Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärsnultra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på bark, blad o. d., lägger äggen under sig i ett
segt, hvitt ludd och förblir efter döden sittande
öfver dem såsom en skyddande sköld. Hos samtliga
slägten (Asptdiotus, Lecanium) utvecklas äggen utan
föregången befruktning. I olikhet med honorna och
i motsats till hvad som är förhållandet hos alla
öfriga Hemiptera, undergå hannarna en fullständig
förvandling, i det hanlarven, som är lik honlarven,
suger sig fast och växer liksom denne, men sedan
erhåller en kokong och förvandlar sig inom denna
till en hvilande puppa, ur hvilken slutligen den
bevingade hannen framkommer. De flesta sköldlössen
tillhöra varmare land, men ett stort antal har
med tropiska växter blifvit importeradt till
Sverige. Många anställa stor skada i våra drifhus,
andra hafva sedan gammalt haft framstående industriel
betydelse. Sålunda har en art, Coccus cacti (hannen
blodröd med mjölkhvita vingar, 1,5 mm. lång; honan
likaledes blodröd, men öfverdragen med hvitt puder,
äggformig, 2,2 mm.), länge användts till beredning af
karmin, karminlack och nästan alla purpurfärger. Denna
art, som varit känd sedan 1526, är ursprungligen
hemma i Mejico och lefver på Opuntia-arter, men har
derifrån blifvit öfverförd till andra trakter
(Guadeloupe, San Domingo, Kanariska öarna, Java,
Algeriet, Cadix). Den trifves ock i våra växthus. En
annan anmärkningsvärd art är C. manniparus (honan
elliptisk, vaxgul, med hvita ullhårsknippen,
2–4 mm. lång; hannen ännu ej känd), som lefver
i trakten af berget Sinai, på Tamarix mannifera,
och åstadkommer genom sitt styng framträdandet af
en i luften hastigt hårdnande, till smak och färg
honingsliknande manna, hvilken insamlas af beduinerna
och tjenar som föda. En tredje art, C. lacca,
lacca-lusen, gummilack-sköldlusen, lefver i Ostindien
på Ficus religiosa, F. indica och Butea frondosa
samt åstadkommer ett lackämne, som efter den olika
form, under hvilken det kommer i handeln, benämnes
sjellack, stocklack eller gummilacka. Till ett
närstående slägte hör kermes-sköldlusen, Lecanium
ilicis, hvars hona är klotrund, stor som en ärta
och till färgen blåaktig samt lefver i Sydeuropa
på grenarna af Quercus coccifera. Detta djur gifver
efter behandling med ättika en röd färg, med hvilken
greker och turkar färga sina hufvudbonader. Honorna
af slägtet Aspidiotus utmärka sig derigenom att de
betäcka sig med en äggformig, orörlig sköld, bildad
genom afsöndradt vax. De påträffas ofta i växthus,
på rosor, oleandrar, akacior, palmer m. fl. Jfr
Konsjonell. L-e.
Sköldmaneter, zool., detsamma som skifmaneter
(se d. o.).
Sköldpadd kallas det hornämne, som utgör
betäckningen på sköldpaddornas ryggsköld. (Se
Sköldpaddor.) Sköldpadden, som till färgen är gul
eller gulröd med svartbruna fläckar och strimmor,
vinner i värde ju tätare och mera genomskinlig,
ju färgstarkare och bättre tecknad den är. Den
låter klyfva sig och kan, upphettad, böjas eller
sammanpressas efter behag. Hårdare och mera spröd än
vanligt horn, fordrar den en försigtigare behandling,
men förarbetas liksom detta medelst sågning, filning
och polering samt användes till kammar, dosor,
solfjädrar, knifskaft m. m. Den bästa sköldpadden fås
af de ostindiska karettsköldpaddorna och exporteras
hufvudsakligen från Singapore. På grund af sitt höga
pris eftergöres den på kemisk väg af horn, gelatinblad
m. m. Genom betning med alkaliska blylösningar
åstadkommer man äfven på simplare sköldpadd vackrare
teckningar. Sköldpadden användes redan tidigt som
prydnadsmaterial i orienten och kom öfver Egypten
till Rom, der man värderade den särdeles högt.
Sköldpadda, Lat. testudo. 1. Befästningsk., ett tak
af bräder, som vid belägringar under gamla tiden
uppfördes öfver belägringsmaskinerna till skydd mot
de pilar, som afskötos från fästningens tinnar. –
2. Zool. Se följ. art. O. A. B.
Sköldpaddor, Chelonia 1. Testudinata, zool., ordning
tillhörande kräldjursklassen. Det byggnadsdrag,
hvilket utmärker sköldpaddorna framför öfriga
ryggradsdjur, är, att bålen är innesluten i ett slags
pansar. Detta pansar, eller skalet, består af två
delar eller sköldar, en ryggsköld och en buksköld,
hvilka å ömse sidor äro så förenade, att de framtill
och baktill lemna en öppning för hufvudet, benen
och svansen, hvilka delar hos de flesta arterna
kunna dragas mer eller mindre fullständigt inom
skalet. Ryggskölden är bildad af ett antal genom
suturer förenade plåtar, hvilka företrädesvis bildats
genom läderhudens förbening. De plåtar, hvilka ligga
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
