Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blåsans sköljning. Uterin-sond har användning i
gynekologiska fall. Magsonden (förd. magpumpen), mjuk
och böjlig, tjenar till upphenitning af magsäckens
innehåll; esophagus-sonder kunna möjligen vidga
förträngningar i matstrupen. Genom näsan införas
olika slag af sonder för att undersöka denna kavitets
olika delar och för att intränga i eustachiska rörets
mynning samt (Bellocska sonden) för att tamponera
(tilltäppa) näshålans bakre mynningar vid svår
näsblod. Med fina sonder kan tårkanalen undersökas
och vidgas. Det gifves sålunda en stor mångfald
olika slags sonder, af hvilka flere bära namn efter
sina uppfinnare. O. T. S.
1. Sondén, Per Adolf, literaturhistoriker, föddes
i Landeryds socken i Östergötland d. 12 Maj 1792,
blef 1809 student i Upsala och slöt sig till de unge
östgötar, hvilka med Atterbom i spetsen bildade
»nya skolans» kärntrupp. Han uppträdde snart med
bidrag till »Phosphoros» och »Poetisk kalender»
samt utgaf Sagobrott: Nickenbak, Fröken Snöhvit
(1812), en tolkning af Öhlenschlägers »Correggio»
(s. å.) äfvensom »Fredmans handskrifter» af Bellman
(1813). 1814 deltog han i fälttåget mot Norge,
men blef redan 1815 filos. magister och prestvigdes
1817. S. flyttade då till Stockholm, delande sin tid
mellan presterliga värf och författareskap samt
literära forskningar, hvilka han med otrolig flit
alltjämt fortsatte. Efter att 1822 hafva blifvit
pastorsadjunkt i Adolf Fredrik befordrades han
1826 till bataljonspredikant vid Svea lifgarde,
1831 till notarie vid stadens konsistorium och 1833
till komminister i Klara. Han kallades dessutom
1832 till sekreterare i revisionen öfver rikets
elementarläroverk och i samfundet »Pro fide et
christianismo» samt var vid 1834–35 års riksdag
presteståndets sekreterare. Han afled i Stockholm d. 2
Juni 1837. – Såsom skald tillhörde S. den nya skolan,
men var en af densammas minst framstående medlemmar,
utan skapande fantasi och originalitet. Hans Dikter
(samlade i 2 h. 1829) ega sin egentliga märkvärdighet
deri att »Vitalis» gjorde dem till föremål för en
bitter satir. Som literaturhistoriker och biograf
uträttade han deremot ganska mycket. Det bästa
minnesmärket af dithörande slag efterlemnade han i
den af honom helt och hållet omarbetade och högst
betydligt utvidgade 2:dra upplagan af Hammarskölds
»Svenska vitterheten» (1833), en ännu ej öfverträffad
handbok i svensk vitterhetshistoria. Vidare må nämnas
hans upplagor af Freses, Bergklints, Ehrensvärds,
Lidners, Kexels, Wallenbergs och Stagnelius’ arbeten
samt hans förträffliga upplaga af Bellmans skrifter
(6 bd, 1835–36), som är epokgörande för skaldens
text. Såsom biograf gjorde S. sig bemärkt genom
Olaus och Laurentius Petris lefvernesbeskrifningar
i tidskriften »Theophrosyne» (1823, 1825) samt såsom
grundläggare, jämte Palmblad, och flitig medarbetare
i »Biographiskt lexicon». Äfven på andra literära
områden var han verksam: så utgaf han öfversättningar
af »Luthers skrifter i urval» (10 bd, 1828–31),
arbeten af Fr. Strauss och Theremin, upplagor af
Virgilius, Sallustius och Cornelius med svenska
anmärkningar, en
latinsk läsebok (4:de uppl. 1842) m. m. samt
författade recensioner och uppsatser i »Svensk
literaturtidning», »Stockholms kyrkotidning»
m. m. Hans stora samlingar för en antologi af
Sveriges äldre skalder skingrades efter hans död.
-rn.
2. Sondén, Karl (Carl) Ulrik, läkare, den föregåendes
broder, född i Landeryds socken i Östergötland
d. 29 Maj 1802, blef student i Upsala 1821 och
med. doktor 1835. Redan 1832 förordnad till
läkare vid Danvikens hospital, gjorde han 1833–34 en
utländsk resa för studier i psykiatri. 1847–62 var
han öfverläkare vid Danviken och 1858–74 medicinalråd.
Ledamot af Vetenskaps-akademien, 1849, samt
af flere medicinska och filantropiska sällskap,
dog han i Stockholm d. 6 Maj 1875. S. var såväl
genom skrifter som i komitéer verksam för
hospitalsväsendets förbättring och bröt med den gamla
metoden att behandla sinnessjuka med tvångsmedel.
1837–48 redigerade han »Svenska läkaresällskapets
nya handlingar» och var 1839–49 hufvudredaktör för
tidskriften »Hygiea», i hvars uppsättande han äfven
deltagit. Han utgaf dessutom Anteckningar öfver
den epidemiska religiösa ecstas, som herrskade
i Sverige åren 1841–42 (1843), Danviks dårhus (1853)
samt flere öfversättningar, särskildt i homöopati.
3. Sondén, Anders Fredrik, prest, skriftställare,
den föregåendes broder, föddes 1807 i Landeryds
socken i Östergötland. Han blef 1824 student
i Upsala, 1833 filos. magister och 1835 lektor i
matematik vid Linköpings gymnasium samt erhöll
1846, efter att 1837 hafva blifvit prestvigd, Skeda
pastorat som prebende. 1840–41 och 1844–47 var
han rektor vid nämnda läroverk. 1856 utnämndes
han till kyrkoherde i Qvillinge och 1864 till
domprost i Skara. 1868, vid Lunds universitets
jubelfest, promoverades han till teologie doktor.
Död 1885. S. var ledamot af presteståndet under de
fem sista ståndsriksdagarna och sedermera ledamot af
de tre första kyrkomötena. Han arbetade från 1847
i den komité, som hade att uppgöra förslag till en
förbättring i allmänna läroverkens organisation. Som
skriftställare var han mycket verksam. Utom
en Lärobok i bibliska historien (flere
uppl.) skref han broschyrer och tidningsartiklar
rörande kyrkliga frågor, fattigvården,
bränvinslagstiftningen m. m.
Sondera (se Sond), undersöka med sond; söka utforska,
utröna.
Sonderbund, ett mellan de katolska kantonerna i
Schweiz år 1843 mot det schweiziska edsförbundet
stiftadt förbund. Det upphäfdes genom Sonderbundkriget
(1847). Se vidare Schweiz, sp. 761.
Sonderburg. Se Sönderborg.
Sondershausen, hufvudstad i furstendömet
Schwarzburg-Sondershausen, vid floden Bebras utlopp
i Wipper och vid jernvägen Nordhausen–Erfurt, i
en naturskön trakt. 6,836 innev. (1885). Gymnasium,
seminarium. Nära S. ligger jagtslottet Bossen.
Sondrio. 1. Provins i italienska landskapet
Lombardiet, vid schweiziska gränsen. Areal 3,123
qvkm. 120,534 innev. (1881).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
