Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparfvenfeldt (Sparfvenfelt), Johan Gabriel - Sparganium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig äfven till Afrika, men måste inom kort återvända
till Europa i följd af en härjande pest. Utnämnd
till ceremonimästare 1694, tog han afsked från
denna befattning 1712 och afled d. 2 Juni 1727 på
Abylund i Romfartuna. S. åtnjöt af sina samtida,
äfven utlänningar, stort anseende för sin lärdom,
särskildt för sin ovanliga språkkunnighet. Han
talade och skref icke mindre än fjorton olika
språk. Af hans arbeten må nämnas: Vocabularium
germanico-turcico-arabico-persicum (utan årtal),
parentation på slavonska öfver Karl XI (1697)
och Lexicon slavonicum (handskrift i Upsala
univ. bibi.). Hans korrespondens, innefattande
bl. a. bref från Leibniz, förvaras i Linköpings
bibliotek.
Sparganium, bot., ett örtslägte tillhörande
nat. fam. Typhaceae S:t Hil., kl. Monoecia L. och
omfattande större eller mindre, i eller vid vatten
växande arter med bladiga stjelkar, slidomfattande,
jämnbreda, helbräddade blad och blommor i ofta
glest sittande, klotrunda, axlika samlingar med
hankloten öfverst. Blomkalken utgöres af tre eller
flere, små, uppåt bredare fjäll. Ståndarna äro fria,
pistillen har stiftet något utdraget, och frukten är
en vanligen oskaftad, utvändigt mjuk (stenfruktartad)
nöt. I Sverige finnas 8 arter. Jfr Igelknopp. O. T. S.
Sparkassa. Se Sparbank.
Sparkasseräkning. Se Kreditanstalt.
Sparks, Jared, nord-amerikansk historieskrifvare,
f. 1789 i Willington (Connecticut), blef 1810 prest i
en unitarisk församling i Baltimore och 1839 professor
i historia vid Harvard-universitetet i Cambridge
(Massachusetts). Död 1866. S. var en af de förnämsta
auktoriteterna för kännedomen om den revolution, som
var upphofvet till Nord-Amerikas Förenta stater. Hans
vigtigaste arbeten om denna revolutions historia äro:
Diplomatic correspondence of the american revolution
(12 bd, 1829–31), Life and writings of Washington
(12 bd, 1833–40) och Correspondence of the american
revolution (4 bd, 1853). Under en längre tid (till
1830) redigerade han den ansedda tidskriften »North
american review». Han utgaf vidare Library of american
biography (25 bd, 1834–48) m. m.
Sparkstötting l. Rännulf är en större, lätt kälke af
smäckra dimensioner och med lätta medar, på hvilka,
något bakom deras midt, finnas tvänne vinkelrätt
uppstående stöttor. Vid dessa stöder sig den åkande,
under det han stående på ena meden gifver kälken fart
med kraftiga sparkar mot marken. Sparkstöttingen
förekommer förnämligast i Norr- och Vesterbotten,
som fortskaffningsmedel. I mellersta Sverige idkas
numera stöttingsåkning som sport.
Sparlösa, socken i Skaraborgs län, Viste härad. Areal
3,199 har. 1,248 innev. (1889). Annex till Levene,
Skara stift, Barne kontrakt.
Sparr, Otto Christoph, Brandenburgs förste
general-fältmarskalk, föddes 1605 i Lichterfelde
bei Eberswalde i Mark, avancerade i kejserliga hären
till generalmajor, men ingick 1649 i brandenburgsk
tjenst. Generalfältmarskalk 1656, verkade han kraftigt
för geni- och artilleriväsendets utveckling. I slaget
vid Varsjav (1656) anförde han den
svensk-brandenburgska härens center och afgjorde striden, i det
han genombröt fiendens slaglinie. S. kämpade 1658
mot svenskarna, eröfrade Demmin 1659 och deltog i
fälttåget mot turkarna i Ungern 1663–64. Död 1668.
Sparre, en gammal och vidt utgrenad adlig ätt, som
intager ett vigtigt rum i Sveriges historia. Den har
i allmänhet ansetts leda sina anor upp till den under
medeltiden mäktiga och högt ansedda Toftaätten, hvars
äldste kände stamfader hette Sixten Sixtensson till
Tofta och lefde omkr. år 1200, och hans båda söner
Knut och Nils, af hvilka den senare ansetts gift med
en dotter af konung Erik Knutsson och besvågrad med
Birger jarl till Bjälbo. Nyare forskningar synas dock
göra denna slägtskap tvifvelaktig; och om denna åsigt
är riktig, skulle Sparre-ättens ursprung icke kunna
följas längre tillbaka än till unionstiden. Göran
Larssoa S. (se under S. 1), 1530–90, antog namnet
S. af Rossvik, under hvilket ätten introducerades
år 1625. Från densamma utgingo: friherrliga ätten
S., hvars stamfader Per Eriksson S. (se S. 4) blef
friherre 1647, och friherrliga ätten Franc-Sparre,
som utslocknade 1837 med stiftaren Bengt Erland
Franc-S. (se S. 14), friherre 1815, grefve 1833, men
i senare egenskap ej introducerad. – Från friherrliga
ätten S. härstamma i sin tur: grefliga ätten S. af
Sundby, som blef greflig 1719 med Erik S. (se S. 15)
och utgick 1772, grefliga ätten S. af Söfdeborg,
stiftad 1719 af Klas S. (se S. 16), grefliga ätten
S. (n:o 74), utdöd 1728 med stiftaren Axel S. (se S.
23), hvilken grefvevärdigheten tilldelades 1720,
och grefliga ätten S. (n:o 111), som med Fredrik
S. (se S. 24) upphöjdes i grefligt stånd 1797 och
utslocknade på svärdssidan 1812.
A. Adliga ätten S. af Rossvik:
1. Sparre, Lars Siggesson, riksråd, framstod
under större delen af Gustaf I:s regering såsom hans
verksammaste och mest dugande medhjelpare. Jämte den
då unge Gustaf Vasa var han en af de sex svenske
herrar, som af Sten Sture den yngre 1518 lemnades
såsom gisslan åt Kristian II och af honom mot tro
och lofven fördes bort i fångenskap. Efter sin
återkomst till Sverige ställde han sig snart på
Gustaf Vasas sida i folkresningen mot Kristian och
stod jämte Berent v. Mehlen i spetsen för den lybska
undsättningsflottan 1522. Efter ett misslyckadt tåg
till Skåne för att indraga detta land i resningen
och lägga det under svenska kronan sändes han i
liknande syfte 1523 till Norge, der han framträngde
till Oslo och delvis fann ett gynsamt mottagande hos
folket. Länge kunde han dock ej hålla sig qvar der,
men lade på återtåget under Sverige större delen af
Viken (utom Bohus’ fäste), som dock sedermera gick
förloradt. Efter Gustafs val till konung utnämndes
han af denne till riksråd och Svea rikes marsk;
och såsom en bland de få af den högre aristokratien,
som undgått Kristians blodsdomar, vardt han snart
en af konungens högtbetrodde män, som användes i
vigtiga värf och bekläddes med stora förläningar. Vid
konungens kröning var han den förste, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
