Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stang ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att höja den fattiga befolkningens
lefnadsvilkor. Jämte redan nämnda arbeten utgaf han
Historical memorials of Westminster abbey (1867),
Essays on questions in church and state from 1850 to
1870 (1810), Christian institutions (1881) m. m. Död
d. 18 Juli 1881.
Stanley [-li], Henry Morton, tidningsman,
afrika-resande, föddes nära Denbigh i Wales
1840. Ursprungligen hette han John Rowlands. Sedan han
vid två års ålder förlorat sin fader, nödgades hans
moder öfverlemna honom till en uppfostringsanstalt
för fattiga barn, och der qvarstannade han, tills han
var tretton år. Tre år senare steg han i Liverpool
om bord på ett fartyg, som förde honom till New
Orleans; och då han fullkomligt saknade tillgångar,
måste han betala öfverresan med arbete om bord. Efter
framkomsten lyckades han vinna anställning hos en rik
köpman, hvilken omfattade honom med mycken välvilja,
och efter honom antog han namnet S. Förhoppningar,
som han gjort sig om ett stort arf, krossades genom
hans välgörares plötsliga frånfälle, och derefter fick
S. söka sin utkomst på hvarjehanda sätt, tills han
vid det amerikanska inbördeskrigets utbrott 1861 tog
anställning i sydstaternas armé. Men redan i slaget
vid Pittsburgh 1862 blef han gjord till fånge, och
ehuru han lyckades fly ur fångenskapen, återvände
han ej till sitt forna parti, utan tog hyra som
simpel matros i nordstaternas flotta. Han bevistade
åtskilliga sjödrabbningar och vann en snabb befordran,
för hvilken han företrädesvis torde haft att tacka sin
förmåga att föra pennan; han tjenstgjorde nämligen
som sekreterare, först hos sin fartygschef och
derefter hos befälhafvande amiralen. Efter krigets
slut tog han afsked från militärtjensten och egnade
sig åt tidningsmannayrket. Hans korrespondenser
från en militärisk expedition mot några oroliga
indianstammar väckte uppmärksamhet och hade till
följd att den bekante James Gordon Bennett anställde
honom såsom flygande korrespondent för sin tidning,
»New York Herald». I denna egenskap åtföljde han
1867 engelsmännens expedition mot konung Teodor af
Abessinien, var 1869 närvarande vid Sueskanalens
invigning och gjorde sedan vidsträckta resor i
Orienten, från hvilka han återvände i slutet af
1870. Vid denna tid oroade Livingstones öde,
hvarom man på flere år ingenting hört, hela den
bildade verlden; Bennett, som beslöt att låta
uppsöka och undsätta honom, utsåg S. till detta
uppdrags utförande. Med den snabbhet och energi,
som alltid utmärkt honom, gick S. genast till verket,
och redan d. 28 Okt. 1871 inträffade han i Udjidji vid
Tanganjikasjöns strand, der han fann Livingstone i
fullkomligt utblottadt tillstånd, sjuk och öfvergifven
af större delen af sina tjenare. I sällskap med
Livingstone företog han en resa till Tanganjikas
norra ände, hvarigenom ådagalades, att denna sjö icke
hade något utlopp åt detta håll och således ej kunde
tillhöra Nilens vattensystem. Derefter skildes de
båda resandena, och S. återvände till Sansibar. Denna
sin resa har han beskrifvit i How I found Livingstone
(1872; »Huru jag fann
Livingstone», 1873; 2:dra uppl. 1889). År 1873
deltog S., å nyo såsom tidningskorrespondent,
i engelsmännens krigsföretag i Asjanti-landet,
hvilket han jämte den förutnämnda expeditionen
till Abessinien skildrat i Coomassie and Magdala
(1874; »Coomassie och Magdala. Skildring af två
brittiska fälttåg i Asjanti-landet och Abyssinien»,
1875). Livingstone var emellertid död, och för
fullföljande af dennes upptäckter fick S. å nyo,
tack vare egarna af tvänne tidningar, den amerikanska
»New York Herald» och den engelska »Daily Telegraph»,
utrusta en afrikansk expedition. Den 17 Nov. 1874
utgick han från Sansibar, och d. 8 Aug. 1877 anlände
han till Boma, nära Kongos mynning. Under denna
i den afrikanska upptäcktshistorien epokgörande
färd hade han kringseglat Victoriasjön och sålunda
ådagalagt, att denna är ett sammanhängande vatten,
ej en samling af sjöar, såsom en del forskare förut
påstått, han hade upptäckt en ny betydande sjö,
Luta Nzige, närmare utforskat Tanganjikas stränder
och slutligen följt Kongos hela lopp från Njangwe
till Atlantiska oceanen, således med ett slag
löst de flesta af de problem, som i Central-Afrika
länge sysselsatt geograferna. Beskrifningen öfver
resan utkom redan 1878, under titeln Through the
dark Continent (»Genom de svartes verldsdel»,
1878). S. hade knappt återvändt till Europa, förrän
han fick mottaga anbud att öfvertaga ledningen
af en ny Afrikaexpedition. Konung Leopold II af
Belgien, hvilken 1876 stiftat den »internationella
afrikanska associationen», men dittills sett alla
denna associations företag förföljda af den mest
ihärdiga otur, ville nämligen begagna sig af hans
erfarenhet och förmåga samt af den genom honom
upptäckta vägen till verldsdelen inre. S. ingick
på förslaget: i Aug. 1879 landsteg han vid Kongos
mynning med ett antal hvita och svarta medhjelpare
och en liten flottilj af ångare och roddbåtar. I
Kongos kataraktområde anlades ett antal stationer,
farkosterna fördes under oerhörda svårigheter förbi
vattenfallen och en kommunikationsled upprättades, på
hvilken man dock först i Dec. 1881 nådde Stanley Pool,
den punkt der flodens segelbara lopp vidtager. Uppför
detta lopp begaf nu S. sig på sina ångare, anlade nya
stationer för att förekomma Frankrikes samtidigt
af De Brazza ledda annekteringssträfvanden
och företog kortare forskningsfärder uppför ett
par af Kongos tillflöden, hvarunder Leopoldsjön
upptäcktes. I Maj 1882 återvände han till Europa,
men begaf sig redan i Dec. s. å. tillbaka till
Kongo, der landförvärf och anläggande af stationer
fortsattes i än större skala. Den yttersta stationen,
Stanley Falls, anlades af honom sjelf på den punkt,
der Kongo i midten af kontinenten upphör att vara
segelbar. Det belgiska kolonisationsföretaget,
som på olika tider uppträdt under olika namn,
hade nu nått den utsträckning, att ett ordnande af
de förvärfvade områdenas statsrättsliga ställning
syntes nödvändigt. Detta ordnande skedde vid den i
Berlin 1884–85 sammanträdande konferensen, hvarvid
den oberoende Kongostaten bildades. S. fungerade
under denna konferens såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
