Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skalholt, bondgård på Island i Sönder amt, Arnäs
syssel, till 1796 säte för en af öns tvänne biskopar
och för en lärdomsskola.
Skalitz. 1. Kunglig fristad i ungerska komitatet
Neutra, vid gränsen mot Mähren. 5,115 innev. (1880),
mest slovaker. Ylleindustri. – 2. Stad
i böhmiska kretsen Neustadt, s. ö. om Prag,
vid Josephstadt–Liebaubanan och vid Aupa. 2,535
innev. (1880). Platsen är bekant genom den seger,
som preussarna under general von Steinmetz d. 28
Juni 1860 vunno derstädes öfver österrikarna under
ärkehertig Leopold.
Skalka, sjöv., täta lastluckor och nedgångar genom
att med smala lister påspika presenningar. Om
genom bristfällig skalkning lasten tager skada, är
befälhafvaren skyldig ersätta förlusten, hvarför han,
innan lasten lossas, begär s. k. »luckbesigtning».
R. N.
Skall, Skallbud, jagtv. Se Jagt och Skallgång,
sp. 1002.
Skallagrimsson. Se Egil Skallagrimsson.
Skalle. Se Hufvudskål.
Skalleblomma, svensk benämning på örtslägtet
Antirrhinum. Se Lejongap. O. T. S.
Skallergräs (Höskallra). Se Rhinanthus.
Skallerorm-slägtet, Crotalus, zool., tillhör familjen
Crotalidae, underordningen Viperina och ordningen
Ophidia (ormar) inom kräldjurens klass. Det mest
kännetecknande för detta slägte är den s. k. skallran,
med hvilken stjerten slutar. Denna bildning
består af tunna, hornartade, i hvarandra gripande
kapslar, hvilka vid djurets rörelser åstadkomma ett
rasslande ljud. Skallerormarna, som i flere arter
äro utbredda öfver Amerika, höra till de farligaste
giftormarna. Det kraftigaste läkemedlet anses stora
doser sprit vara. Skallerormarna lifnära sig af små
däggdjur, foglar och grodor. L-e.
Skallgång, jagtv., ett slags fordom bruklig jagt,
hvarunder »skallfolket» framryckte under högljudt
rop och larm (deraf namnet) för att derigenom lättare
drifva de kringvärfda djuren fram mot de utsatta näten
och spjutförarna eller de utställda skyttarna. Detta
jagtsätt är att anse såsom forntidens och äldre tiders
storjagt i Sverige och begagnades hufvudsakligen mot
varg och björn. Det fordrades vanligen stora anstalter
och stor mansstyrka, ehuru jagtbytet ofta bestod af
ett eller några få djur. För allmogen var det en ej
obetydande, om än oundviklig tunga. I flere afseenden
skilde det sig således från nutidens storjagter,
hvilka vanligen gälla matnyttigt villebråd och
anställas för nöjets skull, och hvarvid jagtbytet
oftast räknas i hundratal eller tusental. Jfr Jagt,
sp. 996 och 1002. J. W. L.
Skallingen, en obebodd landtunga i sydvestra
Nörrejylland, i Ribe amt, mellan Hjertingbukten och
Nordsjön samt genom Grådyb skild från Fanö. Den är
betäckt med flygsand och sandkullar.
Skallmeja, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad. Areal 1,371 har. 699 innev. (1889). Annex till
Synnerby. Skara stift, Domprosteriet.
Skallsjö, socken i Elfsborgs län, Vätle härad. Areal
8,279 har. 2,269 innev. (1889).
Annex till Stora Lundby, Göteborgs stift,
Domprosteriets Norra kontrakt.
Skalmeja (Fr. chalumeau, af Lat. calamus, rör),
urgammalt folkinstrument, liknande oboen, anses
förut hafva användts i svenska fältmusiken, men
kommit ur bruk efter Karl XII:s, död. Skalmeja
är äfven benämning på ett register i
klarinetten, på den melodiförande stämman i
säckpipan samt på ett äldre orgelregister.
A. L.
Skalp, den lösskurna och lösslitna hufvudsvålen
med hår. Skalpering eller skalptagning, som fordom
af Nord-Amerikas infödingar användes på sårade
eller dödade fiender, tillgick sålunda. Segraren
fattade tag i den besegrades s. k. skalplock,
den långa hårtofsen midt öfverhjessän, spände
derigenom hufvudsvålen, skar med knif eller yxa,
i ett eller flere snitt, kring hufvudet, genom den
spända svalen intill benet samt afryckte slutligen
svalen med ett raskt tag. Att döda en fiende, utan
att kunna taga hans skalp, minskade i indianernas
föreställning betydligt segerns värde. Skalpen var
det mest värderika segertecknet. Under färder och
krigståg bar segraren den torkade trofén vid sitt
bälte, och då han var hemma, hängde skalperna i
hans bostad eller utanför dennav på en påle. Att rädda
sin sårade eller dödade stamförvant från skalpering
af fienden var ea samvetssak, att återtaga hans skalp
en stor förtjenst. Skalperingen såsom krigisk bragd,
utöfvad af krigare på krigare, urartade småningom,
i det att alla, äfven qvinnor och barn, på detta, sätt
stympades. En väsentlig skuld i sådana ohyggligheter,
företrädesvis öfvade på hvita, hade engelsmän och
fransmän genom det under krigen i Nord-Amerika i senare
hälften af 1700-talet af dem praktiserade, barbariska
påfundet att gifva visst pris för skalper, tagna ur
den fientliga nationen, utan hänsyn till ålder eller
kön. De, som skalperats lefvande, beskrifva akten
såsom förfärligt smärtsam, och ytterst, sällan
har efter skalpering lifvet kunnat räddas.
G. v. D.
Skalpell (Lat. scalpellum, af scalpere, inskära),
ett slags knif, som begagnas vid kirurgiska
operationer.
Skalpera. Se Skalp.
Skalunda, socken i Skaraborgs län, Kållands,
härad. Areal 800 har. 364 innev. (1889). Annex till
Rackeby, Skara stift, Kållands kontrakt.
Skalvingar, zool. Se Elytron.
Skamandros, numera kallad Mendere, liten flod
på slätten vid Troja, upprinner på berget Ida och
faller ut i Hellesponten, vid Kumkalé, det forna
Achilleon. I förhållande till sin längd är S. mycket
djup och bred. Floden har blifvit berömd genom
Homeros’ Iliad, der dess namn ofta förekommer. I
forntiden hade den ett östligare lopp samt mottog
då de båda bifloderna Thymbrios och Simeios. För
sin gula färg kallades den äfven Xanthos, den gula.
Skamfila, sjöv., genom gnidning nöta l. slita
någonting. Vid fartygets rörelser uppstår ständig
skamfilning å tåg m. m., som ligga emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
