Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scudéry ... - Sedantia l. Sedativa - Sedativsalt - Sedel, banksedel - Sedelag - Sedelbank - Sedelstock - Sedelutgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nå den belgiska gränsen. Men då den som general
äldre Wimpffen med krigsministerns förordnande gjorde
anspråk på kommandot, måste D. träda tillbaka, och
den tillämnade rörelsen utbyttes mot ett försök i
riktning åt Carignan. Under tiden hade preussarnas
5:te och 11:te kårer vid Donchéry, v. om S., öfvergått
Maas och afskurit vägen till Mézières, hvarjämte den
från Givonne framryckande afdelningen besatt höjderna
intill Floing. Vid denna punkt förenades derefter de
båda preussiska flyglarna, och fransmännen drefvos,
trots ett förtvifladt motstånd, ned i den djupa
dalen, der de voro prisgifna åt det preussiska
artilleriets mördande eld. Kl. 4 e. m. voro alla
utgångar stängda, och de slagne störtade i massa
till fästningen, som inom kort utsattes för ett
häftigt bornbardement. Redan samma afton inleddes
underhandlingar, hvarjämte en general till konung
Vilhelm öfverbragte kejsar Napoleons värja. Om den
sistnämndes närvaro hade preussarna under striden
icke varit medvetna. Den 2 Sept. undertecknades
kapitulationen, hvarigenom 83,000 man (icke stridbara
inberäknade) blefvo fångna och staden med dess
krigsförråd kom i fiendens händer. Slagets vigtigaste
följder voro, att kejsaredömet störtades och att vägen
till Paris derefter låg preussarna fri. I striden
stupade eller sårades 17,000 och tillfångatogos
21,000 fransmän. Preussarnas förlust uppgick till
omkr. 9,000 man.
Sedantia l. Sedativa (Lat., af sedare, stilla,
lugna), med., rogifvande medel.
Sedativsalt (af Lat. sedativus, rogifvande), benämning
på borsyra. P. T. C.
Sedel, banksedel, är namnet på ett af en bank
utfärdadt fordringsbevis, stäldt på innehafvaren
och lydande å en viss rund summa, hvilken banken
förpligtar sig att vid anfordran omedelbarligen
utbetala. Banksedeln har utvecklat sig ur
depositionsbevisen. Detta slags anvisningar började
efter hand att ställas på innehafvaren, och på det
sättet uppkom banksedeln. Banksedlarna få icke
förvexlas med penningar; de äro endast surrogat
för penningar. Särskildt få de ej förvexlas med ett
specielt slag af penningar, nämligen pappersmynt. Den
väsentliga skilnaden mellan penningar och banksedlar
består deri att penningarna icke allenast äro
omsättningsmedel, utan äfven tjena som värdemätare,
medan deremot banksedlarna endast tjena som
omsättningsmedel. Banksedlar och pappersmynt skilja
sig från hvarandra särskildt i följande afseenden:
banksedeln skall af banken inlösas hvilken stund
som hälst till det åsatta namnvärdet, pappersmyntet
är utställaren deremot icke skyldig att inlösa;
pappersmyntet har tvångskurs, hvilket banksedeln i
regeln icke har; banksedlarna utskickas vanligen af
bankerna såsom lån, papperspenningarna deremot såsom
betalning till statens fordringsegare, och till
följd deraf strömma dessa båda omsättningsmedel
äfven tillbaka till utställarna på olika sätt:
banksedlarna för att infria de erhållna banklånen,
papperspenningarna såsom skattebetalningar e. d. till
staten.
Banksedeln står öfriga på kredit grundade
omsättningsmedel (vexlar, checks o. s. v.) mycket
nära. Till skilnad från dem öfverensstämma emellertid
banksedlar, som åtnjuta allmänt förtroende, med
papperspenningar deruti att de hafva frigörande
kraft, d. v. s. att en person, som användt dylika
banksedlar vid en betalning, dermed också är fri från
sin skuld, under det att den som betalar med en
check eller anvisning, blir fri från sin förbindelse,
först sedan anvisningens äkthet och giltighet
blifvit konstaterad. (Jfr Bank, Check, Deposition,
Kredit, Pappersmynt, Penningar och Sedelutgifning.)
D. B.
Sedelag. Se Lag 1 o. 4.
Sedelbank. Se Bank, sp. 1521.
Sedelstock, beloppet af en banks utelöpande sedlar
eller anvisningar. Jfr Sedel och Sedelutgifning.
Sedelutgifning. Frågan om vilkoren och grunderna
för utgifning af banksedlar utgör, såväl i teorien
som i praktiken, det förnämsta tvisteämnet inom det
moderna bankväsendet. I en hufvudpunkt är man dock
skäligen ense, nämligen i fråga om det privat- och
nationalekonomiska gagnet under samhällets nuvarande
organisation af att utgifva banksedlar. Derigenom
erhålles ett omsättningsmedel för stora och medelstora
betalningar, hvilket är vida beqvämare än det
klingande myntet, och som sparar en mängd arbete och
kostnad (billigare transport, minskad slitning af de
ädla metallerna o. s. v.). Vidare blir en del kapital,
som annars skulle ligga bundet i det klingande myntet,
på detta sätt disponibelt för andra ändamål. Och till
båda dessa fördelar kommer en tredje ännu vigtigare,
nämligen den att sedelutgifningen är den enda af alla
kreditinrättningar, som kan riktigt anpassa sig efter
det vexlande behofvet af kredit och kreditmedel.
Den första stora tvistefrågan på sedelutgifningens
område gäller enbank- eller mångbanksystem,
d. v. s. huruvida sedelutgifningen bör centraliseras
hos en enda bank eller icke. Med denna fråga
sammanhänger på det närmaste frågan huruvida
sedelutgifningen bör vara ett statsmonopol eller
icke. Se härom närmare under art. Bank.
En annan och icke mindre vigtig tvistefråga är
den, som rör de utgifna sedlarnas betäckning. Med
afseende härpå förordas och tillämpas de mest
skiljaktiga system. Man har sagt, att full trygghet
för sedelinnehafvarna kan vinnas endast derigenom
att hela den utgifna sedelstocken betäckes medelst
metallisk valuta och att detta betäckningssätt derför
skulle vara det enda, riktiga. Erfarenheten visar
emellertid, att alla de utgifna sedlarna aldrig
på en gång återvända till banken, hvadan full
metallisk betäckning är öfverflödig. De förnämsta
auktoriteterna på detta område anse derför också,
att sedelbetäckningen endast till en del bör bestå af
metallisk valuta och i öfrigt af säkra fordringar
med kort förfallotid, särskildt diskonterade
vexlar. En dylik förening af metallisk valuta och
andra betäckningsmedel i lämplig proportion (hvilken
bestämmes af förhållandena i hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
