelkramp. Se Tetanus.

Stella, Lat., stjerna. – Stella polaris, polstjernan.

Stella, Jacques, fransk målare och gravör, af
flamsk börd, född i Lyon 1595 och död i Paris 1657,
var son till den från Flandern invandrade och i Lyon
bosatte målaren François Stella (d. 1605), af hvilken
åtskilliga goda arbeten bevaras i Lyons kyrkor och
kloster. Han begaf sig redan 1616 till Italien,
arbetade der i Florens tillsammans med Callot och
mottog der beställningar af hertig Cosmo II. År 1623
flyttade han till Rom, studerade der Rafael, men
fattade en sådan förkärlek för Poussins målningar,
att han för hela sitt lif alldeles uppgick i dennes
maner. 1634 begaf han sig öfver Venezia och Milano,
på hvilket senare ställe man ville göra honom till
konstakademiens direktör, tillbaka till Paris, der
han kom i högt rop, genom Richelieu fick en pension,
blef riddare af Mikaelsorden, hofmålare
samt fick en våning i Louvre. S:s eleganta, men
i både teckning och färg konventionella, vanligen
religiösa målningar återfinnas i flere kyrkor i Paris,
i museerna i Montpellier, Lyon, Augsburg, Wien, Madrid
och Petersburg. En signerad tafla af hans hand finnes
i en privatsamling i Stockholm. S. utförde åtskilliga
teckningar för konstindustrielt ändamål. – Hans
brorson, Antoine Bouzonnet-S. (f. 1637, d. 1682),
var en medelmåttig målare. Af hans brorsdöttrar
Claudine (f. 1636, d. 1697), Françoise (f. 1637,
d. 1691) och Antoinette (f. 1641, d. 1676)
Bouzonnet-S. var i synnerhet den förstnämnda en
skicklig kopparstickare, hvilken bl. a. graverade
några af Poussins bästa målningar och en del af
farbroderns arbeten. O. G-g.

Stellaland, republik i Syd-Afrika; v. om Transvaal,
bildades af landområden, som de sinsemellan
stridande höfdingarna Massanu och Mankurruane
1882 nödgades afträda till boers i Transvaal. Den
6 Aug. s. å. proklamerades republiken. Dess
ursprungliga areal af 15,490 qvkm. minskades dock
redan 1884 genom en afträdelse af 2,990 qvkm. till
Transvaal. Innevånarna i S. beräknades 1882 till
20,500, deraf omkr. 3,000 hvita, resten hottentotter
och barolong (en betsjuana-stam).

Stellar-astronomi. Se Astronomi.

Stellaria L., stjernört l. stjernblomma, bot.,
ett slägte af merendels smärre örter med smala,
spensliga, lätt brutna stjelkar och motsatta blad af
vexlande form, hörande till nat. fam. Alsinaceae. Fr.,
kl. Decandria L. Fodret är 5-bladigt; kronans 5
blad äro djupt delade, så att de se ut att vara 10;
pistillerna äro 3 och frukten en aflång–klotrund
kapsel, som öppnar sig med 6 tänder. Den i lundar,
vid vattendrag växande S. nemorum L. har tämligen
stora och breda blad med hjertlik bas å de nedre,
och S. media L., vassarv l. vassnarv (se Narv),
har breda blad med rundad bas. Alla öfriga svenska
arter hafva smala, lansettlika eller nästan jämnbreda
blad. O. T. S.

Stelmatopoda, zool., en till mossdjurens klass
hörande ordning, hvars medlemmar utmärka sig
derigenom, att tentakelbäraren är skifformig,
att tentaklerna stå i en sluten krets samt att
munöppningen ej är täckt af något lock. De flesta
formerna lefva i hafvet. Jfr Neptunsmanschetten.
L-e.

Stelning och Stelningspunkt, fys. Se Smältning.

Stelvio, Monte. Se Stilfser joch.

Stemann. 1. Poul Kristian S., dansk statsman, född
d. 14 April 1764, var son af konferensrådet S.,
som 1784 i April blef finansminister, men åtta dagar
derefter afskedades vid O. Guldbergs fall, och som
1777 adlades. 1780 blef han student, 1781 juris
kandidat, 1784 kommitterad i bergskollegiet, men
kort efter afskedad, 1789 assessor i Höjesteret,
1798 amtman i Sorö och 1803 tillika direktör
vid Sorö akademi. S. skötte akademiens gods och
penningeaffärer med utmärkt skicklighet och visade
lika stor duglighet i amtets förvaltning, hvarför
han ofta togs till råds af regeringen vid vigtiga
afgöranden eller nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free