Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råsegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfventyr i Spanien», 1861). R. utgaf bl. a. 5 häften
kupletter (1869–70) samt 4 bd Komische theaterstücke
(1859–64).
Rädisa. Se Raphanus.
Räf. Se Räfslägtet.
Räfandslägtet, Chenalopex, zool., hör till
underfamiljen sötvattensandfoglar (Anatini), familjen
brednäbbade andfoglar (Anatidae), ordningen andfoglar
(Lamellirostres) och underklassen simfoglar
(Natatores) af foglarnas klass. Näbbnageln är
nedtryckt och jämförelsevis bred, pannskelet nästan
rakt och utan framskjutande vinkel; vid näbbroten
finnes icke någon knöl. Vingen är försedd med en tagg;
benen äro höga och nedre delen af skenbenen bar. Den
hit hörande nilanden l. nilgåsen, Ch. aegyptiacus,
har ansigtet, hjessan och framhalsen gulhvita,
ögontrakten, bakhalsen och en gördel omkring halsens
midt rostbruna, öfre kroppsdelarna brunaktigt
gråsvarta och vattrade, undre delarna likaledes,
men ljusare. Midt på bröstet finnes en brunröd rund
fläck; skuldrorna äro hvita, vingspegeln grön,
ving- och stjertpennorna svarta, näbben blåröd,
benen rödaktiga eller bjärt gula. Fogelns längd går
till 70 cm. Nilanden är sällsynt i nedre Egypten,
men från och med öfre delen af detta land finnes hon
söder ut öfverallt, der Nilen ej är innesluten mellan
klippmurar. Denna art är hersklysten och elak, lefver
icke i fred ens med sina likar, springer, simmar,
dyker och flyger med mycken färdighet, söker sin föda
på fälten och i grundt vatten, häckar mestadels i
träd (hälst i en taggig mimosa-art) och lägger 4–12
ägg. Enär ungfoglarnas kött är mycket smakligt, jagas
nilanden i Egypten af både infödde och européer,
C. R. S.
Räfapslägtet. Se Lemur.
Räfhajen. Se Alopecias.
Räfkakor, Semina nucis vomicae, farmak., kallas
fröna af räfkaketrädet, Strychnos nux vomica
(se Strychnos). Frukten af detta träd är ett slags
bär af ett litet äpples storlek, med gult skal och
ett hvitaktigt, saftigt, nästan geléartadt kött,
i hvilket fröna ligga oregelbundet inbäddade. Fröna
hafva formen af en platt skifva med rundad omkrets
och omkr. 2 cm. i tvärlinie. Den med en svag list
i omkretsen försedda kanten är något tjockare än
fröets yta, som i midten har å ena sidan en liten
grop och å den andra sidan en motsvarande upphöjning
(»nafvel»). Tjockleken är omkr. 2–3 mm. Ytan är grå,
sidenglänsande och tätt beklädd med fast tilltryckta
hår, som ligga radialt ordnade. En räfkaka består
till största delen af en fast och hård, svårligen
brytbar, hornartad fröhvita, som, uppmjukad i vatten,
kan delas i 2 hälfter, mellan hvilka vid ena kanten
det hjertlika växtämnet befinner sig. Smaken är
ytterst bitter, beroende på närvaron af de giftiga
alkaloiderna stryknin och brucin. Halten af stryknin
uppgifves till 0,25–0,50 proc. och af brucin till
0,12–1,01 proc. Närvaron af en tredje alkaloid,
igasurin, är omtvistad. Genom sina tetaniskt verkande
alkaloider är räfkakan ett häftigt gift, som dödar
genom att framkalla stelkramp, så att andningen
förhindras. I litne dos är räfkakan använd (i form af pulver
eller extrakt) såsom stärkande för magen och
nervsystemet. Med pulver af räfkakor eller hällre
med det ur dem framställda strykninet förgiftas
kött eller döda djurkroppar, hvilka sedan läggas
så, att de kunna påträffas af räfvar, som genom
att förtära dessa beten sätta till lifvet, hvilken
användning gifvit upphof till namnet »räfkakor».
O. T. S.
Räflon. Se Lodjuret.
Räfslägtet, Vulpes, zool., hör till familjen
hunddjur (Canidae) inom rofdjurens ordning (Ferae)
och däggdjurens klass. Nosen är utdragen och
starkt tillspetsad, pupillen aflång och nästan
lodrät, kroppen långsträckt, benen korta samt
svansen längre än halfva kroppen och särdeles
yfvig. Pannbenen äro föga konvexa, deras bakre
ögonhålutskott konkava, med föga eller icke nedböjd
spets, kindbågarna med otydliga eller inga bakre
ögonhålutskott, öfre roftandens hål väl utbildad samt
3 framtänder, 1 hörntand, 3 (i underkäken 4) falska
kindtänder, 1 roftand och 2 äkta kindtänder i hvarje
käkhalfva. Analkörtlarna äro väl utbildade. Till detta
slägte höra 18 arter från Europa, Asien, Afrika och
Nord-Amerika; i den förstnämnda verldsdelen finnas 3,
af dem 2 i Sverige. Räfvarna smyga sig på sitt rof,
jaga icke i flock och bo i hålor i jorden, hvilka de
ofta sjelfva gräfva, eller i bergsskrefvor. – Räfven
l. skogsräfven, V. vulgaris (Canis vulpes L.),
blir 72 cm. lång, med svans af 42 cm. i längd. Öronen
äro spetsiga, stora, hälften så långa som hufvudet,
tårnas trampknölar nakna och svansen (med håren)
lika med två tredjedelar af kroppslängden. Skallen
har en svag sänkning framom pannan; underkäkens
största höjd ligger under bakersta knöltanden. Färgen
är ofvan gulbrun, på länden, låren och ofvanpå
svansen ljusare, undertill mera hvitaktig; öronen
och främre sidan af benens nedre del äro svarta,
svansspetsen hvit. Om sommaren är ryggens och
sidornas färg något mörkare. Af denna art finnas
flere varieteter, af hvilka följande här må nämnas. 1)
Korsräfven är brandgul på halsens och kroppens sidor,
mörkt silfvergrå på bakryggen, länden och lårens
yttre sidor samt svart på undre kroppsdelarna och
benen. Långs fram-ryggen och tvärs öfver bogarna
löpa svartaktiga band, som bilda ett kors, och det
hvita i svansspetsen eger större utsträckning. 2)
Svarta räfven är svart, med stor, hvit svansspets,
silfverhvita hårspetsar på bakryggen och nedåt sidorna
samt vanligen en hvit fläck i bringan. 3) Brandräfven
har blåaktig bringa och svart svansspets. – Räfven
förekommer allmänt i skogs- och bergstrakter äfvensom
på slättbygden i hela Sverige. Dessutom finnes han i
hela Europa, en stor del af Asien (norr om Himalaja)
och i en del af norra Afrika. Vanligen ligger räfven
dold om dagen, men är under aftnarna och nätterna i
rörelse för att söka rof. Ehuru han vandrar tämligen
vidt omkring i den trakt, der han har sitt tillhåll,
företager han dock ej sådana vidsträckta ströftåg som
vargen. Det finnes knappt något rofdjur, som vunnit
så stor ryktbarhet som räfven, hvilken betraktas som
en mästare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
