Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rydqvist, Johan Erik - 2. Rydqvist, Karl Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlingar, bd 19, och i tidskriften »Skandia», bd 7;
äfven separat). Sina iakttagelser under en 1836–37
med offentligt understöd företagen utrikes resa
började han publicera under titeln Resa i Tyskland,
Frankrike och Italien. I. Tyskland (1838), af Svenska
akademien belönad med Karl Johans-priset. R:s öfriga
arbeten af vitter, kritisk och politisk natur äro:
Djurgården förr och nu (1833), De civila embetsmännen
i Sverige (1838), Joh. Ol. Wallin. Minnesteckning
(1839), Tidens oro och tidens kraf (2 häften, 1840),
Inträdestal i Svenska akademien (1849; om Berzelius)
och Lefnadsteckning öfver Bernhard v. Beskow (1869). –
År 1840 inträdde en genomgripande vändning i R:s
lif och författareverksamhet. Genom sjukdom bunden
vid sin studerkammare, slog han sig uteslutande
på nordisk språkforskning och detta med en så
förvånansvärd energi, att han inom några år var
obestridt den förnämste kännaren af fäderneslandets
språkhistoria. Snart nog uppträdde han med ett verk,
hvilket icke blott är det på samma gång första
och största strängt vetenskapliga arbete rörande
modersmålets historia, som i Sverige sett dagen,
utan hvilket äfven, tack vare sin gedigna lärdom och
oöfverträffliga noggranhet, kommer att för alla tider
utgöra en fast grundval för all fortsatt forskning i
svenska språkets historia. I fråga om metoden är R. en
trogen lärjunge af Jakob Grimm, i viss mån äfven af
Bopp och Rask, hvilkas arbeten han grundligt studerat;
men för öfrigt står han såsom forskare nästan
fullkomligt sjelfständig. Grammatiska förarbeten hade
han nästan alls inga att tillgå, och fornspråkets
literära källor voro, åtminstone då han började sitt
arbete, endast i ringa mån utgifna, hvarför han måste
med en outtröttlig flit samla sitt material till
stor del ur sjelfva handskrifterna. Resultatet af
hans mödor, Svenska språkets lagar, började utgifvas
1850. Första delen afslutades 1852; den andra utkom
1857–60, den tredje 1863, den fjerde 1868–70 och
den femte 1874. En sjette del utgafs först efter
R:s död genom K. F. Söderwall 1883. Planen för detta
storartade verk är icke just lyckligt funnen:
det utgör snarare en historisk-etymologisk ordbok,
ordnad efter grammatiska kategorier, än en verklig
grammatik eller språkhistoria. 1300- och 1400-talens
fornsvenska samt 1800-talets nysvenska äro utförligt
behandlade; deremot har mindre uppmärksamhet egnats åt
runornas samt 1500-, 1600- och 1700-talens språk. Mest
lyckade äro de båda första delarna, som redogöra
för ordböjningen; vida mindre tillfredsställande är
4:de delen (vokaler och konsonanter), som snarare är
en bokstafs- än en ljudlära. Om ordbildningen (5:te
delen) lemnas knappast annat än antydningar. Syntaxen
hann R. aldrig att behandla. 3:dje och 6:te delarna
innehålla icke blott register till föregående delar
utan äfven derutöfver synnerligen rikhaltiga och
värdefulla ordlistor. Mindre betydande äro R:s
smärre språkvetenskapliga arbeten: Den historiska
språkforskningen (inträdestal i Vitt. hist. och
ant. akad., 1849; tr. 1851; 2:dra uppl. 1863)
och Ljus och irrsken i språkets verld (1865,
i Sv. akad:s handl., del 39), båda af metodologiskt
innehåll, samt Svenska akademiens ordbok, historiskt
och kritiskt betraktad (1870, i Sv. akad:s handl., del
45). R:s hela språkvetenskapliga författareverksamhet
bär vittne om ovanligt grundliga insigter i de
nordiska språken (deremot föga djupgående sådana i
de forngermanska systerspråken), stor idérikedom
(om också ej någon högre grad af originalitet),
allsidighet i bedömandet och en ytterlig, nästan
öfverdrifven varsamhet i omdömet, slutligen en i hög
grad vårdad, stundom kanske något akademiskt cirklad
stil. En säregen ställning intager hans broschyr
Ljudlagar och skriflagar (1870; äfven intagen
under titeln »Rättskrifning och språkriktighet»
i 4:de delen af »Sv. språkets lagar»), deri han
med en polemisk skärpa, som föga rättfärdigas
af argumentens halt, angrep det 1869 i Stockholm
hållna Rättstafningsmötet och dess beslut. – Jfr
N. Linder: »Joh. Er. Rydqvist» (1878), Th. Wisén:
»Inträdes-tal i Sv. akademien» (del. 54, 1879), samt
K. Maurers uppsats i den tyska tidskr. »Germania» (bd XXIII; 1878).
Ad. N–n.
2. Rydqvist, Karl Magnus, ämbetsman, statsekonomisk skriftställare,
den föregåendes broder, föddes i Göteborg d. 12
Maj 1806 och blef 1823 student i Upsala, hvarest
han 1826 aflade examen till rättegångsverken. Efter
att hafva tjenstgjort i Ecklesiastikdepartementet och
Kommersekollegium utnämndes R. 1839 till advokatfiskal
i det senare verket. På 1840-talet deltog han flitigt,
på den konservativa sidan, i tidningspolemiken,
i synnerhet öfver nationalekonomiska frågor. I en
skrift Om tullagstiftningen uti åtskilliga länder i
Europa (1841) yrkade han, att alla införselförbud
borde utbytas mot lämpliga skyddstullar samt
alla utförselförbud, utom för jernmalm och
tackjern, försvinna – ett för sin tid liberalt
förslag. Han afhandlade äfven fångvårdsfrågan (Om
nya brottmålslagen och cellfängelserna, 1848, m. m.)
och jernvägsfrågan (i ett större arbete, Om
nutidens kommunikationsanstalter, 1848–50). R. var
medlem af Sveriges första jernvägskomité, den för
Köping–Hult-banan (1851–52), insattes 1854 i komitén
för uppgörande af grunder för städernas beskattning,
var ordförande deri 1856–59 och utarbetade för dess
ändamål bl. a. historisk-statistiska beskrifningar
öfver Göteborg och Malmö. 1858 blef han medlem
af en komité för skjutsväsendets ordnande. Han var
v. ordförande i Strömsholms kanalbolag 1843–60, medan
kanalen ombyggdes. Motståndare till J. A. Gripenstedts
frihandelsprinciper, uppträdde R. i Statsekonomiska
betraktelser (1865) och äfven senare skarpt mot
den med Frankrike afslutade handelstraktaten. Af
1865 års riksdag valdes R. till statsrevisor och
justitieombudsmannens suppleant samt var ombud för
Elfsborgs län i Första kammaren 1870–78. R. tog
1872 afsked från advokatfiskalsämbetet. Han utgaf
sedermera skrifterna Om bankväsendets utveckling
(1876) och Frihandeln och protektionismen nu för
tiden (1878). Död nära Drottningholm d. 11 Juli
1884. R. blef 1857 ledamot af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
