- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
529-530

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saphena ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skiftevis ställda, helbräddade, läderartade. Blommorna
utgå från bladvecken. De sambladiga fodren och
hypogyna blomkronorna äro, liksom ståndarna, i regeln
5-taliga. Ståndarknapparna äro utåtvända. Frukten är
köttig med nötlika frön, som hafva hårda, glänsande,
bruna skal. Många dithörande växter lemna välsmakliga
frukter (t. ex. Achras och Mimusops). Andra innehålla
rikligt garfämne i barken (se Monesiabark). Andra äro
nyttiga genom sin jernhårda ved (se Sideroxylon),
och ur mjölksaften hos Isonandra m. fl. framställes
den bekanta Guttaperkan (se d. o.) eller liknande
ämnen. Många arter lemna ur sina frön ymnig olja,
t. ex. arterna af slägtet Bassia (se d. o.).
O. T. S.

Sapp (Fr. sape), löpgraf, befästningsk., är en i
fästningskrig förekommande förbindelsegraf, medelst
hvilken belägringstrupperna, skyddade för fiendens
eld, kunna nalkas fästningen. Alltefter riktningen
af den eld man har att vänta utföres löpgrafven
såsom enkel sapp, då man endast från en sida väntar
beskjutning och derför endast åt detta håll uppkastar
bröstvärn; dubbel sapp, då man väntar eld såväl
framifrån som från sidorna och derför uppkastar
bröstvärn åt båda sidor och dessutom genom tvärvallar
skyddar löpgrafven för enfilerande eld; samt täckt
sapp,
då löpgrafven kan med stupskott beskjutas och
derför öfvertäckes medelst på träkarmar hvilande
faskiner och jord. Arbetssättet är något olika,
alltefter den fientliga eldens verkan. Man skiljer
i detta afseende mellan flygsapp, som användes,
då fiendens eld är mindre verksam, och som utföres
samtidigt utefter långa sträckor (vanligen har hvarje
man i den på ett led uppställda truppen medfört en
skanskorg, som han till skydd för gevärselden hastigt
fyller med den först uppgräfda jorden, hvarefter
grafven utvidgas och bröstvärnet fullbordas); och helsapp,
som användes, då fiendens eld är mera verksam,
och som utföres af en eller två i sappgrafvens
tête arbetande mindre sappörafdelningar, hvilka
steg för steg gräfva sig fram i grafvens riktning.
O. A. B.

Sappan, sappanträ l. brunholz, tekn. farmak., veden af
Caesalpinia sappan L., var under medeltiden en vigtig
handelsvara, dels såsom ett adstringerande läkemedel
och dels såsom ett färgträ (det bästa materialet
för färgämnet brasilin) samt råämne till finare
snickeriarbeten. I sistnämnda hänseende har denna
ved en viss betydelse ännu i dag. Jfr Caesalpinia.
O. T. S.

Sappho. Se Sapfo.

Sappör (Fr. sappeur, af sape, löpgraf),
ingeniörsoldat, som företrädesvis är öfvad i
belägrings- och skansbyggnadsarbeten. Jfr Sapp.
O. A. B.

Sappörbataljonen, som utgör en del af de under
fortifikationen lydande svenska ingeniörtrupperna,
består af 3 kompanier, hvartdera om 1–20. man, och är
förlagd till Karlsborgs fästning. Denna trupp började
uppsättas 1873. O. A. B.

Saprofyt (af Grek. sapros, rutten, och fyton, växt),
bot., kallas den växt, som
upptager sin näring ur ruttnande eller multnande
organiska ämnen. Monotropa lemnar exempel på en högre
organiserad växt, som åtminstone till en del är en
saprofyt. Andra bekanta saprofyter äro orkidéerna
Corallorhiza och Neottia. Svamparna äro saprofyter.
O. T. S.

Saprogen (af Grek. sapros, rutten, och gignesthai,
födas). De mikrober sägas vara saprogena, hvilka
hemta sin näring ur döda djur och växter eller
lösningar af organiska ämnen.

Saprolegniaceae Lindl., vattenmögel bot., en
grupp inom ordn. Caeloblastae, kl. Cosporeae bland
svamparna. I allmänhet lefva hithörande växter
i vatten, saprofytiskt på ditförda organiska
ämnen. De kunna äfven uppträda å lefvande
djur och förekomma ofta i mängd på yngel i
fiskkläckningsanstalter. Bålen består af en enda
lång och förgrenad cell, som innehåller svärmceller
och äfven frambringar oosporer. Jfr Achlya.
O. T. S.

Saprolegnia ferax Necs.. bot. Se Achlya.

Sara var enligt Gamla testamentet Abrahams hustru
och jämväl hans styfsyster. Länge ofruktsam, fick
hon slutligen af Gud ett löfte att hon skulle bli
stammoder för en stor slägt, och vid nittio års ålder
födde hon sonen Isak, hvarigenom hon blef stammoder
för israeliterna. Hon lär hafva dött i närheten af
Hebron, vid 127 års ålder. – Sara var ock namnet på
Tobias d. y:s hustru.

Sarabanda, en ursprungligen spansk dansform i
trippeltakt, med måttlig, gravitetisk rörelse och
andra taktdelen oftast punkterad. I »sviten» hade
sarabandan regelmässigt sin plats mellan »courante»
och »gigue». A. L.

Sarafan, R., vid öfverdragt, som begagnas af de ryska
bondkvinnorna. Merendels är den röd till färgen.

Saragossa. Se Zaragoza.

Saraisk, stad i ryska guvern. Rjazan, vid floden
Osetr och Moskva–Rjazan-banan. Omkr. 5,000
innev. Liflig handel med boskap, säd, läder och
färgade tyger. Katedral med berömda helgonbilder.

Saraja (Saraoja, Sariola, Sarantalo, Sarentola),
Finsk mytol., är i de finska runorna ett parallelnamn
såväl till det i guld och solsken skimrande Päivilä
som ock till det mörka, Pohjola. De vanliga attributen
till S. äro summa (skum, mörk) och sanka (tät, yfvig,
välmående). Med anledning af sistnämnda attribut har
man härledt ordet från samma ursprung som uttrycken
päivä särkee, päivä sarastaa (solen söndrar l. bryter
sig fram genom nattens moln, solen gryr), hvadan
S. skulle beteckna morgonrodnadens land, hvilken
betydelse mera öfverensstämmer med Päivilä. Man
härleder ock uttrycket S. från sara, »starr», hvadan
det skulle beteckna en starrbevuxen nejd. Åtminstone
måste man som säkert anse, att runosångarnas
folketymologi antagit den senare härledningen såsom
den rätta. – Egendomligt är, att äfven i den kristna
legenden om Frälsarens födelse, intagen t. ex. i
slutrunan af Kalevala, föreställningen om Pohjola
och S. såsom det ondas hem inträngt. Då Marjatta,
skall föda sin son, sänder hon sin tjenarinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free