Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sevenoaks - Severianer - Severien - Sewerin Przerowa - Severn. 1. Flod i England - Severn. 2. Flod i brittiska Nord-Amerika - Severus, romerska kejsare. 1. Lucius Septimius S. - Severus, romerska kejsare. 2. Marcus Aurelius Alexander S. - Severus, Sulpicius - Sévigné, Marie de Rabutin Chantal - Sevilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närheten ligger det gamla slottet Knole Park.
Severianer, en kristen sekt. Se Ftartolatrer.
Severien, fordom ett under Polen lydande hertigdöme,
motsvarande delar af nuv. ryska guvernementen
Tjernigov och Poltava.
Sewerin Przerowa, psevdonym för författaren
K. Jarochowski.
Severn. 1. (Lat. Sabrina). Flod i England, näst
Thames den mest betydande, rinner upp på Plinlimmon i
walesiska grefskapet Montgomery, passerar i nordöstlig
riktning Newtown och Welshpool samt flyter åt s. ö.,
s. och s. v. i en halfcirkel genom Shropshire,
Worcestershire och Gloucestershire. Efter att hafva
upptagit nedre Avon får S. formen af en hafsvik
och mynnar genom Bristolkanalen ut i Atlantiska
oceanen. Vigtigaste tillflöden äro: från h. Teme och
Wye, från v. Vyrnwy, Stour och de båda Avon. Med
en längd af 329 km. är floden segelbar för mindre
båtar på en sträcka af 275 km. och för stora fartyg
85 km. Genom flere kanaler förbunden med Thames,
Trent, Humber och Mersey, bildar den en ytterst
vigtig kommunikationsled. Dess tillgång på lax
är betydlig. Dalgången är vacker och fruktbar. –
2. Flod i britiska Nord-Amerika, rinner upp ur
Favourable lake, på vattenskilnaden mellan Winnipeg
och Hudsonbai, samt faller ut i den senare, 480
km. från sin källsjö.
Severus, romerska kejsare. 1. Lucius Septimius S.,
född 146 i Leptis Magna i Afrika, blef konsul 185 och
sedermera legat öfver de pannoniska legionerna samt
utropades af dem, efter kejsar Pertinax’ mord, 193
till kejsare. Sedan han vunnit senatens erkännande
och besegrat sina medtäflare, Pescennius Niger
vid Kyzikos 194 och Clodius Albinus vid Lugdunum
(Lyon) 197, företog han ett fälttåg emot partnerna,
eröfrade Ktesifon, Selevkeia och Babylon samt firade
vid sin återkomst till Rom 203 en triumf, till
hvars åminnelse Severus’ båge uppfördes. Med kraft
och skicklighet, ehuru stundom äfven med grymhet,
upprätthöll han rikets anseende och ifrade särskildt
för riksväsendets och förvaltningens ordnande. Med
sina söner Caracalla och Septimius Geta samt sin
gemål Julia Domna stadd på ett segerrikt fälttåg
i Britannien, der han mot pikternas anfall lät
uppföra den s. k. Severus’ mur, mellan floden Tyne
och Solwayfjorden, dog han 211 i Eboracum (York). –
2. Marcus Aurelius Alexander S. Se Alexander Severus.
Severus, Sulpicius, kyrkohistorisk författare, född i
Aqvitauien omkr. 363, var först advokat, men drog sig
omkr. 393 tillbaka till ett kloster nära Béziers. Död
omkr. 425. S. utmärker sig för historisk uppfattning
och vårdad stil, hvarför han blifvit kallad »den
kristne Sallustius». Utom sitt förnämsta arbete,
Historia sacra, en kronologisk framställning af Gamla
testamentet och kyrkans historia till år 403, skref
han en legendarisk biografi öfver biskop Martin af
Tours. Hans skrifter hafva utgifvits af tysken Halm
(1866; bd I af »Corpus scriptorum ecclesiasticorum
latinorum») m. fl.
Sévigné [-vinje], Marie de Rabutin Chantal,
markisinna de S., fransk skriftställarinna, berömd
sombrefförfattarinna, härstammade från en gammal
burgundisk adelsfamilj och föddes 1626 i Paris. Vid
sju års ålder fader- och moderlös, anförtroddes
hon åt en onkel, abbé de Coulanges, som gaf henne
en utmärkt uppfostran och 1644 gifte henne med en
markis de S. Äktenskapet var olyckligt, då markisen
försummade sin maka för kärleksförbindelser, af
hvilka en invecklade honom i en duell, der han stupade
1651. I detta äktenskap föddes en son och en dotter,
Marguerite, hvilken senare af modern omfattades med en
afgudisk ömhet, som varade till lifvets slut. Genom
en samling bref, som beslagtogs bland N. Fouquets
kärleksbref, när denne ställdes inför rätta, blef
m:me de S. oskyldigt misstänkt att höra till antalet
af hans beundrarinnor, och det är vid denna tid hon
genom sina skildringar från denne statsmans process
grundlägger sitt rykte för älskvärdhet och snille. Med
dotterns giftermål 1669 med grefve de Grignan,
guvernör i Provence, och den nödtvungna skilsmässan
från henne börjar en mångårig brefvexling, som utgör
liksom en fortlöpande krönika öfver tidens märkligaste
händelser. M:me de S. tecknade der icke blott sig
sjelf, utan äfven samtidens intressantaste personer
och händelser och lemnade sålunda ett värdefullt
sedeskildrande, historiskt och biografiskt material
för tidens och hennes eget bedömande. Dessa bref
öfverflödade af qvickhet och lekande sjelfsvåld
i förening med den finaste smak och det sundaste
omdöme. Den nyaste upplagan utgafs af Regnier,
Mesnard m. fl. 1862–67, i 14 band. M:me de S.,
som tillbragte sina sista år mestadels hos sin son,
dog 1696 i kopporna. Hennes rykte kan sägas befinna
sig i ständigt stigande. Hon har skildrats i många
biografier, bland hvilka som de sista må nämnas
de korta, men förträffliga lefnadsteckningarna af
Miss Thackeray (1881) och Gaston Boissier (1888).
H-n L.
Sevilla [-vi’lja]. 1. Provins i spanska landskapet
Andalusien. Den gränsar i s. till Malaga och
Cadiz, i v. till Huelva, i n. till Badajoz och
i ö. till Cordova. Areal 14,063 qvkm. 543,944
innev. (1887). Landet är i n. genomdraget af Sierra
Morenas förgreningar, men i s. slätt och bördigt. Den
vigtigaste floden är Guadalquivir, med bifloderna
Guadaira och Guadalimar. Vin, olja, sydfrukter, tobak
och chokolad exporteras. Siden, ylle, läder, papper
och lervaror tillverkas. Riklig tillgång på koppar,
silfver, jern, kol och salt. – 2. Hufvudstad i nämnda
provins, på en mycket fruktbar och väl odlad slätt,
vid Guadalquivir. 143,182 innev. (1887). Staden omgafs
fordom af en i morisk stil uppförd, med 66 torn och
15 portar försedd mur, af hvilken nu endast ruiner
qvarstå. De flesta husen, i allmänhet ej mer än två
våningar höga, äro uppförda i morisk stil med platta
tak och med alla eller de flesta fönstren åt den
ofta marmorbelagda gården samt prydda af balkonger,
små torn etc. Den inre delen af staden bildar en
labyrint af krokiga och trånga gator, men är väl
byggd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
