Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serrano y Dominguez, Francisco, hertig af La Torre - Serratula - Serre fine - Sertorius, Quintus - Serubabel, äfven Sesbazar - Serum, blodvatten - Servais, Adrien François - Servera - Server Pasja - Servet, Michel (Miguel Serveto) - Servil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
munkordnar upplöstes, jesuiterna drefvos i
landsflykt. Från d. 15 Juni 1869 till d. 2 Jan. 1871
var S. Spaniens regent. Under konung Amadeos
korta regering var han två gånger konseljpresident
(Jan.–Juli 1871 och Juni 1872). I Jan. 1874 ställdes
han som president i spetsen för den republikanska
regeringen. Han bekämpade med stor kraft och tapperhet
karlistupproret. Men då general Martinez Campos, i
spetsen för sina trupper, d. 29 Dec. 1874 i Murviedro
proklamerade Alfons XII till konung af Spanien, kunde
S. icke kufva detta militäruppror; han måste lemna
Spanien och tog sin tillflykt till Frankrike. Efter
någon tid återvände han till Spanien och blef
sedermera president för senaten. Under de sista åren
af sitt lif var han åter en af det liberala partiets
ledare. En kort tid (1883–84) var han ambassadör i
Paris. Hans sista lefnadsdagar fördystrades af svåra
kroppslidanden. Han afled i Madrid d. 26 Nov. 1885.
E. W.
Serratula, bot. Se Ängsskära.
Serre fine [sär fin], Fr., liten fjäderklämmare af
stål. Sådana begagnas inom kirurgien vid tillslutning
af sår.
Sertorius, Quintus, romersk fältherre, född 121
f. Kr. i Nursia i Sabinerlandet, utmärkte sig i
kriget med cimbrer och teutoner (105–101) samt
i bundsförvandtskriget (90). Anhängare af Marius,
bekämpade han Sulla i Italien 83 f. Kr. och begaf sig
82 efter folkpartiets nederlag till Spanien. Efter att
hafva irrat landsflyktig på Afrikas kust upprättade
han på lusitanernas uppmaning en här af flyktingar
och infödda, med hvilken han tillfogade de af senaten
sände fältherrarna betydande nederlag. I afsigt att
grunda ett slags romersk republik i Spanien inrättade
han der en senat af 300 medlemmar, men blef redan
72 f. Kr. mördad af en af sina egne befälhafvare,
Perpenna.
Serubabel, äfven Sesbazar, af Davids hus, återförde
jämte öfverstepresten Josua de förste judarna
från Babylon till Jerusalem (536 f. Kr.). Som den
persiske konungens ståthållare arbetade han för
sitt folks upprättelse. Under honom fullbordades
tempelbyggnaden i Jerusalem (515 f. Kr.).
Serum, blodvatten, fysiol., den vattenlika, svagt
gulaktiga beståndsdelen af blodet, i hvilken
fibrinet under lifstiden är löst och i hvilken
blodkropparna simma. Då blodet, uttaget ur en åder,
löpnar samman (koagulerar), stelnar fibrinet och
håller blodkropparna likasom suspenderade. Från den
sålunda bildade »blodkakan» afskiljes serum eller
blodvattnet, som ännu innehåller ägghviteämnen i löst
form, hvilka ämnen genom upphettning till öfver + 60°
stelna (koagulera). En serumliknande, fibrinhaltig
(»serös») vätska afsöndras å insidan af lungsäckarna,
bukhinnan, hjertsäcken o. s. v. Under normala
förhållanden är denna afsöndring obetydlig, dock
tillräcklig att hålla säckarnas insida glatt och
slipprig; men genom inflammation ökas afsöndringen till
hvad som i dagligt tal kallas »vatten i lungsäcken»,
»vatten i hjertsäcken» eller »utgjutning» i nämnda
organ, hvilken utgjutning genom fibrin-utfällningar
kan bilda sammanväxningar (»adherenser») mellan säckarnas
väggar eller ock öfvergå i varbildning och medföra
fara för lifvet. O. T. S.
Servais [-vä], Adrien François, belgisk
violoncellvirtuos, en af de förnämste i nyare
tid, född 1807 i Hall nära Bruxelles, gjorde flere
konserttournéer, bl. a. till Skandinavien, och blef
derefter, 1848, professor vid konservatoriet i
nämnda stad. Död 1866. S. var äfven kompositör.
Servera (Fr. servir, Lat. servire, tjena), vara
till tjenst med, lägga för, hälla i, bära omkring
(om mat och dryck); ställa i ordning ett bord till
en måltid. – Servera en kanon, göra honom färdig till
skjutning.
Server Pasja, turkisk statsman (födelseår
okändt)r tjenstgjorde först som chargé d’affaires i
Ryssland, som utrikesministeriets generalsekreterare
och medlem af flere politiska kommissioner samt
var Konstantinopels mär 1868–70, under hvilken
tid han genom betydande reformer förvärfvade sig
hedersnamnet »Stambuls Haussmann». 1871 utnämndes
han till utrikesminister och ådagalade på denna
post stor skicklighet. Sedan han beklädt ämbetena
som generalguvernör i Herzegovina och president i
senaten, återinträdde han som utrikesminister 1877,
men afgick följande år, på grund af en konflikt med
engelska kabinettet, och öfvertog i stället kort
derefter justitieminister-portföljen.
Servet [serve], Michel (Miguel Serveto), fransk-spansk
teolog, född 1511 i Tudela i Navarra, studerade
juridik och teologi i Toulouse samt kom 1530 i Karl
V:s följe till Basel, der han med Occolampadius
samtalade om teologiska frågor och särskildt om
treenighetsläran. 1531 utgaf han i Hagenau en skrift
De trinitatis erroribus, i hvilken han, i stället
för en treenig, lärde en i trenne »dispositioner»
uppträdande, odelbar gud. Förföljd för sina åsigter,
begaf han sig till Paris, samt studerade derstädes
medicin och matematik under namn af Michel de
Villeneuve. I Lyon utgaf han år 1535 en förträfflig
upplaga af Ptolemaios, höll derefter föreläsningar i
Paris, der han 1538 förvärfvade medicine doktorsgrad,
och offentliggjorde sin då högt värderade afhandling
om syruper och deras användning i medicinen, men
måste på grund af sina an- angrepp mot samtidens
läkekonst lemna hufvudstaden. 1540–53 vistades han i
Vienne, på inbjudning af ärkebiskop Paulmier. Under
denna period brefvexlade han med Calvin och lät
1553 i Vienne trycka sitt vigtigaste arbete, ett
teosofiskt verk, Christianismi restitutio. Trots
sträng anonymitet blef författaren röjd och fängslad
i nämnda stad. Han lyckades visserligen fly, men
greps å nyo i Genève och blef af rådet derstädes,
på Calvins ihärdiga yrkande, dömd som förnekare
af Kristi gudom. Ståndaktigt fasthållande vid sin
lära, brändes han d. 27 Okt. 1553. Se H. Tollin,
»Das lehrsystem Servets» (3 bd, 1876–78).
Servil (Lat. servilis, af servus, träl), slafsinnad,
krypande ödmjuk, vare sig af räddhåga eller
egennytta. – Servilism, slafviskhet, kryperi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
