Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwerin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med samma energi åt studier, företrädesvis
historiska. Resultatet af dessa studier och de med
anledning deraf gjorda betraktelserna framlade han
i ett häfte Skrifter i uppfostran och allmän cultur
(1805) samt i Grundlinier för staternas historia
(2 bd, 1811–13). Vid samma tid visade han sitt
intresse för den nya skolan i vår vitterhet genom att
insända bidrag, poetiska öfversättningar och literära
granskningar, till fosforisternas kalendrar. Det
var dock först med sin riksdagsmannaverksamhet,
som S. blef en verkligt framstående personlighet. I
den öfvertygelsen att parlamentariska förhandlingar,
sådana som i England förehades, mellan konungens
rådgifvare och folkets representanter vore nyttiga
såväl för folkets frihet som för konungen sjelf,
samlade han vid 1815 års riksdag omkring sig några
lika tänkande yngre män, bland dem K. H. Anckarsvärd
och G. Hierta, samt blef derigenom grundläggaren
af en ordnad opposition på riddarhuset. Vid samma
riksdag blef han ordförande i ett särskildt utskott,
som hade att behandla frågan om »förlägenheten i den
allmänna rörelsen», och afgaf derom till utskottets
protokoll ett »gigantiskt votum», som ock blef
utskottest betänkande (särskildt tryckt under titeln
Om förlägenheten i allmänna rörelsen, orsakerna
dertill och botemedlen deremot, 1815). Missnöjd med
de kraftlösa åtgärder, som vidtogos med anledning
af detta betänkande, beslöt S. att draga sig
tillbaka från det offentliga lifvet och egnade sig
i stället åt musik, ehuru han ej hade gehör. Men
nästa år öfvergaf han fiolen och notböckerna, för
att tillsammans med Askelöf och Livijn deltaga i
utgifningen af en tidskrift, »Läsning till utbredande
af medborger-gerliga kunskaper». På grund af hans
nit blef allmänheten vunnen för detta företag, som
likväl snart afstannade, sedan S. med tredje häftet
»för sin del upphörde» med fortsättningen. S. utgaf
i stället en liten på sitt område förträfflig bok,
Bidrag till kännedom af fäderneslandet (1817),
hvari han lemnade en historisk öfversigt af
svenska varuprisens och kursens förändringar, samt
infann sig åter vid 1817 års riksdag och blef då
ordförande i bevillningsutskottet. S. var i ovanlig
grad skickad till politisk ledare. »Utrustad med
en imponerande gestalt och en stark, välljudande
stämma, egde han i hög grad förmågan att i sitt tal
inlägga denna öfvertygande kraft, denna moraliska
öfverlägsenhet, som icke undgår att vinna beundrare
och anhängare». Med 1823 års riksdag upphörde han
dock att vara oppositionens ledande personlighet,
alltför aristokratisk för att kunna följa den
demokratiska strömningen inom denna opposition. Vald
till ordförande i riksbanken, egnade han sig för
öfrigt derefter nästan uteslutande åt arbete på
en myntreglering; det var också han, som uppgjorde
planen till och i hufvudsaklig mån genomdref 1830 års
myntrealisation. »Hans åsigter voro alltid genialiska,
men ej sällan ensidiga, hans blick ljus och skarp, men
stundom sned. Han talade med eld, med strömmande fart,
med lyckliga val af uttryck; kraft och tankestyrka
voro hufvudegenskaperna i hans tal som i hans
skrifter, men han
skydde dock ej skämtet och inflätade då och då en
poetisk blomma eller en retorisk prydnad, när dessa
otvunget infunno sig». Bland hans skrifter, utom de
nämnda, märkas: Författningar rörande bancoverket i
sammandrag och med anmärkningar .... ifrån riksdagen
år 1825 till riksdagen år 1828 (1828), Om riksdagar i
allmänhet och några nästa riksdag förekommande mål
(s. å.) och Handlingar angående silfverköp till
realisationens verkställande (1831).
4. Schwerin, Hans Hugold von, friherre, geograf, född
d. 17 Sept. 1853 på Skarhults sätesgård i Malmöhus
län, blef 1871 student i Lund, antogs 1879 till
e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket, der han
som sådan qvarstod till 1887, samt promoverades 1884
till filos. doktor och kallades s. å. till docent
i geografi och statskunskap. Professuren i dessa
ämnen förestod han vårterminen 1885 och höstterminen
1888. Vid de geografiska kongresserna i Venezia 1881,
i Toulouse 1884 och i Paris 1889 representerade han
Svenska sällskapet för antropologi och geografi. På
uppdrag af nämnda sällskap och af utrikesdepartementet
gjorde S. 1885–87 en resa i Central-Afrika samt
företog derunder expeditioner i de då okända trakterna
på ömse sidor om Kongoflodens mynning, hvilka förut ej
besökts af någon europé, äfvensom i det portugisiska
riket Angola, till floden Kunene. Han lyckades
dervid återfinna lemningar af den som förlorad
ansedda marmorpelare (»padrão»), hvilken Kongoflodens
upptäckare, portugisen Diogo Cam, 1484 uppställt
såsom ett bevis på Portugals besittningstagande
af Kongolandet. Efter återkomsten skänkte han
sina högst betydande etnografiska samlingar till
Vetenskapsakademien i Stockholm. 1887 utnämndes han
till Kongostatens konsul för Sverige-Norge. S., som är
korresponderande medlem af flere geografiska sällskap
i utlandet, förbereder f. n. ett större arbete öfver
sina resor i Afrika.
Schwerte, stad i preussiska regeringsområdet
Arnsberg, prov. Westfalen, vid Ruhr och tvänne
jernvägslinier. 6,497 innev. (1885). Jern- och
stålmanufakturer.
Schwetschke, Karl Gustav, tysk skriftställare,
född 1804 i Halle, var bokhandlare derstädes och
dog 1881. Han utgaf 1849 Novae epistolae obscurorum
virorum, i hvilka han med bitande satir angrep
ultrademokraterna, liksom sedermera den preussiska
reaktionen i Novae epistolae clarorum virorum
(1855). Af hans öfriga arbeten må nämnas de latinska
dikterna Bismarckias (6:te uppl. 1870), Varzinias
(3:dje uppl. 1870) och Zeitgedichte (1876).
Schwetzingen, stad i storhertigdömet Baden,
kretsen Mannheim, vid Mannheim–Karlsruhe-banan. 5,011
innev. (1885). Berömdt slott från 18:de årh., fordom
ett af de pfalziska kurfurstarnas residens.
Schwiebus [schvibus], stad i preussiska
regeringsområdet Frankfurt a. d. O.,
prov. Brandenburg, vid Frankfurt–Posen-banan. 8,353
innev. (1885). Klädesmanufakturer. S. var medelpunkten
i det fordom till furstendömet Glogau hörande landet
Schwiebus, hvilket vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
