- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1027-1028

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Signalbref ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förrättningar i kasern eller läger. I fält användes
på kortare afstånd signalering med flaggor, lyktor
eller stora trianglar och Morses telegrafalfabet,
hvarvid punkter och streck betecknas genom olika
ställning af det föremål, hvarmed signalering
sker. På längre afstånd begagnas ljussignaler,
i synnerhet raketer och elektriskt ljus
(se Krigstelegraf). – Inom sjöväsendet har man
dagsignalering, mistsignalering, semafor-signalering
och natt-signalering, de tre sistnämnda äfven kallade
telegrafering. Till dagsignalering användas tre- och
fyrkantiga flaggor, af hvilka den förstnämnda sorten
kallas standert, en vimpel (inom örlogsflottan),
väfkulor, koner m. m. Hvar och en af dessa flaggor
benämnes med en bokstaf; för att skilja dem från
nationalflaggorna kallas de med ett gemensamt namn
»signaler». Det »internationella signalsystemets»
flaggor utgöras af: 1 klufven standert B, 4 standertar
C, D, F, G och 13 fyrkantiga flaggor H, J, K, L,
M, N, P, R, B, S, T, V, W
samt »signalsystemets
igenkänningstecken», en standert med röda och hvita
vertikala strimmor; den sistnämnda hissas under
nationalflaggan och tjenar äfven under signaleringen
såsom »svarsstandert» för att beteckna, att den
observerade signalen är förstådd. Af en hissad
signal kan man redan af flaggornas antal och den
öfversta flaggans form (och namn) erhålla en antydan
om signalens betydelse. En signal med 2 flaggor,
den klufna standerten (B) öfverst, betyder
uppmärksamhets-s., en standert öfverst kompass-s.,
en fyrkantig flagga öfverst fara o. nöds.; signal
med 3 flaggor, en af flaggorna F, G l. H öfverst,
betyder latitud, longitud, observationer, tid,
månad, datum, vind l. väderlek; 4 flaggor, klufna
standerten
(B) öfverst, geografiska s., standerten
C, D
l. F öfverst, stafningstabellen samt ord
och satser, standerten G öfverst, distinktions-s.
för örlogsfartyg, en fyrkantig flagga öfverst,
distinktions-s. för handelsfartyg. I de förenade
rikenas flottor användas (ehuru med olika betydelse)
samma signalflaggor, tillökade med två standertar X
och Y, en vimpel Ä, hvarjämte »igenkänningssignalen»
användes som Ö; signalen S användes i detta system
som svarssignal. Derjämte finnes en hvit standert med
rödt kryss (gudstjenst-standerten), som betyder att
gudstjenst hålles ombord, så länge den är hissad. Alla
signaler från och till örlogsfartyg införas i en
s. k. signaljournal. På längre afstånd, då färgerna ej
kunna urskiljas, begagnas signaltecken, hvilkas färger
äro likgiltiga, enär man endast fäster afseende vid
flaggornas form och placering. Till dessa signaler,
som få namn af afståndssignaler, användas tre tecken:
väfkula, flagga och standert, hvilka kunna bilda 18
olika sammanställningar, motsvarande de förutnämnda 18
signalbokstäfverna. Kulan är afståndssignaleringens
kännetecken och svarssignal. Till båtsignaler eller
vid signalering på närmare håll, då signalflaggor
ej finnas att tillgå, kunna, i enlighet med
afståndssystemet, användas i st. f. flagga en näsduk
l. fyrkantigt tygstycke, i st. f. kula en hatt,
rundt paket l. pyts, i st. f. standert en tygremsa
l. trästycke med större längd än bredd.
Semaforsignaler göras i enlighet med grunderna
för »afståndssignaleringen» (se Semafor). Om
mistsignaler se Mistsignalapparater. Nattsignaler
gjordes förr genom gruppering af lanternor
på olika vertikala afstånd från hvarandra, men
numera användas inom örlogsmarinerna apparater,
genom hvilka man åstadkommer ljusglimtar af
kortare l. längre varaktighet, hvilka, i enlighet
med telegrafspråkets regler, angifva de 18
signalbokstäfverna (jfr Nattsignal). Se vidare
Ljudsignal, Nödsignal, Signalbref och Stormsignaler.
C. O. N.         R. N.

Siflnalbref (jfr Signal), sjöv., tryckt
föreskrift, som angifver såväl reglerna och
systemet för signalering som de olika signalernas
utseende och betydelse. Signalerna beteckna
dels hela meningar, dels skilda stafvelser eller
ord. Hvarje örlogsmarin har sitt eget signalsystem
och signalbref. Handelsmarinerna hafva deremot i
allmänhet förenat sig om ett gemensamt signalsystem
och ett gemensamt signalbref, den internationella
signalboken, hvilken tillkom på Englands initiativ
samt första gången utgafs 1855 för detta land i
förening med Frankrike. Sedan hafva följande land
förenat sig om densamma: Belgien, Brasilien, Danmark,
Grekland, Italien, Nederländerna, Nord-Amerikas
förenta stater, Norge, Portugal, Ryssland, Spanien,
Sverige, Tyskland, Österrike-Ungarn. Hvarje land
har sin internationella signalbok (»signal-code»),
på sitt eget språk. Den svenska utgafs senast
1886. Örlogsflottornas signalsystem såväl som deras,
signalböcker få icke offentliggöras. Till hvarje
fartygschef utlemnas ett signalbref, för hvilket han
personligen står i ansvar. Skulle ett krig utbryta,
så ändras för säkerhets skull signalernas betydelse.
L. H.

Signalement l. signalemang (jfr Signal), noggrant
angifvande af de tecken, hvarpå en person (t. ex. en
brottsling) kan igenkännas. – Signalera, underrätta
genom tecken.

Signal-kod, signal-code. Se Signalbref.

Signal-lanterna, sjöv. Se Lanterna.

Signalman, sjöv., en på örlogsfartyg för
signalering och flaggans skötande särskildt
afsedd man, som tillika är ansvarig för utkiks
hållande. Signalmän på svenska örlogsfartyg skola
äfven kunna sköta den rörliga minmaterielen ombord
R. N.

Signatur (Lat. signatura, af signare, beteckna),
beteckning; påskrift (t. ex. på apoteksflaskor),
namnteckning; författaremärke, bestående af
en namnförkortning, namninitialer e. d.; musikt.,
generalbasens siffror och tecken. Jfr Signera.

Signatär (Fr. signataire), undertecknare af ett
fördrag o. d. – Signatärmakter, gemensam benämning
på de stater, hvilka undertecknat ett statsrättsligt
fördrag.

Signe. Se Hagbard och Signy.

Signera, teckna, beteckna, underteckna (i synnerhet
underteckna med »signatur»). Jfr Signatur.

Signeri (af verbet signa, T. segnen, Fornhögt.
sëganôn, egentl. »göra korstecken», sedan: medelst
tecken besvärja, af Lat. signum, tecken) l.
besvärjelse kallas användning af vissa kraftord,
trollformler och vidskepliga bruk dels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free