Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silkesodling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan mer än 2,600 år f. Kr. upptäckte
silkesmaskens stora ekonomiska betydelse. Silkesodlingen
gynnades sedan af regeringarna, hvilka påbjödo, att
hvarje jordinnehafvare skulle plantera ett visst antal
mulbärsträd, hvadan silkesodlingen blifvit en verklig
folkindustri i »det himmelska riket», der den årliga
silkesskörden nu uppskattas till omkr. 9,500,000
kg. Det uppgifves, att silkesodlingen infördes till
Japan först omkr. 300 år f. Kr. Emellertid frambringas
nu i detta örike mer än 3,500,000 kg. silke. Från
Kina kom silkesodlingen till Indien, hvarifrån
sidentyg fördes redan af fenicierna till Rom, der
det såldes till oerhördt höga pris. Det ser ut, som
om de silkesodlande landen på den tiden icke ville
tillåta andra land att försöka denna odling. Endast i
smyg, genom att dölja silkesmaskäggen i sina ihåliga
krumstafvar, lyckades det två munkar från Indien att
år 555 e. Kr. föra sådana ägg till Konstantinopel
såsom en gåfva till kejsaren Justinianus. Silkesodling
börjades nu i Grekland och Syrien, och derifrån
fördes denna odling genom korsriddarna till Italien,
men blef först omkr. 1423 känd i Toscana och norra
Italien. Sannolikt år 1495 kom silkesmasken till
Frankrike genom Guypape de S:t Auban. De franske
konungarna sökte sedan uppmuntra till silkesodling,
hvilken under Ludvig XIV genom Colberts åtgörande
gjorde stora framsteg. Italien och Frankrike täfla
ännu i dag om främsta platsen i sidenindustrien. Om
man ock å ena sidan måste medgifva, att de franska
sidentygerna (från Lyon) väl äro att anse såsom
de förnämsta bland alla, är det å den andra ett
kändt sakförhållande, att Italien (Lombardiet)
näst Japan lemnar den största mängden råsilke,
uppskattad 1885 till nära 2,500,000 kg., hvaremot
Frankrikes silkesproduktion anslås till endast 535,000
kg. Silkesodling idkas äfven inom österrikiska väldet,
förnämligast i Ungern och Dalmatien, med en årlig
produktion af omkr. 168,000 kg. Äfven i södra delen af
Ryssland är silkesodlingen utbredd, och i europeiska
Turkiet skördas omkr. 100,000 kg. årligen. Det lilla
Grekland lemnar i årligt medeltal omkr. 20,000 kg.,
och frän Spanien erhållas 56,000 kg. I Mindre Asien
och Transkaukasien produceras ungefär 430,000 kg.,
i Persien 400,000 kg. och i Indien 423,000 kg. i
medeltal årligen. I England och Amerika hafva försök
gjorts med silkesodling, liksom i Preussen, men utan
egentlig framgång. Detta är ock i det hela händelsen
med den svenska silkesodlingen. Den förste, som
införde denna industri till Sverige, var M. Triewald,
en af Vetenskapsakademiens stiftare. Triewald
införskref 1736 från Lybeck 20 hvita mulbärsträd,
hvilka gingo väl till, hvarför han följande år tog
in ytterligare 60 hvita och 12 svarta mulbärsträd, af
hvilka endast 5 dogo ut. Från Pommern, Frankrike och
Spanien skaffade han fjärilsägg, hvilka han kläckte,
och af de lyckligen uppfödda maskarna erhöll han
silkeshylsor af fullgod beskaffenhet, hvilkas silke
upphärflades med apparater från Languedoc. Modfälld
deraf att de ogynsamma vårarna 1741 och 1742 ödelade
hans mulbärsplanteringar, blef han af Linné uppmuntrad
att göra nya försök och fäste dessutom genom
afhandlingar allmänhetens uppmärksamhet på nyttan
af silkesodlingens införande. Efter Triewalds
död, 1747, tog dåv. kronprinsessan, sedermera
drottning Lovisa Ulrika, silkesodlingen under sitt
skydd och lät under eget öfverinseende anlägga en
mulbärsplantering vid Drottningholm. 1753 kunde
hon för Vetenskapsakademien framlägga ett der
frambragt silke, hvaraf hon erhållit ett »lod för
hvarje hundrade af maskar». Hattpartiet, som då
var rådande, uppmuntrade silkesodlingen i hög grad,
dels genom kontanta belöningar (»10 daler s. m. för
hvarje skålpund råsilke och 2 daler s. m. för hvarje
skålpund florettsilke»), dels genom en 1755 präglad
medalj till belöning åt nitiska silkesodlare,
dels ock genom ett årligt anslag af 500 daler
silfvermynt till mulbärsplanteringar. Sådana
funnos nu genom professor Liedbecks nit i Skåne
på flere ställen samt anlades äfven vid Karlskrona,
Kalmar, Alingsås, Göteborg och Norrköping, ja ända
upp vid Skellefteå och i Finland. Men så kom 1765
mösspartiet till väldet. Alla anslag drogos in,
ja det bestämdes ett vite af 1,000 daler s. m.,
om någon skulle understå sig att begära förnyelse
af anslaget till plantagefonden i Åbo. I Skåne
funnos nämnda år omkr. 150,000 mulbärsträd. Fem år
derefter voro de flesta förstörda och undanröjda. Det
dröjde ock till år 1824, innan det å nyo blef tal
om silkesodling i Sverige. En fru Charlotta Östberg
hade sysslat med denna odling för nöjes skull, men
ansåg, att densamma äfven kunde blifva ett inbringande
näringsfång. Nämnda år utgaf hon en kort uppsats »Om
odling af mullbärsträd och silkesmaskar i Sverige»,
hvilken 1831 efterföljdes af en något utförligare
»Vägledning för dem, som vilja odla mullbärsträd
och uppföda silkesmaskar». År 1830 d. 4 Mars inbjöd
fru Östberg till ett sammanträde 9 personer, bland
dem J. Berzelius och Sven Nilsson. Resultatet
af sammankomsten blef ett Sällskap för inhemsk
silkesodling, under beskydd af kronprinsessan
Josefina. Subskriptionsafgifter för 10 år å
tillsammans 400 rdr bko (600 kr.) samt årsafgifter
å tillsammans 1,750 rdr bko (2,625 kr.) satte
sällskapet i stånd att anlägga mulbärsplanteringar,
anskaffa silkesmaskägg och nödiga redskap för
silkets upphasplande o. s. v. Sällskapet erhöll af
allmänna medel 1836 ett årligt anslag för 3 år af
600 rdr. Första silkesskörden (1832) lemnade 576
kokonger, hvilka gåfvo 6 1/2 lod (86,3 gr.) silke,
motsvarande 10 3/4 lod (142,8 gr.) silke af 1,000
maskar. 1839 uppföddes 26,000 maskar och erhöllos
90 skålp. (38,25 kg.) silkeshylsor, som gåfvo nära
8 skålp. (3,4 kg.) silke. Under första decenniet
hade i landet blifvit utplanterade 50,000 plantor af
hvita mulbärsträdet. Sällskapets verksamhet fortgick,
fortfarande understödd af allmänna medel, mulbärsträd
utdelades i tusental årligen, och plantager af
sådana anlades vid Bellevue, Haga, Gripsholm,
Borgholm, Visby, Visingsö och Omberg samt hos många
enskilda personer, bl. a. hos en herr J. A. Rossing
vid Göteborg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
