Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ségur. 2. Louis Philippe, grefve de Ségur-d'Aguesseau - Ségur. 3. Joseph Alexandre, vicomte de S. - Ségur. 4. Paul Philippe, grefve de S. - Segura - Segura, Sierra de - Sehested - Sehested. 1. Steen S. - Sehested. 2. Kristen Thomæsen S. - Sehested. 3. Hannibal S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ludvig XI:s död) och en samling intressanta Mémoires
ou souvenirs et anecdotes (1825–26), hans yppersta
verk. Död 1830. Hans Oeuvres utkommo 1824–30.
3. Joseph Alexandre, vicomte de S., fransk
författare, den förres broder, född 1756, blef
1788 »maréchal de camp». Under skräckregeringen
förlorade han frihet och förmögenhet samt dog
i Bagnères 1805. Utom till en mängd lustspel och
lyriska dikter var S. författare till Correspondance
secrète de Ninon de l’Enclos (1790), romanen
La femme jalouse (1791) och Les femmes, leur
condition et leur influence dans l’ordre sociale
(1803; ny uppl. 1835). En samling Oeuvres diverses
utkom 1819.
4. Paul Philippe, grefve de S., fransk
militär och historisk författare, den förres brorson
(son af S. 2), född 1780, kämpade under Moreau i
Bajern och under Macdonald i Schweiz samt upptogs
1802 i förste konsulns generalstab och användes
derefter i åtskilliga vigtiga värf, t. ex. som
underhandlare med Mack om kapitulationen i Ulm.
Under polska fälttåget 1807 föll han i rysk
fångenskap och skickades till Sibirien, men frigafs
s. å. 1808 utmärkte han sig i Spanien, der han
avancerade till öfverste för ett husarregemente,
och 1812 var han som brigadgeneral i Napoleons följe,
under tåget till Ryssland. Efter kejsarens störtande
fick S. befälet öfver det af det gamla gardets
qvarlefvor bildade kavalleriet; men då han
under de hundra dagarna lät sig af Napoleon användas
som generalstabschef, blef han efter restaurationen
aflägsnad ur tjensten. Han skref sedan sin berömda
Histoire de Napoléon et de la grande armée 1812
(1824; 16:de uppl. 1852), som utmärker sig genom ett
förträffligt framställningssätt, men anses mindre god
från militärisk synpunkt. Vidare utgaf han:
Histoire de Russie et de Pierre le grand
(1829) och Histoire de Charles VIII (1834–42), en
fortsättning af faderns fransk-historiska verk.
1830 invaldes han i Franska akademien. Död först
1873, i Paris. Bland hans efterlemnade manuskript
hafva utgifvits: Histoire et mémoires, période 1789
à 1848 (8 bd, 1873). Se Taillandier, »Le général
Philippe de Ségur» (1875).
Segura, flod i östra Spanien, uppkommer genom förening
af två källfloder, af hvilka den norra upprinner på
östra sluttningen af Sierra Segura i prov. Jaen,
den södra på norra sluttningen af Sierra Seca i
nordöstra hörnet af prov. Granada; de förena sig i
närheten af La Graya i prov. Albacete. S. flyter
sedan under många slingringar i hufvudsakligen
östlig riktning genom prov. Murcia och Alicante
samt faller ut i Medelhafvet. Den upptager från
höger bifloderna Sangonera (från Sierra de Maria),
Caravaca och Quipar, från venster Mundo (från Sierra
de Alcaraz). S. har ofta genom öfversvämningar
förhärjat de kringliggande fruktbara slätterna. Längd
omkr. 240 km.
Segura, Sierra de, bergskedja i Spanien, sammanhänger
i s. med bergsknuten Sagra i provinsen Granada och i
n. med Sierra d’Alcaraz i provinsen Albacete. Dess
högsta topp är Cerro de Yelmo (1,807 m.). Sierran
är bevuxen med granskog och hufvudsakligen bildad af kalksten
från jura- och triasperioderna.
Sehested, by i den sydligaste delen af Slesvig, 13
km. n. ö. om Rendsborg. Der kämpade den danska hären
på sitt återtåg från Lybeck i Dec. 1813 tappert mot
den engelsk-hannoverske generalen Wallmoden, kastade
honom tillbaka öfver Eider och banade sig väg till
Rendsborg. E. Ebg.
Sehested, gammal dansk (egentl. slesvigsk)
adelsätt. – 1. Steen S., f. 1553, dansk riksmarsk
1610, medverkade till Kalmars intagande 1611 och dog
s. å. – 2. Kristen Thomaesen S., dansk statsman,
född 1580, blef 1625 riksråd, 1630 rikskansler
och 1640 konungens kansler, hvilken befattning han
bibehöll till sin död, 1657. Som kansler ledde han
landets utrikes ärenden och slöt 1645 tillika med
Ulfeld freden vid Brömsebro. S. var en varm vän af
vetenskaperna och deras idkare. – 3. Hannibal S.,
dansk statsman och fältherre, den föregåendes kusin,
född 1609 på Ösel, reste från 1630 flere år utrikes
och sändes 1636 i diplomatiska ärenden till Wismar,
till Axel Oxenstierna. Han ledsagade derefter som
hofmästare Kristian IV:s son grefve Valdemar på
dennes utrikes resa och blef vid sin hemkomst 1640
riksråd, men sändes s. å. till Spanien, der han
slöt en handelstraktat, och 1641 till Nederländerna,
der han likaledes åvägabragte ett fördrag. 1642 blef
S. ståthållare i Norge och gifte sig med Kristian
IV:s dotter Kristiane (f. 1626, d. 1670). Han styrde
Norge med stor duglighet och sjelfständighet,
visade mycken ifver för näringarnas och bergverkens
utveckling samt ordnade förvaltningen på ett bättre
sätt. Likaså ledde han 1643–45 landets försvar med
kraft och insigt och gjorde flere infall i Sverige,
hvarför kriget fick namnet »Hannibalsfejden». Efter
freden återtog S. sina arbeten för Norges inre
utveckling, ordnade skatteväsendet och införde
postväsende, men förstod också att skaffa sig
mycket betydande egendomar (omkring en sextondel
af Norges jordagods) och tyckes hafva styrt mycket
egenmäktigt. S. blef derför inkallad 1651 till
herredagen, och man affordrade honom räkenskap
för hans förvaltning under och efter kriget; han
utgaf då en utförlig försvarsskrift; men då han
märkte riksrådets fientliga stämning, uppgaf han
alla försök till försvar, nedlade sina ämbeten och
afstod alla sina norska gods till konungen. S. for nu
till Nederländerna och Frankrike, sökte förgäfves
återvinna konung Fredrik III:s ynnest, genom
främmande furstars mellankomst, och återvände ej
hem förrän sommaren 1658. Vid sin återkomst föll
han i svenskarnas händer och hölls fången i Karl
X Gustafs läger, men förblef sitt fädernesland
trogen och förstod att gagna det till och med i
sin fångenskap. Under fredsunderhandlingarna 1660
åstadkom han en uppgörelse mellan de svenska och de
danska sändebuden omedelbart, med förbigående af de
båda egennyttiga medlande makterna. Han kom derigenom
i gunst hos Fredrik III, afslöt med Sverige traktaten
om Bornholms återgifvande samt var under riksdagen i
Köpenhamn 1660 en af konungens förtrolige rådgifvare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
