Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skatt. Skatterna skola vara sådana, att de träffa
dem, hvilka de äro afsedda att träffa, så att
öfvervältring icke eger rum, der sådan icke är
åsyftad, och icke förhindras, der den är åsyftad. Det
allmännas inkomst af beskattningen bör vara jämn och
ej förete större vexlingar från det ena året till
det andra, enär detta senare förhållande lätteligen
har till följd att de rikliga inkomsterna förleda
till onödiga utgifter, så att den under de mindre
goda åren uppstående bristen måste täckas genom
skuldsättning. Skatteväsendet bör vidare vara så
inrättadt, att skatteinkomsterna stiga i samma mån
som en normal stegring försiggår i det allmännas
behof, och att skatterna ega tillbörlig elasticitet,
så att inkomsterna af dem, i händelse af behof, kunna
utan stora olägenheter ökas eller minskas. Skatter,
som menligt inverka på näringslifvet, böra så
mycket som möjligt undvikas, och i allmänhet bör
beskattningen vara förenad med så ringa obehag för
de skattdragande som möjligt, särskildt med hänsyn
till skatteuppbörden. I samband dermed står den
fordran, att kostnaderna för skatteuppbörden böra vara
relativt ringa. Slutligen bör beskattningen så mycket
som möjligt skona nationalkapitalet. Ofvannämnda
fordringar kunna ej uppfyllas af ett skatteväsende,
som är grundadt på en enda skatteart, vare sig
denna är fysiokraternas grundskatt eller den
af vissa moderna författare förordade allmänna
inkomstskatten eller någon annan. Ty hvarje särskild
skatteart kan endast uppfylla några af dessa
fordringar. Konsumtionsskatterna äro i allmänhet
mycket inbringande, deras uppbörd är föga betungande
för de skattskyldige, och inkomsten af dem tillväxer
med folkmängden och välståndet. Deremot orsaka de
stora uppbördskostnader, äro lätta att undandraga
sig och orättvisa mot de mindre bemedlade, hvarjämte
beräknad öfvervältring icke alltid inträder. Dessutom
förete dessa skatter alltför stora vexlingar, sakna
tillbörlig elasticitet och kunna inverka hämmande på
näringarna. Inkomstskatten och förmögenhetsskatten
(i formel bem.) ega följande goda sidor: de äro
de jämförelsevis rättvisaste, gifva tämligen jämna
inkomster, ega ganska stor elasticitet, stiga i regeln
i samma mån som folkmängd och välstånd ökas, inverka
icke menligt på näringarna och äro förenade med ringa
uppbördskostnader. Deremot, då det ofta är svårt att
utröna inkomster och förmögenhet, särskildt i fråga
om de mera bemedlade bland de skattskyldige, medföra
dessa skatter den olägenheten att i synnerhet de mer
bemedlade kunna undandraga sig beskattning. Dessutom
blir uppbörden, om skatten, såsom vanligt är, erlägges
på en gång eller i ett fåtal poster, betungande
särskildt för de mindre bemedlade. Näringsskatter
gifva föga vexlande inkomster och kunna delvis endast
med svårighet undanhållas af de skattskyldige, men
äro orättvisa bland annat derför att de ej taga hänsyn
till de skattdragandes skulder, några bland dem äfven
derför att de mot lagstiftarens afsigt kunna
öfvervältras på andra, hvarjämte de sakna tillräcklig
elasticitet och delvis äro förenade med
ganska stora kostnader. Öfriga skattearter äro af
ännu ensidigare verkningar i förevarande afseende. –
På grund af detta förhållande är den vanliga
åsigten, att enda sättet för åstadkommande af ett
godt skatteväsende är att sammansätta detsamma af
ett flertal skattearter och vid bestämmande af den
ställning, som hvarje särskild skatteart bör få i
ett särskildt lands skatteväsende, taga hänsyn dels
till ofvan anförda fordringar, dels till de olika
skattearternas natur. Angående kommunalskatter se
Kommunalbeskattning. Se för öfrigt Beskattning,
Beskattningsrätt, Förmögenhetsskatt, Inkomstskatt,
Konsumtionsskatt, Stämpelafgift och Yrkesskatt. D. D.
Skatte, skattskyldig jord i egentlig mening, till
skilnad från frälse och krono. Jfr Jordnatur och
Kronoskatte.
Skattebonde, jordbrukare, som innehar skattejord. Jfr
Bonde, sp. 855.
Skattebref, förv., den skriftliga handling, hvarigenom
vid skatteköp köparen tillförsäkras skattemannarätt
till hemmanet. De äldre skattebrefven innehöllo i
allmänhet förpligtelse för köparen att till kronan
utgöra hemmanet åliggande räntor och utlagor samt,
i händelse vid jordrefning hemmanet pröfvades
kunna draga högre ränta än förut, skyldighet för
honom att utgöra den förhöjda räntan. Vid tiden för
indelningsverkets upprättande ändrades ordalagen
derhän, att kronan afhände sig kronohemmanet i fråga
»att njutas, brukas och behållas under skattemannabörd
och rätt till evärdelig ego, som lag förmår».
Kbg.
Skattefjäll, benämning på några i Sveriges nordligaste
landskap belägna områden, som äro upplåtna åt
lappbefolkningen. Jfr Lappar, sp. 776.
Skattefrälse, kamer., en jordnatur, som uppkom
i midten af 1600-talet, derigenom att kronan åt
medlemmar af frälseståndet afstod eganderätten till
räntan af skattehemman, hvilka räntor derför kallas
skattefrälseräntor. Skattefrälsehemman hafva
ursprungligen varit rena skattehemman, liksom
frälseskattehemmanen varit rena frälsehemman
(jfr Frälseskatte). I ändamål att
tillvinna egarna af de förra de lindringar i
grundskatt, hvilka i senare tider kommit annan
skattejord till del, beslutade statsmakterna 1885
att skattefrälseräntorna vid anfordran skola af
staten inlösas. I k. förordn. d. 11 Sept. 1885
lemnas föreskrifter huru härvid skall tillgå.
Kbg.
Skattehemman benämnes, till skilnad från krono-
och frälsehemman, hvarje hemman af skattenatur.
Skattehö-parm. Se Hö-åm.
Skattejern, kamer. Se Skatte- och osmundsjern.
Skatteköp, förv., det aftal, hvarigenom eganderätten
till kronojord öfvergår från kronan till enskild
person och den sålda kronojorden iklädes
skattenatur. Johan III sålde till allmogen
s. k. »bördsrätter», hvarmed visserligen följde
besittningsrätt till evärdliga tider af de sålda
kronohemmanen, men med vissa inskränkningar i
dispositionsrätten och under förbehåll af rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
