Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan Ostindiska kompaniets tid, men å större engelska
handelsfartyg finnas fortfarande kadetter under
namn af »midshipmen». Jfr Kadett och Sjökrigsskolan.
R. N.
Sjökapten, sjöv., egentligen befälhafvare å ett
handelsfartyg; dock är till denna titel berättigad
äfven den, som aflagt sjökaptensexamen vid någon af
rikets navigationsskolor. För behörighet att föra
fartyg i vidsträcktare fart fordras att innehafva
»befälhafvare-bref», såvidt icke personen är eller
varit svensk sjöofficer och uppnått 21 års ålder, i
hvilket fall han eger samma behörighet som sådant bref
medför. Jfr Kapten. R. N.
Sjökaptens-societeten i Stockholm leder sina anor
tillbaka ända till år 1732, då en s. k. »skepparlåda»
inrättades. Den 15 Juni 1773 stadfäste K. M:t
»reglor» för »Skepparesocieteten», såsom sällskapet
då kallades. Utom sammankomster för nytta och nöje
hade sällskapet till ändamål att utdela understöd åt
sjömäns enkor och barn samt begrafningshjelp efter
aflidne medlemmar. Genom donationer har fonden, som
medlemmarna sammanskjutit, småningom ökats. Enligt de
nyaste stadgarna, af d. 23 Febr. 1884, har sällskapet,
som numera bär namnet Sjökaptenssocieteten, till
ändamål att upptaga, diskutera och besvara frågor,
som röra sjöfarten, utdela pensioner åt ledamöter
af viss ålder samt understöd åt ledamöter, deras
enkor och oförsörjda barn, som deraf äro i behof,
samt begrafningshjelp. Pensionernas storlek är 100
kr. och utdelas vid fyllda 55 lefnadsår. Sällskapet
utdelar dessutom 100 kr. årligen till Stockholms
enkhus och 75 dito till Stockholms gubbhus. För att
vinna inträde i sällskapet måste man bl. a. vara
borgare i Stockholm. L. H.
Sjökartekontoret. Se Sjökarteverket.
Sjökarteverket. I äldsta tider funnos inga
sjökort, utan de sjöfarande sökte sin väg fram efter
stjernornas gång och medelst lödningar, när de närmade
sig kusterna. Småningom insåg man dock behofvet såväl
af sjökartor som af en särskild lotspersonal. Första
steget härtill i Sverige gjordes af Gustaf I, då
han d. 10 Mars 1535 åt Anders Bertilsson anslog
ett särskildt hemman, Öja, mot skyldighet för
honom och hans efterkommande att »styra och ledsaga
Konungens och kronans skepp och farkoster, såsom ock
allt caufferdi, när behof deraf gjordes». Lotsarna,
som småningom ökades, hade skyldighet att känna och
utpricka farlederna, men något egentligt sjökort utkom
ej förr än 1645, uppgjordt af amiralitetskaptenen
Johan Månsson, hvilken omkr. 1634 blef förordnad
till ålderstyrman, eller hvad man nu skulle kalla
lotsdirektör. Denne Månsson, som hade i uppdrag
att undersöka Sveriges kuster och beskrifva dess
inlopp, utgaf 1644 en s. k. sjömärkesbok, som jämte
den dertill hörande kartan blef vida berömd i såväl
in- som utlandet samt öfversatt till flere främmande
språk. 1748 blef denna bok i bearbetad form och under
namnet »Johan Månssons upplifwade aska» utgifven af
kaptenen Jonas Hahn. Nya sjökort öfver olika delar
af Östersjön, Belten och Skagerak utgåfvos 1694
af Gädda och 1737 af Strömcrona, men voro mera
enskilda företag. 1756 beslöto rikets ständer,
att svenska kusternas afmätning skulle blifva en
offentlig angelägenhet. Sjömätningarna ställdes
först under Amiralitets-kollegiets öfverinseende,
men 1772 utnämndes amiral Nordenankar att tillse
dessa arbetens skyndsammare bedrifvande. 1798
öfvertogs sjökarteutgifningen på entreprenad af
dåv. kaptenen G. af Klint, som äfven skulle få
uppbära inkomsterna för kartornas försäljning. Då
sjökarteväsendet derigenom blef af mera privat natur,
beslöt K. M:t 1808 att en sjömätningskår skulle
uppsättas. Instruktion för densamma utfärdades
d. 24 Febr. 1809. Kåren skulle samla och ordna ett
sjökartearkiv, förrätta mätningar och lödningar,
författa beskrifningar öfver skärgården, förvara
instrument m. m. Den förenades med lotsverket,
så att dess chef tillika var lotsdirektör och
kårens kaptener lotsdistriktschefer. Kåren delades
i tvänne afdelningar: sjömätningskontoret
och lotskontoret. Den upplöstes 1824, men
sjökartearkivet med lotsdirektören såsom chef
skulle fortfara och ställdes under Förvaltningens
af sjöärendena inseende. Emellertid hade det så
att säga enskilda kartverkets utgifning fortgått
under ledning först af G. af Klint och efter
hans död, 1840, af hans son kaptenen E. G. af
Klint. Efter den senares död, 1846, öfvertog kronan
eganderätten till kartverket och dess tillbehör mot
en summa af 54,000 kr. Detta kartverk förenades
nu med sjökartearkivet, och genom kungl. bref af
d. 27 Juni 1849 förordnades att sistnämnda arkiv
derefter skulle benämnas Sjökartekontoret och lyda
under en särskild chef. K. M:ts instruktion för
Sjökartekontoret utfärdades d. 21 Juli 1854. År 1871
förändrades namnet till Sjökarteverket, hvarjämte
nytt reglemente utfärdades d. 21 Dec. s. å. Verket,
som har sin egen chef, lyder omedelbart under
chefen för Sjöförsvarsdepartementet. Utom de på
stat vid Sjökarteverket tjenstgörande officerarna
kunna tillfälligtvis, när behofvet sådant kräfver,
kommenderas sjöofficerare eller, i brist på lämpliga
sådana, engageras enskilda personer. Sjömätningen
utföres under sommarmånaderna och kartläggningen
hufvudsakligen under vintern. Sjökarteverket
har sedan 1872 sin egen byggnad å Skeppsholmen i
Stockholm, i hvilken så väl kartornas uppritande
som deras gravering och tryckning verkställes. Utom
sjökort utarbetar och utgifver Sjökarteverket
segelbeskrifningar öfver Sveriges kuster,
hamnar och farleder. En del kartor äro icke
offentliga. Dessa s. k. »hemliga militärspecialer» få
icke försäljas och icke utlånas annat än mot qvitto
och för militära ändamål. – De vid Sjökarteverket
kommenderade officerarna få i allmänhet något högre
löneförmåner än öfriga sjöofficerare inom samma grad.
L. H.
Sjökast, sjöv., den del af ett fartygs last eller
tillhörigheter, som kastas öfver bord, för att
lätta fartyget i sjönöd eller när det förföljes af
fiender. Med några få undantag, hvilka i sjölagen
omförmälas, ersättas deraf vållade förluster i
gemensamt haveri. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
