Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röhr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namngifna och påtecknade porträtt,
tillhör Kungl. biblioteket.
-rn.
Röhr, Johann Friedrich, tysk teolog, f. 1777,
blef 1804 kyrkoherde i Ostrau vid Zeitz, 1820
öfverhofpredikant och generalsuperintendent i Weimar
samt 1837 vice president i öfverkonsistoriet. Han dog
1848. – R. har gjort sig känd såsom den mest betydande
teologiske representanten för den s. k. vulgära
rationalismen. Denna sin ståndpunkt uttalade han
redan i sina Briefe über den rationalismus (1813) samt
ännu tydligare i sitt stora dogmatiska arbete Grund-
und glaubenssätze der evangelisch-protestantischen
kirche (1833; 4:de uppl. 1860). Hufvudorganet för
den vulgära rationalismen blef den af R. uppsatta
tidskriften »Predigerliteratur» (1810–14),
fortsatt i »Neue predigerliteratur» (1816–17) och
»Neueste predigerliteratur» (1818–19) samt »Kritische
predigerbibliothek» (1820–46). R. författade dessutom
en mängd predikosamlingar och kasualtal m. m.
J. H. B.
Röjmatism. Se Reumatism.
Röjselrättshemman. Se Stubbe- och röjselrättshemman.
Rök, socken i Östergötlands län, Lysings härad. Areal
5,163 har. 1,081 innev. (1888). R. bildar med Heda
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Linköpings
stift, Lysings kontrakt.
Rök, i allmänhet en blandning af gaser och fint
fördelade fasta eller flytande ämnen, uppstår
vanligen vid förbränning (se Eld 1) eller genom
afkylning af lätt förtätade ångor, men kan äfven
bildas genom inverkan af luftens fuktighet på gaser,
som utströmma i atmosferen, såvida dervid alstras
fasta eller flytande ämnen. Sålunda ryker t. ex.
klorvätegas i luften, emedan denna gas med luftens
vattenånga gifver små partiklar af saltsyra. På
samma sätt ryker svafvelsyreanhydrid i luften,
emedan den med vattnet i luften gifver små partiklar
af svafvelsyra. Äfven när tvänne gaser sammanträffa,
hvilka genom inverkan på hvarandra omsätta sig till
nya fasta eller flytande ämnen, uppstår rök, t. ex. då
ammoniakgas och klorvätegas blandas, i hvilket fall
fint fördelade salmiakpartiklar uppkomma. – Den rök,
som bildas af våra vanliga brännmaterial, utgöres,
om förbränningen skett fullständigt, af kolsyregas
och qväfgas med fint fördelade vattenpartiklar,
hvaraf röken synes hvit. Om deremot, genom bristande
lufttillgång, förbränningen varit ofullständig,
innehåller röken jämte vattenpartiklar äfven fint
fördeladt kol (sot), som förlänar röken grå till
svart färg, eller allahanda organiska ämnen (gemensamt
benämnda tjära), hvilka meddela röken gul till brun
färg och en karakteristisk, mer eller mindre intensiv
lukt. Denna för rök af våra vanliga brännmaterial
egendomliga lukt härrör företrädesvis af karbolsyra
och dermed beslägtade ämnen, i allmänhet fenoler,
men äfven i viss mån af kolväten, t. ex. naftalin
i stenkolsrök, och ättiksyra, som förekommer i rök
af ved. Både fenolerna och ättiksyran äro starkt
antiseptiska ämnen, hvaraf kommer, att man genom lätt
förruttnande organiska ämnens impregnering med rök
kan bevara dem, något som i
dagliga lifvet sker vid rökning af matvaror (jfr
Rökningsmedel). – Se vidare Argands eldbro och
Eldstad. P. T. C.
Rök, kamer. Se Matlag.
Röke, socken i Kristianstads län, Vestra
Göinge härad. Areal 11,634 har. 1,658
innev. (1888). R. bildar med Torup ett regalt pastorat
af 3:dje kl., Lunds stift, Vestra Göinge kontrakt.
Rökelse, Hebr. lebonah, Arab. luban, Grek. libanos
(hvaraf ordet olibanum, se d. o.), T. weirauch
(»virak»), utgjorde enl. 2 Mos. 30: 34 en af
beståndsdelarna i det rökverk, som förekom vid den
judiska gudstjensten. Rökverk var i den mosaiska
lagen föreskrifvet dels vid den dagliga gudstjensten,
då detsamma tändes på rökaltaret i »det heliga»
om morgonen före och om aftonen efter det dagliga
brännoffret (2 Mos. 30: 7, 8), dels ock i sammanhang
med åtskilliga spisoffer (3 Mos. 2: 1). Men det
förekom äfven som en särskild helig handling,
då öfverstepresten på den stora försoningsdagen
frambar rökverk i »det allra heligaste» (3 Mos. 16:
12). Det hos judarna förekommande heliga rökverket,
som vid dödsstraff icke fick användas annat än
vid gudstjenstliga handlingar, bestod af följande
ingredienser: nataf (myrradropp eller styrax),
schekelet (skalet af vissa musslor, äfven kalladt
sjönagel eller djefvulsklo), helbnah l. galban (en
sorts gummi) samt lebonah (ren rökelse i egentlig
mening), en dyrbar, välluktande, hvitgul kåda,
som hemtades från de i östra Afrika och Arabien
förekommande arterna af salakiträdet, Boswellia (se
d. o.). Under det rökverket antändes i helgedomen,
stod folket bedjande i förgården i enlighet med
rökverkets sinnebildliga betydelse: framställandet
af Guds folk såsom ett bedjande folk. – I den äldsta
kristna kyrkan var allt rökverk vid gudstjensten
förbjudet. De, som under förföljelserna läto förmå
sig att tända rökverk, bränmärktes med ett särskildt
namn, thurificati, samt exkommunicerades. Först
från det fjerde årh. blef det en alltmer gängse sed
att använda rökverk i samband med gudstjenstliga
handlingar, liksom ock detta bruk än i dag
förekommer vid mångfaldiga tillfällen såväl i den
romersk-katolska som i den grekisk-katolska kyrkan.
J. H. B.
Rökelsekar (rökelsekärl), kärl afsedt för förbränning
af välluktande rökelse och bestående af en skål
e. dyl., hvari glödande kol kunna läggas, samt
ett öfver densamma befintligt genombrutet lock,
genom hvilket den välluktande röken kan tränga
ut. Formen är för öfrigt mycket vexlande liksom
materialet. Rökelsekar förekomma sedan gammalt i både
Öster- och Vesterlandet. De, som användas vid den
katolska gudstjensten, äro försedda med hängkedjor
och kunna med hjelp af dessa försättas i en svängande
rörelse, som underhåller luftdraget och befordrar
förbränningen. Under medeltiden hade den öfre delen,
locket, af dessa kar ofta formen af en liten byggnad,
ett torn eller en borg (»det himmelska Jerusalem»).
Rökenviken. Se Randsfjorden.
Rökfritt krut (bättre: röksvagt krut), krutsort,
hvilken vid skottlossningen gifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
