Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salangor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudomlig hjelp. I Nya testamentet betecknar salighet
ett tillstånd, som är en följd af den messianska
frälsningen, de på Kristus troendes räddning från
syndens och dödens träldom (Joh. ev. 4: 22, Rom. 1:
16, 10: 1, 2 Korint. 7: 10, Efes. 1: 13, Hebr. 1: 14,
1 Petr. 1: 9, 2 Timot. 2: 10 m. fl. st.), en frälsning
eller räddning, som tilllika var ett upptagande i
det genom Kristus kommande gudsriket på jorden. I
bergspredikans salighetsförklaringar (makarismer)
prisas de i anden fattige, de efter rättfärdighet
hungrande och törstande, de renhjertade m. fl. saliga
på grund af sin mottaglighet för detta rike (Matt. 5:
2–11). – Särskildt brukas ordet salighet om de frommes
tillstånd efter döden. I denna mening betecknas i Nya
testamentet saligheten negativt såsom en befrielse
från jordelifvets qval och lidanden (Uppenb. 21:
4), positivt såsom ett andligt Guds åskådande
(1 Korint. 13: 12). Detta tillstånd sattes af den
äldsta kyrkan i förbindelse med Kristi återkomst
(parusi). Senare ändrade sig denna uppfattning
derhän, att saligheten för de pånyttfödde och
helgade skulle inträda omedelbart efter döden, men
först med Kristi återkomst och uppståndelsen nå sin
fulländning. – Genom kyrkofäderna och medeltidens
skolastiker utbildades begreppet om saligheten
såsom en lifsgemenskap med och ett intuitivt
skådande af Gud, redan här genom tron förberedda.
A. F. Å.
Salighetens ordning. Se Nådens ordning.
Saliner (af Lat. sal, salt), saltverk (se d. o.) –
Salinisk, saltaktig.
Salinometer (af Lat. sal, salt, och Grek. metron,
mått), instrument, hvarmed salthalten i en saltlösning
bestämmes. De vanliga metoderna för denna bestämning
grunda sig derpå att en saltlösnings specifika vigt
är högre i samma mån som lösningen är rikare på
salt. Man kan derför konstruera lika många slags
salinometrar, som man har olika instrument för
bestämmande af specifika vigten hos vätskor. Den
enklaste och för vanliga behof mest praktiska
salinometern utgöres af en areometer, hvars skala
angifver salthalten i procent. En annan metod
för salthaltens bestämmande grundar sig derpå
att lösningens kokpunkt är högre, i samma mån som
salthalten är större. Då varierande lufttryck tillika
förändra kokpunkten, måste man enligt denna metod
äfven observera barometerståndet. Salinometern kan
sålunda utgöras af en termometer och en barometer
tillika med en på förhand uppgjord tabell, som
angifver den mot en viss kokpunkt svarande salthalten.
K. af G.
Salins [salä’ng], befäst stad i franska depart. Jura,
i en dal vid vattendraget Furieuse. 5,074 innev.
(1881). Handelsdomstol. Kallvattenkuranstalt. Berömda
saltkällor. Större delen af staden nedbrann 1825.
Salis (Salis-Seewis), Johann Gaudenz, friherre,
schweizisk skald, född 1762 i Seewis i Grisons, var
åtskilliga år i fransk krigstjenst, hade sedan civila
och militära ämbeten i Zürich och Grisons, tills han
1817 tog afsked som öfverste i edsförbundets här. Död
i Malans 1834. Som skald sammanställes han vanligen
med sin vän Matthisson, med hvilken han ock
öfverensstämde i sin böjelse för det vemodiga och för
naturmålningar, ehuru han var friskare, innerligare
och kraftigare. Hans Gedichte utgåfvos 1793 (12:te
uppl. 1869).
Salisbury [sålsböri], stad i engelska grefskapet
Wilts, vid floden Avon, som der blir segelbar. 14,576
innev. (1881). Biskopssäte. Berömd är katedralen
(uppförd 1220–54), som är det yppersta minnesmärket
från den tidigare engelska gotiken. Den har i basen
formen af ett dubbelarmadt kors och eger 12 portaler,
365 fönster (i trenne rader ofvanför hvarandra)
samt 8,736 större och smärre pelare. Det 122 m. höga
midttornet äfvensom vestra fasaden fullbordades först
1350, och glasmålningarna härröra från nyare tid. Förr
var denna plats bekant för sina stålarbeten, men
numera lefver den företrädesvis på boskapshandel. Den
anlades i 13:de årh. och hette till en början
New Sarum, efter det närbelägna Old Sarum. Denna
plats, den ryktbaraste bland alla »rotten-boroughs»
(romarnas Sorbiodunum, sedan Sariberic), som först
var ett romerskt kastell och sedan residens för de
angelsachsiske konungarna och som under medeltiden var
säte för åtskilliga riksförsamlingar (ruiner efter
kastellet finnas qvar ännu), sände ända till 1832
tvänne medlemmar till parlamentet, ehuru den till
sist ej hade qvar ett enda hus. Märkligare orter i
stadens närhet äro: det familjen Nelson tillhöriga
Trafalgar park och det i arkitektoniskt hänseende
berömda Stonehenge (se d. o.).
Salisbury [sålsböri]. 1. Robert Cecil, earl of S.,
ättens stamfader, son af lord Burleigh, drottning
Elisabets berömde minister, f. omkr. 1550, utnämndes
till baron Cecil 1603 och till earl år 1605. Han
blef statssekreterare under drottning Elisabet
och storskattmästare under Jakob I. Död 1612. –
2. James Brownlow William, markis af S., född
1791, död 1868, ifrig tory, var storsigillbevarare
i Derbys ministèr Febr.–Dec. 1852 och lordpresident
i Privy council Febr. 1858–Juni 1859. – 3. Robert
Arthur Talbot Gascoigne Cecil, markis af S.,
engelsk statsman, den föregåendes son, föddes
d. 3 Febr. 1830. Han genomgick skolan i Eton och
universitetet i Oxford och valdes 1853 till ledamot
af underhuset af staden Stamford, som han fortfor
att representera i parlamentet till 1868, då han
vid sin faders död ärfde markisvärdigheten och blef
medlem af öfverhuset. Ifrig konservativ, var han Juli
1866–Mars 1867 statssekreterare för Indien i lord
Derbys tredje kabinett och utnämndes i Febr. 1874,
när Disraeli bildade sitt andra kabinett, åter till
statssekreterare för Indien. Han sändes 1876 som
utomordentlig ambassadör till Konstantinopel, men
måste återvända till England utan att hafva kunnat
förmå turkiska regeringen till de af stormakterna
önskade eftergifterna. Den 2 April 1878 utnämndes
S. till utrikesminister och representerade s. å. jämte
lord Beaconsfield (Disraeli) England på kongressen i
Berlin. Genom sitt kraftfulla uppträdande mot Ryssland
vann S. som utrikesminister stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
