Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryggrad, columna vertebratum (»kotpelaren»), anat. - Ryggradsdjur. Se Vertebrater - Ryggradskrökningar förekomma medfödda eller förvärfvade - Ryggradslösa djur. Se Evertebrater - Ryggradssjukdomar. Skador å ryggraden, uppkomna genom yttre våld, åtföljas vanligen af förstöring af ryggmärgen - Ryggsimmare. Se Hårfot-slägtet - Ryggskott (lumbago), häftig smärta i ländregioinen - Ryggvall. Se Bröstvärn 3 - Ryggåsstuga, en i södra Sverige (Småland, Halland) förekommande form af boningshus för allmogen - 1. Rygh, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan tagg- och tvärutskotten af muskler
(»ryggupprättaren», erector spinae) och utjämnas af
underhudsfett, så att i st. f. en rad taggar kännes
och synes en längdränna öfver dem; 7:de hals- och
1:sta–2:dra bröstkotornas taggar stå dock i regeln
alltid tydliga. Mellan hufvudet och 1:sta halskotans
samt mellan dennas och den 2:dras ring finnas baktill
tämligen stora mellanrum; de följande ringarna och
taggutskotten ända ned t. o. m. 11:te bröstkotan
täcka i det närmaste springan till underliggande
kota. Derifrån förstoras åter dessa springor nedåt,
så att den största (b, fig. 1) ligger vid korsbenets
öfre kant; vid dess nedre kant på gränsen mot
svansbenet är åter ett dylikt stort hål (vid m). Alla
täckas de af starka band på den intakta ryggraden.
G. v. D.
Ryggradsdjur. Se Vertebrater.
Ryggradskrökningar förekomma, medfödda eller
förvärfvade, i tre hufvudformer: krökning åt sidan,
bakåt eller framåt. Sidokrökning l. snedrygg, skolios
(scoliosis), den vanligaste, är antingen primär eller
sekundär (kompensationskrökning), oftast dubbel,
så att bröstdelen af ryggraden är krökt åt ett håll,
länddelen åt motsatt håll, det hela bildande en
S-formig krökning. Skoliosen uppkommer primärt, i
synnerhet hos unga uppväxande flickor, genom ensidig
ställning på kroppen vid sittande, under skrifning
och annat arbete, framförallt om musklerna äro
svaga och slappa; den uppkommer sekundärt genom sned
bäckenställning i synnerhet efter höftsjuka o. dyl.
– Krökning bakåt, kyfos (cyphosis), kan vara lindrigt
bågformig, såsom hos genom ålder hopsjunkna personer
och hos späda barn, som för tidigt sättas upprätt
utan tillräckligt ryggstöd, eller skarpt vinkelformig
(»puckel») genom hopfallande af förstörda (karierade)
ryggkotor. – Krökning framåt, lordos (lordosis),
af ländkotorna uppstår primärt genom benröta i
dessa eller sekundärt såsom kompensationskrökning
vid kyfos i bröstkotorna eller snedt stående
rachitiskt bäcken. Ryggradskrökningar behandlas
bäst ortopediskt. – Se vidare Ryggradssjukdomar.
F. B.
Ryggradslösa djur. Se Evertebrater.
Ryggradssjukdomar. Skador å ryggraden, uppkomna
genom yttre våld, åtföljas vanligen af förstöring af
ryggmärgen i större eller mindre utsträckning. Om
följderna deraf se Ryggmärgskompression (i art. Ryggmärgssjukdomar).
