- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
473-474

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sandec (P. Sacz), två städer i vestra Galizien, på
Karpaternas norra sluttning. 1. Neu-S., hufvudort
i ett regeringsområde, belägen vid Kamenizas inflöde
i Donajec och vid jernvägslinierna Saybusch–S. och
Tarnow–Orlo. 11,185 innev. (1880). Staden har ett
gymnasium, ett jesuitkollegium och en protestantisk
kyrka. Den privilegierades 1294 af konung Wenzel och
inregistrerades 1365 bland de 6 af Lillpolens städer,
från hvilka konungens råd utvaldes. – 2. Alt-S., vid
Poprads inflöde i Donajec och banan Tarnow–Orlo. 3,790
innev. (1880). Stadens förnämsta byggnad är ett fordom
mycket betydande klarissinnekloster, stiftadt 1280
af Boleslaw V:s gemål, upphäfdt 1781.

Sandefjord, stad med 3,159 innev. (1885) i Jarlsbergs
och Laurviks amt, Norge, vid en från Skagerak
inträngande liten fjord af samma namn. Stadens
hufvudnäring är skeppsfart, delvis sälfångst på
Ishafvet. 1837 anlades der en badort, och då man
samma höst upptäckte svafvelvatten derstädes,
blef detta äfven användt vid baden. Detta
synes hafva bildats på stället genom bottnens
utlakning med sjövatten. Vid kurerna användas
äfven maneter i stor utsträckning. Badorten, som
ursprungligen tillhörde ett aktiebolag, eges nu af
f. d. distriktläkaren Thaulow, som äfven eger Modums
badort. Jfr A. Lund. »De norske kursteder» (1880).
Y. N.

Sandel. Se Sandelträ.

Sandelbosch (Mal. Sumba l. Pulo Tjendana,
»sandelträdsön»), en af de små Sunda-öarna i
Indiska arkipelagen, belägen s. v. om Florcs,
på 10° s. br., 120° ö. lgd fr. Greenw. Arealen
beräknas till 10,930 qvkm. och folkmängden till
omkr. 400,000 innev. Ön är föga känd. Dess inre är
ett högland med sundt klimat. Bomull, sandelträ och
hästar af en småväxt, men välbyggd ras höra till
exportartiklarna. Innevånarna, uteslutande malajer,
styras af inhemska höfdingar, hvilka lyda under
det nederländska residentskapet Timor. Hufvudort är
Pedawang, på öns sydöstra kust.

Sandell, Jonas, predikant, topograf, född 1790 i
Lenhofda socken i Småland, blef 1809 student i Lund,
1818 kollega i Vexiö, 1829 kyrkoherde i Fröryds
pastorat i Vexiö stift och 1839 kontraktsprost i
Vestra härad. Han drunknade i Vettern 1858. S. hade
på sin tid anseende som en af landets ypperste
predikanter. Han efterlemnade värdefulla anteckningar
om Tiohärads topografi och bygdemål, samlingar
i naturalhistoria och antiqviteter m. m. Om. hans
dotter Vilhelmina Karolina se Berg (Carl Oskar).

Sandell, Erik, jernvägsbyggare, född af bondeslägt
i Jerfsö socken, Gefleborgs län, d. 15 Juli
1836. Efter att hafva aflagt studentexamen i
Upsala och under Adelsköld deltagit i
Gefle–Dalabanans byggande, genomgick han 1859–61 högre
artilleriläroverket å Marieberg, blef 1863 löjtnant
i väg- och vattenbyggnadskåren och var 1863–66 chef
för byggnaderna vid jernvägslinien Köping–Uttersberg
samt 1866 öfveringeniör å Köping–-Arbogabanan. Sedan
han återkommit från en utländsk resa, påyrkade han
i föredrag de smalspåriga jernvägarnas användande
i vårt land. Bland de många banor han byggde må
nämnas: Karlshamn–Vislanda-banan 1872–74, Utsjöbanan
i Dalarna och Uddeholmsbanan i Värmland 1873–76
samt tillika med norrmannen Wessel två tredjedelar
af Motala–Hallsbergbanan 1871–73,
Stockholm–Vesterås-Bergslagens jernväg 1872–75 och
jernvägen genom Dalsland till norska gränsen 1875–78. Han
utnämndes till kapten i väg- och vattenbyggnadskåren
1876, men måste för sin helsas vårdande begifva sig
till Egypten i Dec. 1877. På hemvägen afled han i
Paris d. 23 Juni 1878.

Sandels (förut Sandel), en från Roslagen härstammande
slägt, som 1772 adlades och sedermera utgrenat sig
i en friherrlig och en greflig ätt.

1. Sandels, Samuel, tekniker, f. 1724 i
Hedemora, hette Sandel, tills han 1772
blef adlad. Efter att hafva studerat någon
tid vid Upsala universitet inskrefs han 1746
i Bergskollegium samt vann der en mycket hastig
befordran, på grund af sin ordentlighet och ovanliga
praktiska duglighet. Han blef 1750 notarie,
1756 sekreterare, 1759 assessor och 1762 bergsråd.
Död 1784. S. deltog i en mängd vigtiga
arbeten för statens och bergslagens räkning.
Han var den förste, som framställde planen till
Strömsholms kanal samt verkställde afvägningar och
uppgjorde kartor för densamma. Han upprensade
strömdraget mellan Mälaren och Saltsjön genom
Södertelge stad. Om Falu bergslag inlade han stor
förtjenst, såväl genom införande af en förbättrad
grufdrift och smältningsprocess som genom att egna
stor omvårdnad om kopparns försäljning. S. invaldes
1770 i Vetenskapsakademien. Af trycket utgaf han:
Anmärkningar öfver finansverket och statsbristen
(1765), Om varupris och arbetslöners reglerande (1767)
m. m.

2. Sandels, Johan August, grefve, krigare,
den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 31
Aug. 1764. Han blef 1775 kadett och 1777 underlöjtnant
vid artilleriet samt fick 1782 anställning som
adjutant vid denna kår. På grund af ett uppträde,
hvarvid hans kamrater funnit anledning till klander
mot honom, flyttades han 1785 som stabsryttmästare
till finska kompaniet af adelsfane-regementet.
1787 utnämndes han till major vid Karelska
dragonregementet. Under kriget 1789 uppsatte S. en
bataljon på 600 man. 1790 utnämndes han till
öfverstelöjtnant och sekundchef för Karelska
dragonregementet, 1795 till generaladjutant af
flygeln, 1799 till öfverste i armén samt 1803
till öfverste och chef för Savolax’ fältjägare.
I spetsen för sistnämnda trupp deltog han i de
första träffningarna under 1808 års krig, hvilket
för honom öppnade en lysande bana. Kort efter
krigsutbrottet, d. 7 April, utnämndes han till
chef för femte brigaden, som bestod af 3,200 man,
af hvilka han likväl ej fick behålla mer än 1,600.
Med en del af denna styrka angrep S. och tillfångatog
d. 2 Maj en mindre fientlig fördelning vid Pulkkila.
Derefter ryckte han vidare framåt under oerhörda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free