Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saint-Germain ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saint-Nicolas du Port [säng-nikåla’ dy pår],
stad i franska depart. Meurthe-et-Moselle, vid
floden Meurthe och nära Marne-Rhen-kanalen. 4,668
innev. (1886). Vacker kyrka i gotisk stil från
15:de årh. Klädes-, bomulls- och broderifabriker,
spinnerier, fårgerier, garfverier, en salin m. m.
Saint-Omer [sängt-åmär], stad i franska
depart. Pas-de-Calais, vid sammanflödet af den
segelbara strömmen Aa och Neuf-fossé-kanalen. 17,288
innev. (1886). Staden, som är en andra rangens
fästning, omgifves af sex fort och stora utanverk
samt skyddas dessutom af en sumpig mark. Bland
byggnader märkas den vackra gotiska f. d. katedralen
m. fl. Liflig handel och industri. Staden anlades
i 7:de årh. af biskop Audomar i Thérouanne och
var en längre tid (1559–1790) säte för biskopen i
detta stift.
Saintonge [sängtångsj], fordom provins i Frankrike,
begränsad af Guyenne, Angoumois, Périgord, Poitou,
Aunis och hafvet samt motsvarande en liten del af
nuv. departementet Charente och större delen af
Charente-Inférieure. S. delades af floden Charente
i tvänne delar: Haute-S. med hufvudstaden Saintes
och Basse-S. med Saint-Jean-d’Angély. Landet
hörde på kejsar Augustus’ tid till Aqvitanien
och beboddes då af de galliske santonerna. Det
eröfrades af vestgoterna 419 och af frankerna
507. I 9:de årh. blef det ett grefskap, lydande
under hertigdömet Aqvitanien. Genom giftermål mellan
Eleonora af Aqvitanien och Ludvig VII kom S. till
Frankrike, och då Eleonora sedan gifte sig med den
blifvande konung Henrik II af England, öfvergick
S. till detta land. Franske konungen Filip August
bemäktigade sig i början af 1200-talet Haute-S., men
1360 afträddes S. formligen till England. Du Guesclin
återeröfrade det 1371. Religionskrigen fördes i S. med
blodig ifver; såväl reformationen som ligan hade der
i mängd anhängare.
Saint-Ouen [sängt-oua’ng], by i franska
depart. Seine, på Seines högra strand, mellan S:t
Denis och Paris. 21,404 innev. (1886). Fabriker för
tillverkning af vaxduk och lergods. Jerngjuterier
och färgerier. S. är bekant för sitt slott, bygdt
1660. Ludvig XVIII utfärdade derifrån d. 2 Maj 1814
sin proklamation om en ny författning.
Saint Paul [sent pål]. 1. En England tillhörig ö
i Indiska oceanen, 38° 43’ s. br. och 77° 32,5’
ö. lgd fr. Greenw. Station för hvalfångare. – 2. En
mellan Cape Breton och Newfoundland i britiska
Nord-Amerika belägen klippö, som är bekant genom
de många skeppsbrott, som förekomma vid densamma. –
3. Hufvudstad i nord-amerikanska staten Minnesota,
vid Mississippi, som derifrån kan befaras af stora
ångfartyg. 111,334 innev. (1885). Staden utgör
medelpunkten för ett stort jernväggssystem samt har
betydande qvarnar och sågverk. Handeln är mycket
liflig. Der finnas en katolsk akademi äfvensom kyrkor
för en mängd olika trosbekännelser. S. anlades 1840,
erhöll stadsrättigheter 1854 och blef hufvudstad 1858,
Saint Peters port [sent piters pårt], Fr. S:t Pierre,
stad på den engelska ön Guernsey i Engelska kanalen,
på östra sidan af ön, terrassformigt höjande sig
öfver hafvet. 16,658 innev. (1881). Staden, som är
säte för en vice guvernör, har en mängd kyrkor, en
högre lärdomsskola och en teknisk skola. Söder om
staden ligger ett fäste, Fort George.
Saint-Pierre [säng-piär]. 1. Ö på Nord-Amerikas kust,
16 km. s. om Newfoundland. 33 qvkm. Omkr. 5,000
innev. Utmärkt hamn. S. bildar tillika med den
närgränsande ön Miquelon en fransk koloni, hvilken för
fiskets skull årligen besökes af omkr. 600 fartyg. –
2. Stad på fransk-vestindiska ön Martinique. 23,909
innev. (1886). Förträfflig, af ett fäste försvarad
hamn. – 3. Stad på franska ön Réunion i Indiska
oceanen. 30,475 innev. (1886). God hamn. – 4. S:t
P.-les-Calais, stad i franska depart. Pas-de-Calais,
vid Nordbanan, är sedan 1885 förenad med Calais
och hade 1886 tillsammans med denna stad 58,969
innev. Fabriker för tillverkning af tyll, band, såpa,
olja, gjutgods m. m. Upplagsort för skandinaviska
trävaror.
Saint-Pierre [säng-piär]. 1. Charles Irénée
Castel, abbé de S., fransk filantrop och skriftställare,
f. 1658, d. 1743 som f. d. biktfader hos hertiginnan
af Orléans, författade ett stort antal skrifter,
i hvilka han uppträdde för åtskilliga politiska och
sociala reformer. Hans förnämsta arbete är Projet de
paix perpétuelle (3 bd, 1713), hvari han framställde
tanken att genom en fredsdomstol söka omöjliggöra
krig. Vidare må nämnas: Mémoire sur les pauvres
mendiants (1724) och Annales politiques de Louis
XIV (1757, efter hans död). Invald 1695 i franska
akademien, utstöttes han derifrån 1718, emedan
han vågat klandra Ludvig XIV:s regeringssystem,
och offentliggjorde derefter en samling Mémoires
sur l’académie française. – 2. Jacques Henri
Bernardin de S., fransk skriftställare, f. i
Havre d. 19 Jan. 1737, gjorde 1749–51 tjenst
på ett kofferdifartyg, genomgick derefter ett
jesuitkollegium i Caen, studerade sedan i Rouen,
tjenstgjorde sedermera som ingeniör och militär
(någon tid i rysk tjenst), hvarunder han erhöll
kaptens rang, var derefter anställd som ingeniör på
Isle-de-France. Dessemellan hade han gjort åtskilliga
äfventyrliga resor, drömmande om en utopisk koloni för
alla ädla menniskor. 1771 slog han sig ner i Paris för
att egna sig uteslutande åt författarskap. 1792 var
han en kort tid efter Buffon direktör vid botaniska
trädgården derstädes och en del af 1794 professor
vid normalskolan. 1795 kallades han till medlem af
franska institutet. Understödd och ärad af Napoleon
I, dog han d. 21 Jan. 1814 på sitt landtställe vid
Oise. Som stilist var S. en af Frankrikes ypperste;
hans framställning utmärker sig genom eld, kraft,
finhet och naivetet. Hans bästa arbeten äro: den
förträffliga Voyage à Isle-de-France (1773) och de
hänförande skildringarna Études de la nature (5
del., 1784), hvars ena del utgöres af den berömda
berättelsen Paul et Virginie, hans mästerverk, som
utgått i en mängd upplagor och öfversatts på många
språk (flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
