Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slatoust ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slavonien, konungarike i österrikisk-ungerska
monarkien, bildar med Kroatien och den forna
kroatisk-slavoniska militärgränsen ett under
Ungern lydande kronland. Det skiljes i n. och
ö. af Drave och Donau från Ungern, i s. af
Sava från Militärgränsen och begränsas i v. af
Kroatien. Areal 9,638 qvkm. S. genomdrages från
v. till Ö. af Varasd-bergen, hvilkas högsta toppar
äro Papok (954 m.) och Brezovo-Polje (984 m.),
och hvilka i midten af landet som en krans omsluta
den vidsträckta Pozega-dalen. Med undantag af en i
ö. liggande isolerad berggrupp, Vrdnik l. Fruska gora
(537 m.), består S. af fruktbara kullar och vackra
slätter. Hufvudfloder äro Donau och Drave. Stora
kärrtrakter, vid Kologyvar, Palacza och andra ställen,
hafva bildats genom flodernas öfversvämningar. Varma
mineralkällor finnas vid Lippik, nära Pakracz och vid
Podborje. Klimatet är till följd af de många träsken
mildare, men äfven mindre sundt än i Kroatien. Landets
fruktbarhet är stor; dock är den produktiva jorden
ännu på långt när icke odlad; mer än 30 proc. upptages
af skog, ungefär lika mycket af åker och äng. Odling
af säd, i synnerhet majs och hvete, samt uppfödande af
hästar och svin äro hufvudnäringar. Frukt i öfverflöd
samt vin produceras i Pozegadalen. Bergen äro
rika på stenkol och marmor. Industrien inskränker
sig till silkesodling, glas- och sockerberedning
i mindre skala. Handeln består dels i export-
och dels i transitohandel. De större floderna
äro segelbara. Innevånarna, hvilka uppgå till
omkr. 378,000, äro, med undantag af ett mindre antal
tyskar, magyarer, judar och zigenare, sydslaver
och tala ett med kroatiskan närbeslägtadt serbiskt
tungomål. De äro i allmänhet vackra och af reslig
kroppsbyggnad. I afseende på religionen tillhöra de i
allmänhet den romersk- eller grekisk-katolska kyrkan;
den reformerta läran räknar några tusen anhängare. För
undervisningen sörjes genom folkskolor, teologiska
läroanstalter, i Diakovar (katolsk) och Pakracz
(grekisk), samt gymnasier i Essek och Pozega. –
S. styres af den kungliga landsregeringen i Agram
(se Kroatien, sp. 88) samt är i administrativt
hänseende indeladt i tre komitat, Pozega, Verovitica
och Syrmien, med hufvudorterna Pozega, Essek och
Vukovar. Hufvudstad: Essek.
Historia. S. utgjorde under romareväldet
en del af provinsen Pannonien och tillhörde
sedermera det bysantinska riket, hvarifrån det,
med undantag af Syrmien, lösgjorde sig under
folkvandringsperioden. Omkr. 797 besattes det af
slaver, men stod från och med 9:de årh:s början,
ehuru styrdt af en egen furste, i beroende af
frankerna. Kristnade omkr. 864 af de bysantinske
munkarna Cyrillus och Methodius, blefvo innevånarna i
10:de årh. kufvade af magyarerna, hvilka äfven satte
sig i besittning af det till grekiska kejsaredömet
hörande Syrmien. I de strider, som från 1442
oupphörligt utkämpades mellan turkarna och ungrarna,
blef S. flere gånger ödelagdt och 1524 eröfradt. Efter
freden 1562 bildade det ett af en pasja styrdt område,
tills det genom freden i Karlovicz (1699) förenades
med Österrike samt i och för gränsbevakningen erhöll
en helt och hållet militärisk författning. 1767–77
styrdes S. jämte Kroatien och Dalmatien under namn af
Illyrien af en för alla tre gemensam hofdeputation i
Wien, men bildade derefter ett särskildt konungarike,
från hvilket dock den s. k. Militärgränsen var
afskild. Efter 1814 betraktades å nyo S. och
Kroatien som tillhörande den ungerska kronan, men
med sjelfständig förvaltning och eget språk. Under
trycket af mot den magyariska nationaliteten fientliga
rörelser bildades 1849 det serbiska vojvodskapet,
i hvilket äfven ingingo de syrmiska områdena Ruma och
Illok, som likväl 1860 efter kronlandets upphäfvande
återförenades med S. Genom manifestet af 1873
»provinsialiserades» den kroatisk-slavoniska militärgränsen
och införlifvades 1881 med det öfriga, landet. Den
nuvarande komitatsindelningen daterar sig från 1886.
Slavoniska l. slavonska nyttjas stundom som
gemensamt namn på de i Slavonien och Militärgränsen
talade munarterna. Dessa hafva ännu icke utbildat
något skriftspråk och kunna alla betraktas som
dialekter af den egentliga serbiskan, sta-kavstina
(jfr Serbiska språket), hvarifrån blott syrmiskan,
i hörnet mellan Donau och Sava, i någon större grad
afviker. Ordet S. förekommer äfven (i enlighet med
det engelska uttrycket slavonic = »slavisk») som
namn dels på kyrkoslaviskan (sed. o.), dels på det
slaviska urspråket. H. A.
Sleidanus, Johannes, tysk historisk författare, född
1506 i Schleiden nära Köln, hette egentl. Johann
Philipson. Efter att någon tid hafva varit
sekreterare hos Frans I:s minister kardinal Du
Belloy och af denne användts i underhandlingar
med Tysklands protestanter, blef han utnämnd till
schmalkaldiska förbundets historieskrifvare och
1542 till professor i juridik i Strassburg. Han
erhöll äfven af de protestantiske furstarna flere
diplomatiska uppdrag. Död 1556. S:s förnämsta verk,
De statu religionis et reipublicae Carolo V Caesare
commentarii (1555; ny uppl. 1785–86), är lika
utmärkt för sitt noggranna och opartiska innehåll
som för sin vårdade stil. S. skref derjämte De quatuor
summis imperiis (1556), Summa doctrinae Platonis de
republica et de legibus (1548) m. fl. arbeten.
Sleksot, veter. Se Benmjukhet.
Slemfeber, äldre namn för gastrisk feber.
Slemfiskar Blenniidae, zool., familj tillhörande
ordn. taggfeniga fiskar (Acanthopterygii) inom
fiskklassen. Kroppen är långsträckt, slemmig,
naken eller täckt med små fjäll. En, två eller tre
ryggfenor intaga ryggens hela längd. Analfenan är
lång; bukfenorna, belägna framom bröstfenorna, äro
rudimentära eller saknas. Slemfiskarna äro kustfiskar,
hvilka lefva i både de tempererade och tropiska
hafven. Somliga hafva acklimatiserats i sött vatten.
L-e.
Slemhinna, Membrana mucosa, anat., kallas den
epitelbelagda bindväfs-hinna, som kläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
