Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saguntum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra riket gagnande anläggningar till rörelsers och
näringars utvidgande, deri han hade tog betydlig
del och understödde enskilde idkare med ansenliga
egna medel». S. dog i sin födelsestad d. 10 Mars
1776, »en välsignelse för Göteborg, en prydnad
för Sverige», såsom det hette i en af de många
begrafningsskrifterna. I svenska handelns och
näringarnas historia innehar han vid sidan om
Alströmer ett af de främsta rummen.
Sahlgrenska sjukhuset, officielt Allmänna och
Sahlgrenska sjukhuset, i Göteborg, leder sitt
upphof från den bekante patrioten N. Sahlgren (se
ofvan), hvilken i sitt testamente uppdrog åt sin
måg Klas Alströmer att använda hans »strögods i
Halland eller deras värde 150,000 d. s:mt till en
nyttig och beständig inrättning» i Göteborg. Sedan
Alströmer bestämt sig för ett sjukhus, inrättades
ett sådant i Mars 1782, till en början endast för
24 personer, deraf 10 medellösa. 1784 anslogos till
sjukhuset dels en kollekt årligen i Göteborgs kyrkor,
dels de vid bröllop och barndop i staden samlade
s. k. lasarettsmedlen (detta anslag indrogs 1865),
hvartill äfven snart kommo enskilda personers
gåfvor. Då den sahlgren-alströmerska firman
1785 gjorde konkurs, blef emellertid sjukhusets
bestånd allvarligt hotadt, och det var endast genom
öfverläkaren P. Dubbs nitiska ansträngningar, som
man lyckades utfå det för inrättningens fortvaro
nödvändiga, ursprungliga donationskapitalet. Sedan
dess hafva sjukhusets tillgångar ofta erhållit stora
tillökningar: bl. a. 97,500 kr. af kanslirådet
V. Chalmers, vissa tolagsmedel årligen af staten
(6,000 kr. 1888) och årligt anslag af staden
(50,000 kr. 1888). År 1847, då beslut fattades
om uppförande af den nuvarande byggnaden, färdig
1855, fick sjukhuset sitt nuvarande officiella
namn, med anledning af stadens då beviljade
årliga anslag. Enligt det första reglementet,
af 1789, skulle det utgöra såväl en läroanstalt
som en välgörenhetsinrättning, alldenstund »unge
medici, kirurger och barnmorskor der skulle hafva
fritt tillträde» och tillfälle till undervisning;
men den förra uppgiften har försummats. Sjukhuset,
hvars nu gällande reglemente är af d. 17 Juli 1867,
med vissa tillägg af d. 8 Okt. 1875, är numera
deladt på tvänne afdelningar, den medicinska och
den kirurgiska. Förvaltningen handhafves af en
direktion, sammansatt af 8 af stadsfullmäktige
utsedda ledamöter, bland hvilka kassaförvaltaren
tillsättes för 1 år, de öfrige för 4 år; dertill
komma 4 suppleanter. Ordförande och vice ordförande
utser direktionen inom sig sjelf. Medicinalstaten
består af en öfverläkare och en andre läkare för
hvarje afdelning, hvarjämte direktionen vid behof kan
tillsätta extra läkare. Öfverläkaren utnämnes på 5 år
i sänder, af medicinalstyrelsen, efter ett af Upsala
medicinska fakultet upprättadt förslag, omfattande
tre kandidater. Äfven andre läkaren utnämnes på 5 år,
men får ej sitt förordnande förnyadt. Under år 1888
vårdades å sjukhuset 1,989 personer, hvaraf 983 på
medicinska och 1,006 på
kirurgiska afdelningen. Från sjukhusets öppnande
i Mars månad 1782 till Januari 1889 hade intagits
83,385 sjuka. Totalsumman af 1888 års utgifter,
hvilka bestredos af donationsräntor, anslag af staden
och sjukafgifter, belöpte sig till 110,698,78
kr. Tillgångarna vid samma års slut uppgingo
till 642,273,44 kr.
Sahlin, Karl (Carl) Yngve,
filosof, universitetslärare, föddes d. 4 Mars 1824
i Fröskogs socken i Dalsland, gjorde skolstudier
i Karlstad och Upsala samt blef 1841 student och
1851 filos. doktor vid Upsala universitet. 1853
kallades han till docent i teoretisk filosofi vid
samma högskola, men utnämndes 1856 till filosofie
adjunkt vid universitetet i Lund och erhöll 1862 den
teoretisk-filosofiska professuren derstädes. 1864 fick
han den praktisk-filosofiska professuren i Upsala,
hvilken han fortfarande innehar. Utom tidskrifts-
och tidningsuppsatser har S. utgifvit ett stort antal
filosofiska afhandlingar: Har Hegel öfvervunnit
dualismen? (1851–53), Om vilkoren för möjligheten
af praktisk filosofi (1855), bägge som akademiska
disputationer; Om grundmotsatsen i verlden (1856) och
Om motsatsen mellan subjekt och objekt (1858), bägge
i »Nord. univ. tidskr.»; Om grundformerna i etiken
(1869), Om det stoiska högmodet (1875), Om ministrarna
i den konstitutionella monarkien (1877), Kants,
Schleiermachers och Boströms etiska grundtankar
(s. å.), Om subjektivt och objektivt betraktelsesätt
i filosofien (s. å.), Om naturens lif (1878), Är det
sköna rent? (s. å.), Om bestämningsgrunders valbarhet
(s. å.), Om det inre och det yttre (1879), Hvad är
det högsta i historien? (1881), Om logikens uppgift
(1882), Om personlig storhet (s. å.), Om grundformerna
i logiken (1883–84), Om andlig frihet (1883), Om
fosterlandskärleken (1885), Om positiv och negativ
lagbestämdhet (1887), Några tankar om menniskan och
samhället (s. å.), Om brytningspunkten i vår tids
filosofi, (1888) och Om verldens relativitet (1889),
alla i Ups. univ:s årsskr. Inom den svenska filosofien
innehar S. plats såsom en bland Boströms lärjungar
och den förnämste utvecklaren af dennes system. I
det hela har han noggrannt fasthållit och tillämpat
de stränga boströmska idealistiska och rationella
fordringarna på uppfattning af det absoluta såsom
rent andligt, evigt, subjektivt och förnuftigt. Hans
skrifter äro hållna i en något hård vetenskaplig
stil och utmärka sig för stor logisk skärpa i
distinktionerna, med strängt fasthållande af de i
hvarje fall använda synpunkterna. Samma grundkarakter
utmärker ock hans akademiska föreläsningar, i
hvilka han bl. a. framställt en mera innehållsrik
religionsfilosofisk åsigt, än den, hvartill hans
lärare nådde fram, samt utförligare behandlat etiken
och inom rättsfilosofien lyckats gifva en mindre
säregen form åt uppfattningen af samhällets personliga
grund. Sin vigtigaste betydelse inom den akademiska
undervisningen torde hans föreläsningar hafva haft
genom sin fasta logiska hållning. I sin ungdom var
S. Upsala-studenternas ordförande, bl. a. vid ett af
de första studentmötena. För närvarande är han af ej
mindre än tre studerande nationer vald till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