– Pottska sjukan (malum Pottii, spondylitis) är en efter den
engelske kirurgen P. Pott (1713–88) uppkallad
ryggradssjukdom, som består i förstöring af
ryggkotorna genom benröta. Sjukdomen är en lokal
tuberkulos och angriper vanligen barn, som tillhöra
tuberkulotiska familjer. Bensubstansen i en ryggkota
förstöres. Genom kroppstyngden sammanpressas kotan
och skjutes bakåt, hvarigenom en mer eller mindre
skarp krök uppstår å ryggraden, den s. k. »pottska
puckeln». Sjukdomsprocessen gifver ofta anledning
till en varbildning, som banar sig väg långt bort
från sjelfva sjukdomshärden. I början märkes endast,
att patienten lätt blir trött af att hålla
kroppen i upprätt ställning. Han söker på allt sätt
aflasta ryggraden. Vid tryck ömmar patienten öfver
en viss kota. Svårighet att böja ryggen inställer
sig, och den karakteristiska puckeln börjar
synas. Genom förstöring af en eller flere kotor
utsattes ryggmärgen sjelf för tryck, och symtomen af
ryggmärgskompression börja utveckla sig. Sjukdomen
kan gå till helsa. I andra fall inställer sig allmän
tuberkulos, eller patienten dukar under genom den
långvariga varbildningen eller genom följderna af
ryggmärgskompressionen. Behandlingen afser dels att
genom lämpliga stödjebandage aflasta ryggraden och
förhindra dess deformering, dels att hålla patienten
vid så godt nutritionstillstånd som möjligt.
Se vidare Ryggradskrökningar.
J. E. J-n.
Ryggsimmare. Se Hårfot-slägtet.
Ryggskott (lumbago), häftig smärta i ländregionen,
påkommer ofta plötsligt, »som ett skott»
(T. hexenschuss), i synnerhet efter ansträngning
af ryggmusklerna, såsom då man utför ansträngande
arbete i framlutad eller nedbockad ställning, eller
hastigt reser sig från denna ställning med lyftande
af tyngder. Den häftiga smärtan, som för en tid
nästan omöjliggör hvarje rörelse, uppstår sannolikt
genom bristning af muskeltrådar i ryggländmusklerna
(lumbago traumatica), hvaremot det mera långsamt
uppstående och långvarigare ryggskottet torde
bero på svullnad och inflammation af ryggmusklerna
(l. rheumatica). Den förra formen botas genom absolut
stillhet, koppning och kalla omslag, den senare genom
varma omslag och massage.
F. B.
Ryggvall. Se Bröstvärn 3.
Ryggåsstuga, en i södra Sverige (Småland, Halland)
förekommande form af boningshus för allmogen, med höga
gaflar i ö. och v. och mycket låga långsidor (1 – 1 1/3 meter).
Taket uppbäres af tvänne s. k. mullåsar vid
takfoten, tvänne sidoåsar å midten af takfallet och
en kropp- eller ryggås högst upp på röstena. Detta
tak är synligt äfven inåt samt stundom försedt med
målning eller målade bonader, och å dess södra sida
har fönstret, vindögat, sin plats. Ryggåsstugan kallas
i Halland bålastuga, å andra håll sparrstuga.
1. Rygh, Oluf, norsk arkeolog, f. i Vaerdalen 1833,
tog filologisk ämbetsexamen i Kristiania 1856 och
egnade sig derefter åt historien, i hvilket ämne
han blef universitetsstipendiat 1858 samt lektor
1863 och professor 1866. I denna egenskap erhöll han
uppsigten öfver universitetets fornnordiska samlingar
och utnämndes till professor i arkeologi 1875. R:s
historiska författareverksamhet är icke särdeles
omfattande, i det han nedlagt sitt mesta arbete på
sina grundliga föreläsningar. Han utgaf Keysers
»Efterladte skrifter» och »Samlede afhandlinger»
samt ombesörjde och afslutade likaledes hans
»Norges historie». R:s största förtjenst är hans
betydelsefulla arbete för den arkeologiska forskningen
i Norge och särskildt för den honom anförtrodda fornsamlingen,
hvilken under hans vård lyfts till hög
rang och med hänsyn till den yngre jernåldern är den
förnämsta i Norden. Af monumentalt värde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
