Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santalsyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgareståndet. Efter att vid detta års riksdag hafva uppträdt
som en af de ifrigaste förespråkarna för det af
Platen utarbetade förslaget till anläggning af Göta
kanal, utsågs han 1810 af regeringen till en af de
sex komiterade, som fingo i uppdrag att organisera
kanalbolaget. Sedermera var Göta kanal det stora verk,
åt hvilket han egnade större delen af sitt lif. Det
var S., som genom sina kraftiga riksdagsanföranden
mest bidrog att hos ständerna utverka de betydliga
statsbidrag, som kanalbolaget efter hand erhöll,
liksom det också var han, hvilken bar den tyngsta
bördan af bolagets ekonomiska och finansiella
bekymmer, med den påföljd att han i bolagets tjenst
förlorade nästan hela sin betydliga förmögenhet. Den
belöning han erhöll för sin patriotiska verksamhet
utgjordes af kommerserådstiteln och ett par ordnar
samt en årlig pension af 1,000 rdr bko, hälften af
ständerna och hälften af kanalbolaget. S. verkade
för öfrigt välsignelserikt på andra områden. Sålunda
inlade han stor förtjenst om utvecklingen af Motala
mekaniska verkstad, dit han 1837 rent af flyttade
sin bostad, som disponent för inrättningen, samt
om förbättringen af segelfarten på Göta elf och
ombyggnaden af Trollhätte slussar. Han framställde
ock förslag om konvojkommissariatsfondens
ombildning till en handels- och sjöfartsfond,
hvilket förslag vann samtliga ständernas bifall,
1835. Vid riksdagarna, der han med undantag af ett
par riksmöten representerade Göteborg t. o. m. 1835,
arbetade han dessutom särskildt för en ombildning
af beskattningsväsendet, företrädesvis i fråga
om bevillningsgrunderna. 1838 utnämndes han till
ordinarie ordförande i kanalbolagets styrelse. Men
då denna utmärkelse väckte afund och gaf anledning
till obehagligheter, afgick han 1839 såväl från
ordförandeplatsen som ock från befattningen som
disponent vid den mekaniska verkstaden. Han afled
d. 26 Aug. 1862.
Santesson, Karl Gustaf, kirurg, föddes på
säteriet Säfvenäs i Örgryte socken vid Göteborg
d. 7 Nov. 1819. Efter att hafva genomgått skola
och gymnasium i Göteborg blef han 1836 student i
Upsala och tog derstädes 1838 medico-filosofie
kandidat-examen. Han studerade sedan anatomi
och medicin först i Köpenhamn och derefter vid
Karolinska institutet samt blef 1842 medicine
kandidat i Upsala, 1844 medicine licentiat och 1846
medicine doktor. Under beredelsen till sina examina
tjenstgjorde han dels vid hufvudstadens kliniker, dels
som biträdande prosektor vid Karolinska institutet,
der han omhuldades af A. Retzius. 1846 företog han
med statsunderstöd en längre utländsk resa, som
blef af stor betydelse för honom. En frukt deraf
var ett värdefullt arbete, som 1853 utgafs under
titeln Anteckningar rörande de förnämsta medicinska
skolorna uti Italien, Frankrike, Holland och England
(i »Hygiea», XII). Efter hemkomsten förordnades
S. 1848 att bestrida befattningen i rättsmedicin
vid Karolinska institutet samt utnämndes 1849 till
professor i kirurgi vid nämnda institut och 1850 till
öfverkirurg vid Serafimerlasarettet,
hvilket ämbete han ett år hade förestått. 1860
erhöll han förordnande att hafva inseende öfver
ordningen och ekonomien vid lasarettet. S. valdes
till ledamot i flere lärda sällskap: 1852 i
Vetenskapsakademien, 1873 i Krigsvetenskapsakademien,
1876 i Vetenskapssocieteten i Upsala, 1878 i
Fysiografiska sällskapet i Lund. Af Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg var han hedersledamot
sedan 1878. I Köpenhamn blef han filos. hedersdoktor
vid jubelfesten 1879. I svenska läkaresällskapet var
han en nitisk medlem. Dessutom var han sedan 1856
ledamot och sedan 1872 ordförande i direktionen för
Gymnastisk-ortopediska institutet, sedan 1867 ledamot
af styrelsen för Stockholms sjukhem och sedan 1878
ledamot af styrelsen för Stockholms högskola. 1885
afgick han som pensionsmässig från sin professur
och afled i Stockholm d. 21 Jan. 1886.
Genom ett djupgående studium af kirurgiens alla grenar
höjde sig S. redan vid unga år till en betydande
plats inom den medicinska vetenskapen. Han verkade
likväl mindre som författare, kanske på grund af en
öfverdrifven sjelfkritik. Utom ofvannämnda skrift
inskränkte sig hans författareverksamhet till
ett Utkast till bestämmande af den topographiska
anatomiens begrepp (1844), en afhandling Om höftleden
och ledbrosken uti anatomiskt, pathologiskt
och chirurgiskt hänseende (1849), Bidrag till
homoeopathiens sednare historia (2 h., 1852 och 1854)
och en mängd smärre meddelanden. S. hade störst
betydelse som lärare. Från det han började sin
lärareverksamhet vid Karolinska institutet, var det
»såsom om en ny anda gjorde sig gällande inom den
kirurgiska undervisningen i vårt land». Som kirurg
var han erkänd som den främste i de skandinaviska
landen. En af hans lärjungar yttrar om honom att
han var »en läkare af första rang och en lärare, som
skapat ett nytt skede i vår medicinska historia». –
S. var stiftare af det acrelska stipendiet vid
Karolinska institutet.
Santi, Raffaello. Se Rafael.
Santiago. 1. Provins i syd-amerikanska
republiken Chile. Areal 13,527 qvkm. 329,753
innev. (1885). Landet är i ö. uppfyldt af
Anderna. Dess största vattendrag äro floderna
Maipu och Mapocho. Produkter: säd, vin, guld,
silfver och bly. – 2. Hufvudstad i nämnda republik,
vid Rio Mapocho, på en vacker högslätt 560 m. öfver
hafvet, genom jernvägar förbunden med sin hamnstad
Valparaiso och med Curico. 188,305 innev. (1885),
till största delen spanska kreoler samt europeiska
köpmän och fabrikanter. Ärkebiskopssäte. Staden,
som anlades af Pedro de Valdivia 1541, är ytterst
regelbundet byggd, har en katedral och en mängd
andra kyrkor, ett i dorisk stil uppfördt mynt,
vackra promenader. De privata husen hafva blott
en enda våning, till följd af de ofta återkommande
jordbäfningarna. S. är med afseende på vetenskapliga
och konstnärliga institutioner den förnämsta
af Syd-Amerikas städer. Det eger ett storartadt
»Instituto nacional» (grundadt 1813), fördeladt i
ett gymnasium, ett universitet och en konstakademi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
