Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetsbergen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af 18:de årh. började man använda maskiner. Se
Palliser, »History of lace» (3:dje uppl. 1875),
Ilg, »Geschichte und terminologie der alten spitze»
(1876), m. fl. arbeten.
Spetsbergen, en ögrupp i Norra Ishafvet, belägen
n. om Skandinavien, mellan ungefär 76° 27’ och 80° 48’
n. br. samt 10° 18’ och 28° ö. lgd fr. Greenw. Kung
Karls land och några andra mot ö. belägna nyupptäckta
öar kan man säga förbinda det med Frans Josefs
land. Vest-Spetsbergen, ögruppens förnämsta del, torde
omfatta en areal af omkr. 38,300 qvkm. Nordostlandet,
som genom Hinlopen strait skiljes från det förra,
har en areal af vid pass 18,000–20,000 qvkm. De
dernäst i ordning kommande öarna, Stans Foreland
och Barents’ land, räkna resp. omkr. 6,700 och 1,500
qvkm. Dessa öar ligga ö. om Vest-Spetsbergens södra
del och äro genom den ansenliga Storfjorden skilda
från densamma. Utanför vestkusten ligger det rätt
betydande Prins Charles Foreland. Arealen af denna ö
jämte öfriga smärre öar tiilsammantagna torde kunna
uppskattas till omkr. 1,700 qvkm. Sammanlagda
arealen af hela ögruppen skulle sålunda belöpa sig
till ungefär 66,000–68,000 qvkm., hvilket dock
endast kan anses såsom en ungefärlig uppskattning,
emedan gränserna för Nordostlandet, Stans Foreland
och Barents’ land mot öster ännu icke äro säkert
fastställda.
Vest-Spetsbergen har att uppvisa flere fjordar,
af hvilka Isfjorden och Belsund på vestra kusten,
Wijde bay och Liefde bay på den norra äro de
förnämsta. Nordostlandets vestra sida har tvänne
större fjordar, Murchison bay och Wahlenberg
bay. Utmärkande för flere af S:s fjordar är en
upprepad tudelning; det bergparti, som skiljer de
båda förnämsta armarna åt, kallas vanligen Middle Hook
eller Mitter huk. Nordostlandet är till större delen
betäckt af sammanhängande inlandsis, och detta är
äfven fallet med Vest-Spetsbergens mera sammanhängande
delar. Ehuru väldiga glacierer på otaliga ställen
utskjuta i hafvet, gifva de dock här icke upphof
till så stora isberg som vid Grönland.
Isförhållandena kring S. äro under olika år ganska
olika. Såsom regel gäller dock, att vestkusten de
flesta somrar är lätt tillgänglig, emedan en gren
af golfströmmen når ända dit (man har på S. funnit
bönor af de Vestindiska växterna Entada gigalobium och
Guilandina Bonduc, hvilka på Norges kuster tämligen
ofta anträffas). Under vanliga förhållanden kan man
sålunda i Aug. segla från Tromsö till Isfjorden
utan att ens få se någon drifis. Under några af
de senaste åren har dock S:s vestkust varit mera
blockerad af drifis än vanligt; denna is kommer
hufvudsakligen från trakterna ö. om S., drifver
derifrån med en nordöstlig ström till sydspetsen och
sedan längs vestkusten mot nordvest. Norra kusten är
vanligen tämligen länge blockerad af isen och kan
stundom hela året vara spärrad af densamma. Under
vanliga förhållanden är dock äfven detta farvatten
tillgängligt för seglats åtminstone i Aug. och förra
hälften af Sept.
Östra kusterna hafva i allmänhet svårare
isförhållanden, men på de allra sista åren hafva
dessa varit relativt bättre, hvilket föranledt
upptäckten af flere större öar mellan S. och Frans
Josefs land.
Geologi. Flertalet geologiska system äro
representerade på S., och de organiska lemningar,
som flere af dem innesluta, hafva en stor betydelse
för kännedomen om jordens forna klimat. Urberget
förekommer dels i Vest-Spetsbergens norra del,
dels på nordvestlandets nordkust. Derpå följer
Hekla-Hook-systemet, som är äldre än silursystemet
samt utan tvifvel motsvarar de äldre kambriska
eller prekambriska skiffrarna i Norge och de svenska
högfjällen. Det utgöres af lerskiffrar, qvartsiter,
glimmerskiffrar o. s. v., finnes på Nordostlandet
samt i de norra delarna af Vest-Spetsbergen och
bildar dessutom större delen af Vest-Spetsbergens
vestkust. Silursystemet saknas eller är åtminstone
ännu ej uppdagadt; deremot finnes det devoniska
systemet, innehållande lemningar af fiskar och
landväxter, i Vest-Spetsbergens nordvestra
del. Stenkolssystemet har en ej obetydlig
utbredning på vestra S. och förekommer äfven på
Nordostlandet. Dess understa del innesluter lemningar
af landväxter och innehåller mycket obetydliga
kollager, men för öfrigt är systemet representeradt
endast af marina bildningar. Det öfvergår uppåt
omärkligt i det permiska systemet, som å sin sida
synes fortsätta i triassystemet, hvilka båda äfven
alltigenom utgöras af marina aflagringar. Det senare
har stor utbredning i synnerhet i Vest-Spetsbergens
östra del samt på Stans Foreland och Barents’
land. Triassystemets förhållande till jura-systemet är
ännu ej säkert kändt, men den äldsta kända afdelning
af det senare, som förekommer på S., är en kolförande
aflagring af samma ålder som den s. k. bruna juran
i England. Kollagren förekomma vid Kap Boheman i
Isfjorden och pläga der af fångstmännen brytas för
att användas som bränsle på fartygen. Öfriga delar
af S:s jurasystem äro till största delen marina och
tillhöra företrädesvis de s. k. Aucella-lagren, hvilka
bilda gränsen mot kritsystemet. Juralagren, hvilka
äro kända endast från Vest-Spetsbergens mellersta del,
innehålla äfven i sin öfre afdelning växtförsteningar
med ett obetydligt kollager. Kritsystemet saknas på
S., och tertiärsystemet hvilar derför omedelbart på
juran eller ännu äldre aflagringar. Äfven detta
system innehåller kollager i sina understa och
öfversta lager, hvaremot midten upptages af marina
bildningar. De understa kollagren brytas liksom
jurasystemets stundom för användning på fartygen. S:s
tertiära lager anses vanligen motsvara systemets
mellersta del. Qvartärsystemets aflagringar utgöras af
moräner, terrassgrus, leror o. s. v., hvilkas bildning
ännu pågår. Några af dessa aflagringar innehålla
lemningar af några slags snäckor och musslor, som
numera icke lefva på S., såsom Littorina littorea,
Cyprina islandica och Mytilus edulis. Detta tyckes
utvisa, att klimatet under ett visst skede af
qvartärtiden var varmare an nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
