Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigfrid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid somliga tillfällen har man iakttagit en radie af
åtminstone 12 m. Bihangen hade en stor förmåga att
bana sig väg genom jordlagren, och de genomborrade
äfven andra växtdelar. Slägtet, som på sina ställen i
väsentlig mån bidragit till stenkolslagrens uppkomst,
hade en vidsträckt utbredning öfver norra
halfklotet och fanns under samma tid äfven i södra Afrika.
A. G. N.
Sigillbrosk, anat., ett af formen hemtadt
namn på struphufvudets ringbrosk. Se Larynx.
G. v. D.
Sigillum confessionis, Lat. Se Biktens insegel.
Sigilterland. Se Saterland.
Sigismund (P. Zymunt), konungar af Polen.
1. S. I, yngste son af Kasimir IV och Elisabet af Böhmen och
Ungern, född d. 1 Jan. 1467, valdes 1506. efter
sin broder Alexanders död, till konung i Polen,
sedan han redan förut utsetts till storfurste af
Litaven. Kort efter sin tronbestigning råkade han
i krig med Ryssland, hvars tsar, Vasilij Ivanovitj,
1507 inföll i Litaven, der han understöddes af ett
oafhängighetsparti, ledt af bojaren Glinski. Med
ett afbrott (1508–12) fortgick kriget under
vexlande lycka till 1514, då ryssarna togo det
vigtiga Smolensk. Ehuru S. s. å. tillfogade dem ett
nederlag vid Orsza, måste han i freden 1522 afträda
Smolensk. Han kämpade äfven mot tatarerna och slöt
1533 ett fördrag med turkarna, i hvilket dessa
erkände Polens suveränitet öfver Moldau och dess
rättighet till fri skeppsfart på Svarta hafvet. 1526
införlifvade S. under Polens krona landets sista
sjelfständiga hertigdöme. Masovien, hvars fursteslägt
utdött på manssidan. Trots ständiga krig, till hvilka
kom ett uppror af adeln (1538), främjade han kraftigt
andlig och materiel odling i Polen, som under hans
regering i detta hänseende egde sin glansperiod. Han
lät bl. a. utgifva en på hvitryska affattad lagbok
för Litaven (1529). Reformationen, hvilken, tolererad
af konungen, vann stort insteg icke blott i städerna,
utan äfven hos adeln, mötte ett häftigt motstånd från
det katolska presterskapet, understödt af konungens
andra gemål, den intriganta och maktlystna Bona
Sforza, dotter till hertig Giovanni Galeazzo Sforza i
Milano. S. var första gången gift med Barbara Zápolya,
syster till Johan Zápolya. Han efterlemnade en enda
son, sedermera Sigismund II August, samt tvänne
döttrar, Anna, gift med Stefan Báthory, och Katarina,
gift med Johan III. Han dog d. 1 April 1548.
2. S. II August, den förres son i andra giftet, föddes
d. 1 Aug. 1520, valdes till faderns efterträdare
redan 1529, i faderns lifstid, och förde styrelsen i
Litaven från 1544. Vid tiden för sin tronbestigning
(1548) låg S. i häftig strid med sin moder och den
polska adeln, hvilka ogillade hans giftermål med
Barbara Radziwill, en litavisk ädlings dotter, och
derför ville förvägra honom kronan. Men sedan hans
gemål aflidit, efter några få månaders äktenskap,
återställdes lugnet. Under S:s regering blef striden
mellan katoliker och
protestanter allt häftigare, i synnerhet som de senare
vunno i utbredning och under en tid tycktes vara nära
att för sig vinna konungen sjelf, som genom särskilda
fördrag gaf de preussiska städerna en viss frihet i
religionsutöfning. Genom att vid Svärdsriddareordens
upplösning (1561) tillvälla sig Kurland och
Livland råkade S. i strid med ryssarna, som eröfrade
furstendömet Polotsk, och svenskarna, som inträngde
i Livland. Hans syster Katarina Jagellonicas giftermål
med den svenske hertig Johan förbättrade tills vidare
icke rikets ställning till Sverige. Under S:s regering
uppnådde likväl Polen höjdpunkten af sin makt. Genom
unionen i Lublin (1569) åstadkoms en fast förening
mellan Polen och Litaven. Rikets område sträckte sig
från Östersjön till Svarta hafvet och från Oder till
Don. Äfven för literatur och vetenskap visade S. ett
varmt intresse. I sitt enskilda lif hängaf han sig
åt utsväfningar. Död d. 7 Juli 1572. Han var förmäld
med 1) Elisabet af Österrike, 2) Barbara Radziwill
och 3) Katarina, enkehertiginna af Mantua, syster
till Elisabet af Österrike, men han efterlemnade inga
barn. Med honom utslocknade det jagelloniska huset,
hvarefter Polens förfall inbröt.
3. S. III, äfven konung i Sverige. Se följ. art.
Sigismund, konung i Sverige och Polen, var son
af Johan III och Katarina Jagellonica, en syster
till den polske konungen Sigismund II August. Han
föddes d. 20 Juni 1566 på Gripsholms slott, der
hans föräldrar då höllos i fängsligt förvar. Genom
faderns uppstigande på svenska tronen 1569 vardt
S. närmaste arfvinge till svenska kronan och
blef derefter hertig af Vestergötland. Uppfödd
i förhoppning äfven om en polsk krona, hade han
genom uppfostran af sin strängt katolska moder
och de henne beherskande jesuiterna (särskildt
jesuiten Varsevitz) blifvit en blind anhängare
af den katolska kyrkan. År 1586 blef genom Stefan
Báthorys död den polska tronen ledig. Understödd af
sin fader, hvilken torde hafva fruktat, att den ryske
tsaren skulle kunna komma i besittning af polska
kronan, uppträdde S. som kandidat till densamma och
lyckades i Aug. 1587 blifva vald genom sin mosters,
enkedrottning Annas, åtgöranden samt det kraftiga
uppträdandet af polske storkanslern Johan Zamoisky
(denne ville näml. förebygga valet af motkandidaten
ärkehertig Maximilian såsom tillhörande habsburgska
huset) i förening med ett från svensk sida afgifvet
tvetydigt löfte om Estlands afträdande. I Dec. 1587
kröntes S., oaktadt löftet om Estland ej blifvit
uppfyldt, en sak, som jämte konungens tystlåtna och
föga tillgängliga väsende bidrog att redan snart
alstra en viss misstämning hos hans store anhängare
Zamoisky. Sigismunds missbelåtenhet med förhållandena
i Polen – hans personlighet hade väckt föga sympatier
– i förening med konung Johans saknad och gäckade
förhoppning om hjelp från Polen mot Ryssland ledde
till en plan, att S. skulle afstå sin krona till
ärkehertig Ernst (Maximilians broder). Sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
