Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Signalbref ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigtuna, liksom man på grund af det nuvarande namnet
låtit Hagbard och Signys kärlekssaga spela i denna
nejd. Den förste, kände egaren var öfversten,
frih. Åke Rålamb, som byggde Försigtuna till
sätesgård i slutet af 1600-talet. Under en tidrymd
af 170 år har godset gått i handel ej mindre än 18
gånger. Det eges f. n. af aflidne majoren frih. Hans
Henrik von Essens arfvingar.
Signore [sinjåre], herre, plur. signori, och signora,
fru, fröken, plur. signore, de vanliga tilltalsorden
i italienskan.
Signorelli [sinjå-], Luca, italiensk målare af
den toskansk-umbriska skolan, f. i Cortona 1441
(enl. Vasari), lärde sig anatomi och perspektiv
af Piero degli Franceschi, men rönte för öfrigt
inflytande af de florentinske mästarna, som lade
hufvudvigt på ett noggrant studium af den nakna
menniskokroppen. I sistnämnda hänseende äfvensom
i förmågan af en mäktigt verkande dramatisk
framställning blef S. ungrenaissancens ypperste
mästare, en värdig föregångare till Michelangelo. Men
derjämte utmärkte han sig för ädelt allvar i
uppfattningen, mycken uppfinningsförmåga och storartad
anordning samt äfven, ehuru färgen aldrig var hans
starka sida, för en kraftigt brunaktig ton, som var
för honom egendomlig. Af hans arbeten märkas först
stafflibilder och altarverk. Ett par af de äldsta
befinna sig i Brera (Milano), nämligen Flagellatio
(Kristus gisslas) och en Madonna med barnet,
bägge hörande till hans äldsta kända målningar
och påminnande om läraren Piero. I Florens utförde
han för Lorenzo de’ Medici Pan bland herdarne (i
Berlin), komponerad som en altarbild, utan egentligt
sammanhang mellan figurerna (ett tecken på tidigare
datum), men mästerligt i modelleringen af de nakna
kroppsformerna. Till hans florentiska tid hör för
öfrigt en del odaterade bilder, såsom en Madonna och
en Helig familj af utmärkt komposition (i Uffizi),
Maria med Josef och S. Katarina (i Pal. Pitti)
samt ett mästerligt porträtt af en man i röd mössa
(i Pal. Torrigiani). Sedan kallades han från den
ena staden till den andra i mellersta Italien och
efterlemnade öfverallt arbeten: i Perugias dôme en
storartad altarbild, Tronande madonna (med Johannes
Döparen och tre andra helgon, 1484); i Volterra
Bebådelsen och Tronande madonna (med sex helgon,
1491); i Città di Castello S. Sebastian; i Siena två
flygelbilder till ett altare med grupper af helgon
(omkr. 1498, nu i Berlins museum); samt i Cortona två
framställningar af Kristus som lik (från början af
1500-talet), en Madonna, med treenigheten i höjden
och ett par kyrkofäder vid sina fötter (nu i Florens’
akademi), samt Nattvarden (1512), i hvilken målning
han lät Kristus skrida fram bland de knäböjande
lärjungarna och meddela dem brödet. Under hans sista
lefnadsår visade hans stränghet i uppfattningen
och hans hårda färg, att tidsutvecklingen ilat
förbi honom. – Ännu större betydelse hade S. som
freskomålare, då han såsom sådan kunde göra sina
förnämsta egenskaper, mästerlig teckning och
komposition, hufvudsakligen gällande. Hans första
arbete i denna art voro målningarna i sakristian i
Loretos madonnakyrka (1480): storartade bilder af
apostlar, evangelister och kyrkofäder såsom vittnen
till Tomas’ otrohet och Paulus’ omvändelse, allt
omgifvet af fin renaissancedekoration. I färg och
utförande, komposition och perspektiv anses detta
verk höra till S:s bästa. Kort derefter (1482–83)
målade S. en af freskerna i Sixtinska kapellet:
Moses’ sista dagar, enligt det fastställda programmet
skildrade medelst flere inom samma ram hopförda
handlingsmoment. 1497–98 målade han, i korsgången till
klostret Monte Oliveto, åtta Scener ur S. Benedictus’
lif samt, i Pandolfo Petruccis palats i Siena en
följd af väggmålningar med antika ämnen, nu befintliga
delvis i Sienas galleri, delvis i England. Omedelbart
derpå kallades han till Orvieto och utförde der i
domkyrkans madonnakapell sitt största mästerverk
1499–1504. Fra Giovanni da Fiesole hade kring
midten af 1400-talet börjat att måla hvalfvet
(Kristus som verldsdomare med änglar och profeter);
S. tillade i de återstående hvalffälten Maria med
apostlarna, Yttersta domens änglar med marterredskap
och basuner, martyrer och patriarker, allt storartade
figurer. Men dertill kommo i de nedanför hvalfvet
liggande sex stora väggfälten en cykel, framställande
De yttersta tingen, hvilken cykel utmärker sig för
utomordentlig kraft och dramatiskt lif samt för
en outtömlig rikedom på nya motiv i skildringen
af den nakna menniskokroppen. Flere enskildheter
(Charon i båten och en skön qvinna, som på ryggen
af en afgrundsande störtar ned i helvetesgapet)
försmådde Michelangelo ej att upptaga i sin »Yttersta
dom». I en af bilderna, Antikrists predikan, der
mästaren ställt sig sjelf och Fiesole i förgrunden
såsom åskådare, nådde ungrenaissancens energiska
sträfvan efter allsidig kännedom om menniskokroppens
form sin höjdpunkt. Sedan Michelangelo och Rafael
börjat ett nytt skede inom konstens historia, drog
S. sig tillbaka till Cortona. Han dog derstädes
1523, ärad af sina medborgare och trogen sin egen
riktning till lifvets slut. Som person skildras han
såsom högst älskvärd och finbildad. Han hade flere
medhjelpare och efterföljare, men var för egendomlig
för att kunna bilda en skola. Jfr Burkhardt, »Der
Cicerone», och Woermann »Geschichte der malerei».
C. R. N.
Signy, Nord. mytol. 1. En dotter af danske konungen
Halfdan och gift med Sävil jarl; omtalas i Rolf Krakes
saga. – 2. Dotter af konung Sigar. Se Hagbard och
Signy. – 3. Dotter af Valsung och syster till Sigmund,
med hvilken hon aflade sonen Sinfjätle. Hon tvangs
att äkta konung Sigger, och då denne genom svek dödat
hennes fader och alla hennes bröder, utom Sigmund,
rufvade hon på hämd. Med tillhjelp af Sigmund och
Sinfjätle lyckades hon utföra sin plan; Sigger blef
öfverfallen och innebränd; men, sedan hämden var
utkräfd, följde Signy sin make frivilligt i döden. –
Namnet Signy är i yngre skrifter vanligen förkortadt
till Signe. Th. W.
Sigonius, Carlo, italiensk humanist, född 1523 i
Modena, intog 1552 lärostolen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
