Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röhr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R. användes derjämte i många praktiska värf,
särskildt vid utarbetandet af den nya skatteläggningen
af jordegendom 1681–87, införandet af gemensamt
mått- och vigtsystem i hela riket samt uppmätningen
af landsvägarna. Äfven lade han verksam hand vid
införandet af den gregorianska kalendern 1699. R. blef
1694 assessor i höjesteret samt 1705 polis- och
borgmästare i Köpenhamn, som genom hans försorg erhöll
en ordnad nattpolis, förbättradt brandväsende och
gatubelysning. Han blef etatsråd 1706 och dog d. 23
Sept. 1710. E. Ebg.
Römer (Roemer), Ferdinand, tysk geolog och resande,
den yngste af 3 bröder, som alla gjort sig bekanta
såsom geologer, f. 1818, är sedan 1856 professor
i Breslau. 1845–48 reste R. i Texas och har sedan
besökt Europas flesta land (äfven Sverige). Han har
egnat stor uppmärksamhet åt de i Nord-Tysklands lösa
jordlager förekommande fossilförande lösa blocken
och deras ursprungliga moderklyft, senast i Lethtea
erratica (1887). Utom en mängd andra arbeten har
R. utgifvit Geologie von Ober-Schlesien (med karta),
studerat Westfalens och Texas’ kritbildningår,
Tennessees silurbildningar m. m. och påbörjat en ny
bearbetning, delvis efter ny plan, af Bronns bekanta
»Lethaea geognostica», hvaraf det band, som behandlar
de paleozoiska systemen, Lethaea palaeozoica, till
en del utkommit (1876–83). B. L-n.
Römermonat, T. (»Rom-månad»), en allmän skatt
i det forna Tyska riket, som utgick i form af
riksständernas matrikularbidrag och var afsedd för
rikskrigen och andra utomordentliga utgifter. I
riksafskedet i Worms 1521 fick kejsar Karl V till
sitt Rom-tåg (deraf skattens namn) en bevillning
af 20,000 fotsoldater och 4,000 ryttare, till
hvilkas underhåll ständerna anslogo månatligen 10
rhenska gulden för hvarje ryttare och 4 för hvarje
fotknekt. Den direkta skatten belöpte sig sålunda
till 120,000 gulden i månaden. Detta beslut blef
regelbundet lagdt till grund för senare bevillningar,
och Worms-riksmatrikeln vardt norm för skattens
fördelning på riksständerna. Så beviljades 1541 tre
»römermonate», men då höjdes anslaget till 12 gulden
för hvar ryttare, hvarigenom totalsumman sprang upp
till 128,000 gulden. 1737 minskades bevillningen
till 58,280 gulden; men sällan inflöt mera an 50,000
gulden. Kj.
Römsjö. Se Romsjö.
Römö. Se Romö.
Rön. Se Rhön.
Rönbeck, Karl Sonnberg, prest, topograf, född i
Vestra Ljungby, Kristianstads län, d. 27 Sept. 1765,
blef student i Lund 1781, prestvigd 1789 och filos.
magister 1793 samt var i flere år domkyrkoadjunkt hos
dåv. domprosten Hesslén. Han utgaf 1798 disputationen
De antiqua urbe Ahusia, blef s. å. kyrkoherde i
Ifvetofta, 1806 i S:t Peters kloster och Nöbbelöfs
församlingar samt 1808 i Åsum och Skepparslöf. År
1824 utnämndes han till kyrkoherde i Landskrona;
men dervid inträffade det egna, att hans förra
församlingar öfverklagade domkapitlets afslag å deras
begäran att få kalla honom till fjerde profpredikant,
och att K. M:t i
visserligen gillade detta afslag såsom i lag
grundadt, men tillika af gunst och nåd tillät R. att
qvarstanna vid nämnda församlingar. Han blef 1818
teol. doktor samt var vid fem riksdagar medlem af
presteståndet. Han afled i Åsums prestgård d. 8
Aug. 1841. – Under vistelse i biskop Celsius’
hus förvärfvade R. en vidsträckt bokkännedom,
ådagalagd genom den utmärkta förteckning öfver dennes
boksamling, hvilken han efter hans död till större
delen utarbetade, samt begynte sina forskningar
för Skånes häfder, särskildt dess äldre historia
och topografi, forskningar, hvilka han sedan under
hela sin lifstid fortsatte. Frukten af dessa, de
s. k. Rönbeckska samlingarna, öfverlemnades på grund
af hans testamente till Lunds universitets bibliotek.
-rn.
Rönn (Isl. Hrönn), Nord. mytol., är namn på en af
hafsguden Äges och hans maka Råns (Rans) nio döttrar,
d. v. s. böljorna. Th. W.
Rönn, Sorbus aucuparia L., bot., skiljer sig från sina
samarter (se Oxel) derigenom att bladen äro parbladigt
delade i 4–8 par bladflikar samt foderflikarna
på insidan glatta. Rönnen är ett medelstort träd,
äfven förekommande som en tämligen högväxt buske,
med vackert bladverk af 15–20 cm. långa blad, hvilkas
från hvarandra skilda parflikar äro vid basen sneda,
aflånga och ofvan midten sågade, med en aflångt-smalt
omvändt äggrund ändflik. Blommorna äro hvita och sitta
i rika, qvastlika knippen, hvilkas grenar vanligen,
åtminstone nedtill, äro hvitludna. Rönnens blommor,
som utvecklas tidigt på sommaren, hafva en oangenäm
lukt, nästan erinrande om lukten af silllake blandad
med blåsyra. Mot hösten mogna de nästan klotrunda,
vanligen trerummiga frukterna, »rönnbären», som
genom sin högröda färg göra en vacker verkan mot
de gröna bladen (»rönndrufvan glöder», Tegnér)
samt äro mycket bekanta för sin skarpt sura smak,
af folkhumorn påpekad i de bekanta uttrycken »säga
som räfven om rönnbären» och »de ä’ sura, sa’ räfven
om rönnbären» (då man låtsar sig ringakta något,
som man tycker om, men ej kan få; jfr Aisopos’
fabel om räfven och drufvorna). Insockrade rönnbär
användas – säkerligen utan grund – såsom en huskur
mot njursten. Rönnbär äro omtyckt föda för hos oss
öfver vintern qvarstannande foglar (vissa trastarter,
sidensvansen m. fl.) och nyttjas såsom lockbete i
snaror till fogelfångst. Rönnen är ett af de löfträd,
som gå längst mot norden, och kan växa ännu vid
gränsen för skogsvegetationen. – Med s. k. flogrönn
(»flygrönn», d. v. s. en rönn, hvilken liksom flugit
till sitt växtställe) förstår allmogen en rönn, som
uppvuxit å en berghäll eller en bergvägg genom bär,
som blifvit ditfördt af någon fogel. Af sådana rönnar
tagas i regeln de s. k. »slagrutorna» (se d. o.).
O. T. S.
Rönne, den förnämsta staden på Bornholm, är beläget på
öns vestra udde vid en liten bukt af Östersjön. 6,472
innev. (1880). R. har ganska stor utsträckning,
med stora trädgårdar och obebyggd mark. Befolkningen
lefver företrädesvis af handel, fiske och landtbruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
