Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scheutz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motiv, finnas i Modena, Parma, Neapel, München,
Dresden, Wien m. fl. st. O. G-g.
Schiedam [skhi-] fabriksstad i nederländska
provinsen Syd-Holland, vid Selises utflöde i
Maas och vid Rotterdam–Amsterdambanan. 24,503
innev. (1884). Hamn. Betydande sädeshandel och
bränvinsbränning. Staden eger 6 kyrkor, en synagoga,
en vacker teater och flere skolor.
Schiefner [sjlf-], Franz Anton, tysk-rysk
språkforskare, född i Reval 1817, studerade först
juridik i Petersburg, sedermera i Berlin filologi
och i synnerhet orientaliska språk, blef 1852 medlem
af akademien i Petersburg, 1863 dess bibliotekarie
samt 1865 verkligt statsråd. Död 1879. S. var en
af de grundligaste kännare af de mongoliska,
turkisk-tatariska och finsk-ugriska språkfamiljerna
samt särskildt af de kaukasiska och tibetanska
språken, rörande hvilka han utgaf åtskilliga
grammatiska arbeten. För öfrigt ordnade han de af
Castrén samlade materialierna öfver de ostjakiska,
samojediska och tungusiska språken samt utgaf en tysk
öfversättning af Kalevala (1852).
Schierbeck, Peter Kristian, dansk bildhuggare, född
d. 31 Mars 1835 i Köpenhamn, död d. 8 Okt. 1865 i
Rom, blef enligt faderns önskan student, innan
han definitivt egnade sig åt konsten. 1859 vann
han den mindre och den större silfvermedaljen, 1861
den mindre guldmedaljen. 1864 fick han akademiens
resestipendium. Redan på hösten 1863 hade han rest,
och han tycktes gå en kraftig utveckling till mötes,
då han efter två års vistelse i Rom bortrycktes
af döden. Ph. W.
Schiern [sjärnj, Frederik Eginhard Amadeus, dansk
historiker,född d. 22 Nov. 1816 i Köpenhamn, blef
1839 juris kandidat och tog 1842 doktorsgraden, med
eu afhandling om cimbrerna. Efter en längre utrikes
resa började han 1844 hålla föreläsningar samt blef
1847 lektor och 1851 professor vid universitetet,
hvilken ställning han innehade till sin död,
d. 16 Dec. 1882. S. var 1848–49 medlem af den
grundlagstiftande riksförsamlingen och 1855–61 af
folketinget. Han hörde till det nationalliberala
partiet och spelade ej någon framstående rol som
politiker. S. skreft blott ett enda större verk,
och detta blef endast till hälften färdigt, nämligen
det om stor lärdom och skarpsinnighet vittnande
Europas folkestammer (1:sta, delen 1851); men i
sina Historiske studier (2 bd, 1856–57, ny samling
1875–79) lemnade han en mängd afhandlingar, lika
lärda som anderika och omsorgsfullt utarbetade,
företrädesvis behandlande folkslagens vandringar och
inbördes brytningar i äldre och nyare tider. Med
sällsynt skarpsinnighet förstod S. att anställa
jämförelser mellan historiska tilldragelser. En större
afhandling om Kongeriget Skotlands endelige förening
med kongeriget England (1867) är icke upptagen i
dessa studier. E. Ebg.
Schikaneder, Emanuel Johann, tysk librettförfattare,
f. 1751, tillhörde först en vandrande
skådespelaretrupp, blef sedan sjelf teaterdirektör
och besökte alla Österrike-Ungerns större
städer. Mozarts komposition till hans från ett
stycke af Giesecke bearbetade librett Die zauberflöte
(»Trollflöjten») räddade honom från ruin, hvilket dock
ej hindrade honom att löna Mozart med otacksamhet. Han
grundade sedan »Theater an der Wien» (1801) och
skref en mängd libretter, men dog i armod, 1812.
A. L.
Schill, Ferdinand Baptiste von, tysk partigängare,
född i Wilmsdorf vid Dresden 1776, ingick 1788 i
preussiska armén, och upprättade 1807 en af 1,000
man bestående frikår, med hvilken han kraftigt
bidrog till Kolbergs försvar. Utnämnd till chef för
ett husarregemente, bildadt af hans eget kavalleri,
gjorde han vid Österrikes krigsförklaring 1809 på eget
bevåg ett infall i dåvarande franska konungariket
Westfalen, intog Halle och besatte Bernburg, men
måste vid underrättelsen om Österrikes nederlag draga
sig tillbaka och blef efter ett hårdnackadt försvar
dödad i Stralsund, d. 31 Maj s. å.
Schiller, Johann Christoph Friedrich von, Tysklands
folkkäraste och näst Göthe störste skald, föddes d. 10
Nov. 1759 i Marbach. På befallning af Würtembergs
hertig, Karl Eugen, genomgick S. den af denne furste
upprättade läroanstalten (»Karlsschule») i Stuttgart
och studerade der medicin, allt under det han i
hemlighet gaf fritt lopp åt sin jäsande poetiska
alstringslust. Han utnämndes 1780, efter fullbordad
kurs, till regementskirurg och utgaf 1781 på eget
förlag sorgspelet Die räuber (»Röfvarbandet». 1799;
ny öfvers. af K. A. Nicander 1834, 2:dra uppl. 1862),
ett i all sin vildhet snilleglödande uttryck för
dåtidens hela upprorsträngtan gent emot despotismen
och hyckleriet i kulturlifvet. Det af handling
svällande stycket uppfördes 1782 på flere skådebanor
och gjorde S. vidtbeundrad. Samtidigt utgaf han
under titeln Anthologie sina ungdomsdikter, som
fängsla genom mäktiga drag af poetisk lidelse, men
oftare frånstöta genom rå svulst, obändighet och mörk
verldssmärta. Hans ungdomsalster uppbäras af den från
Rousseau hemtade grundtanken, att den ursprungliga
menniskonaturens renhet och rikedom stå i skarp
motsägelse till den förderfvade samhällsmenniskan, och
S. framstår under detta skede såsom en frihetens
skald, ehuru med mycket outvecklad kännedom om verlden
och menniskorna. En vändning i hans öde inträdde,
då han, af sin hertig förbjuden att skrifva i
andra än medicinska ämnen, undandrog sig dennes
despotiska uppsigt genom att fly från Stuttgart,
i Sept. 1782. S. råkade derigenom i nödställd
belägenhet, men fortsatte med oförminskad eldighet att
dikta och fick efter några månader en tillflykt på fru
v. Wolzogens gods nära Meiningen. Inom kort utgaf han
det effektrika sorgspelet Die verschwörung des Fiesko
zu Genua (»Fiesko», öfvers. af Kr. E. Fahlcrantz 1821,
af O. Wijkander 1865), hvars språk likaledes skattar
åt Sturm-und-drang-riktningens våldsamma patos, medan
planen, syftande till att förhärliga den republikanska
statsformen, lider af vissa slitningar. Sedan S. i
Juli 1784 blifvit anställd såsom teaterdiktare i
Mannheim, skref han det borgerliga sorgspelet Kabale
und liebe (1784;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
