Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sprödhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
virkesstaplar, arbetsfordon, saxbockar (saxbrygga)
o. d. och såsom flytande stöd på djupare vatten
stock- och tunnflottar samt båtar. O. A. B.
Spånga, socken i Stockholms län,
Sollentuna härad. Areal 5,055 har. 1,574
innev. (1889). S. bildar med Jerfälla ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Upsala stift,
Roslags vestra kontrakt.
Spårvägar äro ett slags först i Nord-Americas
Förenta stater omkr. 1850 använda jernvägar med
enklare öfverbyggnad, afsedda hufvudsakligen för
persontrafik i större städer eller inom tätare
bebyggda trakter. Den hufvudsakliga skilnaden mellan
spårvägar och jernvägar ligger deri att, under det
att dessa senare äro afsedda att trafikeras endast af
sådana vagnar, som kunna rulla på skenorna, anläggas
spårvägarna på sådana vägar, som trafikeras äfven
af vanliga åkdon. Till en början lades skenorna på
långsyllar af trä, hvilka nedlades i gatan eller
vägen, så att endast den vid syllen fästa skenan,
hvilken låg i jämnhöjd med gatan, var synlig. Skenorna
voro flata och försedda med ett spår för vagnshjulets
fläns. Numera gör man dock hela öfverbyggnaden af
jern, enär träsyllarna dels icke lemnade säkert fäste
för skenorna, dels snart förstördes af fukt. Många
konstruktioner af sådana öfverbyggnader finnas. Hvarje
skensträng kan bestå af tvänne tätt liggande skenor,
mellan hvilka hjulflänsen löper, under det att
hjulringen går på ena skenan. Ofta utgöres dock
hvarje skensträng af en enda skena, hvars hufvud
är försedd med ett spår. Äfven användas skenor
med lätt löstagbara skenhufvud. Alltid hvila dessa
skenor direkt på ett fast makadamiseradt underlag
och äro omgifna af stenläggning, cement e. d., så
att deras öfre del ligger i jämnhöjd med gatan. Då
vexelspår förekommer, för gatutrafikens skull,
måste vexeltungorna vara så anordnade, att de kunna
omställas utan tillhjelp af vexelställ. I större
städer användas vanligen tvänne spårlinier på samma
sträcka, för vagnar gående åt olika håll. Då endast
en linie begagnas, måste mötesplatser förekomma.
Vagnarna, hvilkas hjul liksom jernvägshjul äro
försedda med flänsar, liknade till en början
omnibusar. Deras hjul gingo lösa på axlarna. Numera
har man ändrat vagnarnas konstruktion mera i
likhet med jernvägsvagnarnas, i det att hjulen
äro fasta på axlarna. Afståndet mellan axlarna är
ganska litet, för att vagnen må med minsta möjliga
motstånd kunna passera skarpa kurvor. Såsom dragkraft
användas olika kraftkällor. Då man ofta behöfver
stanna vagnen för passagerares af- och påstigning,
lämpar sig hästkraft rätt väl och ställer sig icke
alltför dyr. Nu har man dock alltmera börjat
utbyta hästkraften mot en billigare kraftkälla,
i synnerhet som vid större stigningar det fordras
mycket betydligare kraft än pä jämn mark, hvarför
extra hästar måste förspännas. Ångkraft har funnit
stor användning. Dock hafva ångvagnarna det emot sig,
att de stöta ut rök och ånga, som i hög grad besvära
i en stad, samt skrämma hästar och lätt föranleda
olyckshändelser. Man har derför försökt att konstruera
maskiner, i hvilka icke finnas
någon eldstad. Drifkraften erhålles vid dessa från
vatten, som upphettats under tryck till mycket
hög temperatur i fasta ångpannor, från hvilka det
fylts på smärre slutna cisterner, hvilka placeras på
vagnen och utveckla ånga i tillräcklig mängd och af
erforderlig spänstighet för en tur. Äfven har man
användt komprimerad luft som drifkraft, och hvarje
vagn har då fört med sig en reservoar, i hvilken
en erforderlig luftqvantitet inpressats. I Amerika
brukas mångenstädes att låta spårvagnarna dragas
af en rörlig ändlös lina, som drifves i en riktning
medelst en fast motor och är belägen i ett rör under
spårvägen. I dennas midt finnes ett öppet, längs hela
vägens längd löpande spår, i hvilket en bred stålarm
från vagnen kan nedföras, hvilken arm gripes af en
sinnrik, på linan fäst mekanism. I San Francisco
finnes sådan spårväg till en längd af flere tiotal
km. Kabeln rör sig der med en hastighet af omkr. 10
km. i timmen. Äfven elektricitet har med fördel börjat
användas, och torde denna kraft hafva mest framtid för
sig. Ännu erhålles vanligen den drifvande strömmen
från fasta maskiner och ledes i en ledare belägen i
en kanal under vägen. Den upptages af vagnens motor
medelst en samlare, som löper på ledaren och går
genom ett öppet spår i kanalens öfre yta. Äfven har
man användt ackumulatorer placerade på sjelfva vagnen,
men då dessa ännu äro alltför tunga i förhållande till
den kraft de kunna utveckla, hafva de hittills lemnat
mindre tillfredsställande resultat. Jfr Hästbanor.
Spårö, en till Vesterviks stad hörande bergig
ö, i Smålands skärgård. Der finnes det kronan
tillhöriga sjömärket Spårö bak, ett fyrkantigt,
vidt omkring synligt stentorn, samt (sedan
1884) Spårö fyr, anbragt i ett hvitt torn på
ett rödt fyrhus, 36 m. öfver vattnet. Fyren
visar fast, hvitt sken med två röda blankare
hvarje minut och har en lysvidd af 13 minuter.
A. G.
Späck, tekn. farmak., benämnes det under huden
samlade lager af fett (panniculus adiposus),
som består af en stormaskig bindväf, i hvilken
massor af fettceller äro inbäddade. Denna fettväf
har till uppgift att afrunda kroppsformerna, skydda
underliggande delar (t. ex. blodkärl och nerver) för
tryck, hindra kroppsvärmen att för hastigt utstråla,
liksom ock på samma gång förekomma att yttre låg
temperatur för starkt afkyler kroppen. Liksom annat
fett i kroppen är späck ett upplag af reservnäring,
som användes af organismen under sådana förhållanden,
t. ex. sjukdomar, då tillförsel af näring är
omöjliggjord. Späck af svinkreatur, vanligen kalladt
fläsk, är ett allmänt begagnadt, nästan oersättligt
näringsmedel. Späck af själdjur är ett folkmedel mot
kikhosta och lungsot eller kroniska bröstsjukdomar i
allmänhet samt för de arktiska trakternas innevånare,
liksom späck af hvalross och hvalar, oumbärligt
till lifvets uppehälle samt till lyse och värme. Af
hvalars och själdjurs rikliga späck kokas tran (se
d. o.), som har stor teknisk användning. Jfr Ister.
O. T. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
