Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanien (Sp. España), konungarike i södra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vintrarna ganska kalla, i synnerhet i n. ö. – Den
södra zonen, till hvilken höra Andalusien, södra
hälften af Murcia samt prov. Alicante, har ett
äkta subtropiskt klimat med ytterligt varma och
nästan regnlösa somrar och milda vintrar, under
hvilka temperaturen knappast någonsin sjunker under
fryspunkten. De varmaste trakterna äro stepperna
på Granadas kust samt slätterna och terrasserna
på sydöstra kusten mellan Almcria och Alicante. –
Den fjerde zonen, kustprovinserna i n. och n. v.,
kontrasterar afgjordt mot de öfriga; klimatet är
mildt och jämnt, regn faller rikligt året om, dock
mest på hösten. Nederbörden i Santiago är bland de
största på Europas fastland (omkr. 1,700 mm.). –
Vegetationsförhållanden. Intet annat land i Europa
med samma utsträckning har ett så stort antal
växtarter som S.; ensamt kärlväxterna uppgå till
öfver 5,000. I botaniskt hänseende kan man särskilja
fyra regioner, motsvarande de fyra klimatiska
zonerna. På centralplatån och i större delen af
Ebrobäckenet består floran hufvudsakligen af arter,
utmärkande för Medelhafslanden. Stora trakter äro
nästan uteslutande bevuxna med växter af familjerna
Cistineae (företrädesvis ladanumbuskar, Cistus
ladaniferus), Labiatae och Compositae (tistlar,
Centaurea, Artemisia m. fl.). De jämna trakterna
sakna nästan alldeles träd; de höga parameras i
Soria och andra delar af Gamla Kastilien hafva nästan
alpvegetation. Den andra klimatiska zonen har en
mängd växter gemensamma med Nord-Afrika, men äfven
med de östra Medelhafslanden, och flere arter från
Syd-Afrika och Kanarieöarna samt från det tropiska
Amerika hafva der naturaliserats. Kusttrakterna i
Malaga och Granada hafva en nästan tropisk rikedom
och skönhet, medan å andra sidan i Murcia, Alicante
och Almeria utseendet är nästan afrikanskt, i det
bördiga oaser uppträda midt ibland klippöcknar
eller nakna stepper. Medelhafsprovinsens vegetation
liknar närmast södra Frankrikes och låglandens kring
Medelhafvet i allmänhet. Den norra kustprovinsen har
i enlighet med sitt klimat en vegetation, som liknar
Central-Europas. Endast der finnas gräsrika ängar, och
endast der intaga skogar af ek, bok och valnöt någon
större proportion af arealen. Skogsarealen i S. är
jämförelsevis liten, föga mer än 30,000 qvkm. eller
mindre än 6 proc. af rikets areal. Ek, valnöt och
barrträd äro de vanligaste skogsträden. De södra
provinsernas och Kataloniens korkek är af ofantligt
värde, men tillgångarna äro hårdt medtagna. Bland
andra karakteristiska träd må nämnas Pinus hispanica
och P. laricia (korsikanska tallen), Abies pinsapo
samt Quercus tozza. Utom dadelpalmen växer dvärgpalmen
fritt i några trakter i s. – Ett särskildt omnämnande
förtjena de spanska stepperna, hvilka finnas i
alla botaniska provinser utom den sista. Störst äro
följande 6 steppregioner: 1) i Gamla Kastilien s. om
Valladolid, bestående hufvudsakligen af gipskullar;
2) i sydöstra delen af Nya Kastilien (La Mancha);
3) i Aragonien, i öfre delen af Ebros bassäng; 4)
på sydöstra kusten från Alicante till trakten af
Almeria; 5) i östra delen af Öfre Andalusien (forna
konungariket Granada), och 6) i nedre Andalusien på
båda sidor om Jenils dal. Alla dessa äro ursprungligen
saltstepper och hafva, der marken ännu är rikt
impregnerad med salt, endast en sparsam vegetation,
mest af salsolacéer. Ett helt annat utseende hafva
grässtepperna i Murcia, La Mancha, Guadix- och
Huescarplatåerna i Granada m. fl., hvilka alla äro
bevuxna med det värdefulla espartogräset.
Befolkningsförhållanden. S:s folkmängd uppgick
vid den första folkräkningen i nyare tid (1787)
till 10,268,150 pers. och 70 år senare (1857)
till 15,464,340 pers. Folkräkningen 1877 gaf till
resultat 16,634,345 pers., hvilket visar en årlig
tillökning sedan 1857 af 0,35 proc. – mindre än
i något annat land i Europa utom Frankrike – och
den sista census (1887) uppvisade en folkmängd af
17,550,246 pers. l. 35 pr qvkm. (årlig tillökning
sedan 1877 0,55 proc.). Glesast befolkadt är det inre
höglandet; tätast befolkade äro Katalonien (57),
der fabriksindustrien är högt utvecklad, Baskiska
provinserna (72), med sin stora jernindustri,
samt Galicien (65), som är företrädesvis
jordbruksidkande. S. har få stora städer och en
relativt stor landtbefolkning. 1887 funnos endast 5
städer med en folkmängd af öfver 100,000, näml. Madrid
(472,228), Barcelona (272,481), Valencia (170,763),
Sevilla (143,182) och Malaga (134,016). Endast 11
hade en folkmängd af 50–99 tusen. – Antalet födda
barn är 33,9 (i Sverige 28) pr mille och dödsfall 29,1
(i Sverige 18,2); ingångna äktenskap 7,32 (i Sverige
6,81). Oäkta födda barn utgjorde 1884 i proc. 5,4. Mot
100 födda barn af qvinkön svara 107 af mankön,
en högre proportion än i något annat land i Europa,
för hvilket statistik finnes, utom Grekland (112)
och Rumanien (111). – Flertalet af befolkningen
är afkomlingar af de keltiberiske urinnevånarna,
till hvilka tidigt kommo feniciska och kartagiska
kolonister på södra och östra kusten och derefter
så betydande romerska element, att, med undantag af
baskerna, hela halfön romaniserades. Senare, med
folkvandringarna, kommo germaner (vandaler, suever och
goter), hvilka företrädesvis röja sig i de nordöstliga
bergstrakterna samt på centralplatån, medan i s. ännu
senare tillkommet arabiskt blod skönjes. Derigenom
har, i förening med den fysiska skiljaktighet,
som råder i olika trakter, en afgjord provincialism
bildat sig, som hufvudsakligen ger sig till känna
i de särskilda romanska dialekterna, af hvilka den
kastiliska blifvit upphöjd till skriftspråk. Bredvid
denna romansk-germanska hufvudmassa af befolkningen
hafva tvänne mindre folkrester bibehållit sig,
näml. basker, omkr. 440,000, i de efter dem
uppkallade provinserna och en del af Navarra, samt
morisker (se d. o.), omkr. 60,000, i Alpujarras
och omkr. Valencia. Dessutom finnas omkr. 50,000
kringvandrande zigenare (gitanos) och omkr. 5,000
judar.
Materiel kultur. Jordbruket är befolkningens
vigtigaste förvärfskälla, ehuru det i allmänhet
befinner sig på en låg ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
