Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schneidewin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emin befann sig äfven den italienske upptäcktsresanden
Casati – blef nu allmänt i Europa, och en storartad
undsättningsexpedition utrustades och afsändes
under ledning af Henry Stanley. Denne, som valde
vägen uppför Kongo och dess biflod Aruhuimi,
sammanträffade med Emin d. 29 April 1888 i Kavalli,
nära Albert Njansas södra ände. Stanley yrkade
nu på att Emin skulle åtfölja honom till kusten,
men denne visade sig föga benägen att öfvergifva
sin provins och sitt folk. För att söka förmå
sina trupper att aftåga från landet, begaf han
sig emellertid jämte en af Stanleys följeslagare,
Jephson, till de nordligaste stationerna vid Nilen,
under det att Stanley vände åter för att afhemta sin
vid Aruhuimi qvarlemnade eftertrupp. Uppmaningen
till aftåg vann dock ej gehör hos Emins folk, dennes
och Stanleys afsigter misskändes, och den förre
blef jämte Jephson d. 18 Aug. 1888 gjord till fånge
under ett upplopp, som anstiftats af några egyptiska
officerare. Ur fångenskapen befriades de dock snart
till följd af ett angrepp, som mahdisterna, måhända
oroade genom ryktet om Stanleys antågande, gjorde på
Eqvatorialprovinsen. Emins upproriska officerare ledo
ett svårt nederlag, och soldaterna vägrade att strida,
om icke pasjan sattes i frihet. När Stanley den 16
Jan. 1889 återkom till Albert Njansa, fann han dock
Emin alltjämt tvekande huruvida han borde följa sin
räddare; han begärde förnyadt uppskof, men då detta
d. 10 April var utlupet, funnos blott omkring 600 män,
qvinnor och barn af en nära 10,000 menniskor räknande
befolkning villiga att anträda återtåget. Detta tog
emellertid nu sin början, och d. 5 Dec.
1889 anlände Emin och Stanley efter en ytterst
mödosam och farlig marsch till Bagamojo vid
Indiska oceanens strand. Under en fest, som der
anställdes till de resandes ära, råkade Emin falla
ut genom ett fönster och skadaode sig så svårt,
att hans lif sväfvade i fara. Återställd, ingick
han i tysk tjenst och bröt d. 25 Apr.
1890 upp från Sansibar, i spetsen för en stor
karavan, för att trygga det tyska väldet i landet
mellan Afrikas Östra kust och de stora
eqvatorialsjöarna. Under sin trettonåriga vistelse i
Central-Afrika har han vid sidan af sin administrativa
verksamhet ifrigt hängifvit sig åt naturvetenskaplig
forskning. Hans till åtskilliga geografiska
tidskrifter insända, särdeles intressanta bref äro
1888 utgifna af G. Schweinfurth och Fr. Ratzel:
Emin-Pascha. Eine sammlung von reisebriefen
und berichten aus den ehemals ägyptischen
Aequatorialprovinzen und deren grenzländern.
Jfr A. J. Wauters, »Stanleys expedition till
Emin paschas undsättning», 1890, och »Emin Paschas
räddning enligt bref från H. M. Stanley» (s. å.).
E. V. D.
Schnitzler [-lär], Jean Henri, fransk
historieskrifvare och statistiker, född 1802 i
Strassburg, vistades 1823–28 som privatlärare
i Ryssland och dog 1871 som professor vid det
protestantiska seminariet i Strassburg. Bland hans
arbeten märkas: Essai d’une statistique générale
de l’empire de Russie (1829), Statistique générale,
méthodique et complète
de la Fance (4 bd, 1846, prisbelönt af franska
institutet), Histoire intime de la Russie sous les
empereurs Alexandre et Nicolas (2 bd, 1847), Lu
Russie ancienne et moderne, histoire, déscription,
moeurs (2:dra uppl. 1854), L’empire des tsars au
point actuel de la science (3 bd, 1856–66) samt Les
institutions de la Russie depuis les réformes de
l’empereur Alexandre II (2 bd, 1867) m. fl.
Schnitzler, Johann, österrikisk läkare, född. 1835
i Nagy-Kanisza i Ungern, är sedan 1878 professor
i Wien. Bland hans många skrifter märkas:
Die pneumatische behandlung der lungen- und
herzkrankheiten (1875), Über laryngoskopie und
rhinoskopie (1878) m. fl. S. utgifver sedan 1860
»Wiener medizinische presse».
1. Schnorr von Carolsfeld, Julius, tysk
historiemålare, född 1794 i Leipzig, studerade
i Wien och Rom, der han anslöt sig till den
nytyska skolans ledare, Cornelius, Overbeck ock Veit.
Sedan han gjort sig bekant bl. a. genom en stor
komposition, Bröllopet i Kana, och några efter
Ariosto utförda väggmålningar i Villa Massimi,
kallades han 1827 till professor i historiemålning
i München samt 1846 till professor i Dresden och
direktor för tafvelgalleriet derstädes. Död 1872.
Hans originalitet ock fantasirikedom visa sig
särskildt i de storartade fresker, med hvilka han
smyckade det nya residenset i München, och hvilka
framställa scener ur Nibelungenlied samt ur
Karl den stores, Fredrik Barbarossas och Rudolfs
af Habsburg historia. Han har dessutom
utfört förträftliga landskapsteckningar, ett mycket
bekant illustrationsverk, Bibel in bildern
(1852–60, »Bibliska bilder», 1863), kartonger för
glasmålningarna i S:t Paulskyrkan i London, Luther
i Worms, en oljemålning för Maximilianeum i
München, m. fl. arbeten. Hans Briefe aus
Italien utgåfvos 1886.
2. Schnorr von Carolsfeld, Ludwig, tysk
operasångare, den förres son, f. i München
1836, studerade för J. Otto och Eduard Devrient,
engagerades 1858 vid teatern i Karlsruhe och
anställdes 1860 som förste hjeltetenor i Dresden,
samt vann der så stor berömmelse, särskildt såsom
Wagnersångare (Tannhäuser), att han af Wagner
utsågs att kreera Tristan i München. Han gjorde
detta med glans, men ådrog sig dervid en så
häftig förkylning, att han dog, d. 21 Juni 1865.
Han var gift med sångerskan Malvina Garrigues.
A. L.
Schnyder von Wartensee, Xaver, schweizisk musiker,
f. i Luzern 1786, d. 1868 som, musiklärare i
Frankfurt am Main, var en på sin tid ansedd lärare
och kontrapunktiker. Han komponerade féerioperan
Fortunat (1829), kantater och andra körverk,
schweizervisor för manskör, symfonier m. m. samt skref
musikaliska uppsatser i diverse facktidningar. En
samling af honom skrifna Gedichte utgafs 1869.
A. L.
Schoberia maritima l. Suseda maritima, »glatt
strandört», bot., en hafsstrandväxt, tillhörande
nat. fam. Chenopodiaceae Dum., kl. <i>Pentandria</I> L. Den
är en vanligen låg, gråhvitluden ört med smala,
halftrinda blad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
